Uppsala¬ Rösträttsförening¬ 1891 12/4 - 31/10 1897 ARBEARRÖRELSENS ARKIV¬ UPPLANDSGATAN 4¬ STOCKHOLM C [2 Tomma sidor] Uppsala Rösträttsförenings¬ Protokåller¬ 189. 4. 12 - Protokåll fört vid Uppsala¬ Rösträttsförenings konsti-¬ -tuerande sammanträde¬ 91.4.12 =12 april¬ 1. Det av omkring 400 personer¬ besökta, på Nårrlands natsjon¬ samlade mötets förhandlingar¬ öppnades av Dr Öhrvall. Till mö-¬ -tets ordf. valdes härr Öhrvall ō¬ till sekr. härr Krikortz¬ 2. Därpå höll härr Lilliehöök ett in-¬ -ledningsföredrag, i vilket han först gav¬ en överblick av det enärgiska arbete,¬ som medelklassen i vårt land ut-¬ -förde, då representatsjonsferårmen¬ skulle ijenom. Denna då liberala me-¬ -delklass hade nu emällertid blivit¬ reaksjonär ock ville icke släppa äfter¬ något av den maktställning den innehade, till förmån för de orepre-¬ -senterade 94% av vår befålkning.¬ Det jällde då för den stora mängden¬ av politiskt omyndiga att jenom¬ fast sammanslutning skaffa sig¬ rättvisa ock icke längre låta Sverge¬ stå kvar i ledet av de längst till-¬ -bakablivna bland Europas stater.¬ Äfter att ha kastat en blick på¬ det nuvarande politiska läget¬ ō vidrört en del av själen för röst-¬ -rättsarbetet slutade talaren med¬ en varm maning att här börja¬ rösträttsrörelsen med angtusiasm¬ ock fortsätta den med ihärdighet.¬ Då skulle snart det nödvändigaste¬ kärnan nämligen tjänslan av¬ makt, tjänslan av att icke stå¬ ensam utan att man hundra¬ många med sig. "Endast dårarna¬ bygga dammar av is om vårarna." 3. Mötet beslöt utan diskusjon att¬ bilda "Uppsala en rösträttsförening".¬ 4. Äfter några förslag till samman-¬ -sättning av en interimstyrelse¬ bland annat att denna borde bestå¬ av två personer för varje rote¬ i staden, beslöts, att i interim-¬ -styrelsen skulle ingå 5 personer.¬ 5. Därtill valdes, sedan 4 andra¬ föreslagna avsagt sig, hrr: Öhrvall,¬ Freding, Lindberg, Pettersson ō Krikortz.¬ 6. Beslöts, att inträdesavjiften i¬ föreningen skulle utjöra 25 öre,¬ ock att bestämmandet av årsav-¬ -jiften skulle uppsjutas.¬ 7. På förslag av härr Starbäck¬ beslöt mötet att till riksdags-¬ -mannen, kapten Julius Mankell¬ sända följande resolutjon:¬ Till riksdagsmannen, kapten¬ Julius Mankell. Uppsala rösträttsförening, som¬ i dag havt konstituerande¬ sammanträde, besökt av ett 400-¬ -tal arbetare, studänter ock¬ bårjare inom Uppsala, vill¬ på detta sätt ansluta sig till¬ de hundratals föreningar ock¬ möten i alla delar av landet,¬ som bringat Er uttrycken av¬ sin sympati för den av Eder¬ väckta motsjonen om allmän¬ rösträtt, på samma gång den¬ vill uttala sin livliga förhåppning¬ att den dag icke må vara långt¬ bårta, då den fråga, vars främste¬ förtämpe inom riksdagen Ni är,¬ skall kunna påräkna kraftigt¬ understöd av alla, äj mindre lands-¬ -byggden än städernas frisinnade¬ representanter.¬ 8. Mötet beslöt, att ordf. ock sekreteraren skall ombesörja¬ att förestående resolutsjon skall¬ till härr Mankell översändas¬ 9. I ō för detta beslöts att före-¬ -stående 7 ō 8 januari skulle sjusteras.¬ Två sjusteringsmän valdes, hrr Öster-¬ -dahl ock Starbäck.¬ 10. Sedan härr Scheringsson tackat¬ dem, som tagit initiativet att¬ här på allvar börja rösträtts-¬ -arbetet upplöstes mötet av ord-¬ -föranden.¬ Uppsala som åvan¬ Svänn Krikortz¬ mötets sekr.¬ På grund af mötets beslut hafver underteck-¬ nade justerat §§ 7 och 8 i ofvanstående protokoll.¬ Gust[ ] Östererdahl Karl Starbäck Protokåll, fört vid Uppsala¬ Rösträttsförenings samman-¬ - träde 91.4.26.¬ 1. Protokållet från det konstitu-¬ erande sammanträdet upplästes¬ ock sjusterades.¬ 2. Interimstyrelsens ordf. tilltjänna-¬ gav, att den på detta möte fattad¬ resolutsjonen omedelbart hade till¬ riksdagsmann Mankell översänts.¬ 3. Sekreteraren uppläste interim-¬ styrelsens stadgeförslag, vilket¬ äfter någon diskusjon med få¬ ändringar antogs jällande.¬ 4. Föreningen beslöt, att årsavjiften¬ skulle utgå med 25 öre.¬ 5. Härr Freding framförde ett¬ förslag från Sosial-demokratiska¬ klubben, att Rösträttsföreningen¬ skulle deltaga i demonstrasjons- -tåget för normal-arbetsdag ock¬ allmän rösträtt söndagen den 3 maj?¬ Föreningen beslöt att icke hörsamma¬ denna inbjudan ock därijenom¬ avje opinionsyttring i en fråga,¬ som icke var upptagen på dess¬ program.¬ 6. Vid däräfter företaget styrelse-¬ -val utsågs: till ordf. härr¬ Öhrvall, till vise ordf. härr Freding,¬ till sekreterare härr Krikortz,¬ till kassaförvaltare härr Pettersson¬ ock till övriga styrelseledamöter¬ hrr. Lindberg, Svartengren ock¬ Sandberg.¬ 7. Däräfter valdes till revisonen:¬ hrr. Fröblom ock Carlsson ock till¬ revisonssuppleanter: hrr. Charlier ō¬ Scheringsson.¬ 8. Härr Kurt Viksell höll ett före-¬ -drag över ämnet: Är allmänna rösträtten farlig?¬ Talaren sökte je en förklaring¬ på det intensiva motstånd, som¬ jenomförandet av en rättvisare¬ rösträtt röner. Detta motstånd¬ vore förnämligast att söka däruti¬ att de ensjilda inträssena alltför ¬ mycket tllgodosåges på bekåstnad¬ av de allmänna. De maktägande¬ befara, att deras ensjilda inträsse¬ skulle på ett betänkligt sätt över-¬ -kårsas, av de släppta av något av¬ sina rättigheter, befara att allt¬ skulle omstörtas, i fall den stora¬ massan finge ett ord med i laget.¬ Man kunna a priori resonera¬ på detta sätt, men ser man saken¬ a posteriore, vad kunna man visa¬ upp, att något sådant inträffat¬ i liknande fall, även där värkligen¬ den allmänna rösträtten trängt sig ijenom?¬ Samma farhågor hade fram-¬ ställts mot representatsjonsre-¬ -fårmen. Man trodde då, att ett¬ bonderejemänte skulle kräva en¬ finare kultur. Detta har dåck¬ icke inträffat. Därom vittna¬ bland annat denna stads in-¬ -stututsjoner, vilka tillkåmmit¬ jenom böndernas frikåstlighet.¬ kommunal¬ I Norje, där ingen graderad röst-¬ -skala finnes, ha ingalunda¬ skattebördorna vältrats över¬ på de rikare.¬ Näj det finns nog många åter-¬ -hållande band ändå. Vis [ ],¬ tröghetskraften, lagar nog att¬ refårmerna icke sjena i väg alltför¬ fort. Det jinge långsamt nog¬ ändå, men man visste då i alla¬ fall, att det icke stodo alldeles stilla.¬ Om således den allmänna röst-¬ -rätten på intet vis är att hysa¬ fruktan för, så finns det något¬ annat, som är så mycket far-¬ -ligar, ock det är ett alltför hård-¬ -nackat motstånd mot röst-¬ -rättskravet. Man kunna med själ¬ påstå, att alla revolutsjonära rörelser¬ i Europa på senare tider fram-¬ -kallats av motståndet mot den¬ allmänna rösträtten. Ock om sä- -kerhetsventilerna belastas för hårt,¬ kunna detta lätt medföra, att hela¬ masjineriet springer.¬ Det finns en annan kannsje¬ lika stor fara av motståndet mot¬ rösträttskravet, ock det är, att¬ detta motstånd lyckas. Om¬ fålket på sina rättvisa fordringar¬ oupphörligt endast möttes av ett oefterjivligt näj, ock då icke¬ hade kraft nog att spränga båjorna¬ så kunde följden bli den, att detta¬ fålk försjönke i slapp likjiltig-¬ -het, att det förvandlades till¬ slöa arbetsjur. sådana kunna¬ nog begagnas att sörja för de sam-¬ -hällsklasser, av vilka de behärskas,¬ men även om detta tid om tid kunde¬ gå för sig, så funnes det dåck ett¬ tillfälle, då ett sådant tillstånd¬ kunde bli i hög grad ödesdigert.¬ Det vore, då anns inträsse fordras¬ för att bevara landet från inkräk-¬ -tare. Vore det då fålket likjil-¬ -tigt av vilka de förtrycktes, så¬ vore snart det landet utstruket¬ ur de självständiga natsjonerna-¬ -nas led.— Ville man i vårt land skaffa¬ en motbild till det jenom sin för- -tryckta befålkning olyckliga Polen,¬ så funnes för visso intet säkrare¬ medel än att med händer ō fötter¬ motsätta sig kravet på allmän¬ rösträtt.¬ Sammanträdet upplöstes av ordf.¬ Uppsala som åvan¬ Svänn Krikortz¬ sekr. Protokoll, fördt vid Upsala Rösträtts-¬ förenings sammanträde å Norrlands¬ nationsal 91. 28.23¬ 1. Mötet öppnades af v. ordförande hr Freding.¬ som helsade de närvarande välkomna till före-¬ ningens första offentliga möte.¬ 2. Fil. licenciat David Bergström höll ett belysan de föredrag i rösträttsfrågan. Tal. tog till utgångs-¬ punkt, att Upland, ett landskap som kanske minst¬ berörts af rösträttskrafvet, äfven i fråga om poli-¬ tiska val intager en undantagsstälning från rikets¬ öfriga landskap, i det att på dess landsbygd alla¬ kretsar vilja medelbart samt påvisade därefter¬ med exempel från flera af Uplands kommuner¬ de olägenheter, som äro förenade med detta va-¬ sätt. I städerna Upsala och Enköping, ske vis-¬ serligen riksdagsmannavalen omedelbart, men¬ dom ett bevis på huru litet äfven detta valsätt lemnar¬ garanti för att folkets inträssen tillgodoses anses¬ nuvarande rösträttsförhållanden framdrog tal. Upsa la nuvarande representants hållning i frågan¬ om den bekanta s.k. Rydinska riksdagsordningen.¬ Mot detta grundlagsförslag, rent fiendligt mot¬ stad- och de orepresenterades inträssen, röstar¬ alla stadsrepresentanterna, alla utom en, och denne¬ var just ombudet för Upsala, professor Boëthius.¬ Ingen som hälst förhoppning finnes att riksdagen¬ sådan den nu är sammansatt, skall verka för— sociala reformer, för skattelindring, för lindring¬ i tuller på vårt dagliga bröd. Och vänder man¬ sig till dem med förfrågan om de vilja arbe-¬ ta för politiska rättigheter åt alla myndige sven-¬ ske män får man ännu i dag samma svar¬ som en anna upslalrepresentant, prof.¬ Rydin för 25 år sedan svarat: om alla upp-¬ taxeras till sin verkliga inkomst och alla äro¬ flitiga och ordentliga så är den politiska rösträt-¬ ten lätt vunnen, enär census är satt så lågt¬ att enhvar kan komma öfver strecket.¬ Beträffande talet om upptaxering erinrade¬ tal. om huru vid tiden för politiska val myndigheterna stäla rösträtt från tusentals¬ medborgare i vårt land. År 1885 funnes i¬ Stockholm 13,000 persone upptaxerade till en in-¬ komst af 8 - 900 kr. Nästa år, efter hvars taxe-¬ ring valrätt till 1887 års val bestämdes, hade an-¬ talssiffran inom denna inkomstkategorei sjunkit¬ till mellan 7 å 8000, men 1887 var den åter uppe i¬ 13,000. Tal. stälde en uppmaning till de när-¬ varande att verka för den allmänna rösträttens in-¬ förande, den enda vägen hvarpå de kunde få in¬ sina representanter, och särskillt en uppmaning¬ att söka få till stånd en länsförening.¬ 3. Till ordförande för den därpå följande¬ diskussionen om Folkriksdagen utsågs hr¬ Freding och till sekreterare hr Svartengren.¬ 4. Hr David Bergström inledde diskussionen¬ med en redogörelse för frågans behandling¬ på det allmänna rösträttsmötet i Göte-¬ bor. Alla de uppträdande talarne, hrr¬ Thulin, Petterson, Fredin, K[ ], Jo-¬ hansson m.fl. anslöt sig till den stånd- punkt inledaren förfäktade på nämnda¬ rösträttsmöte samt antogs därefter enhälligt¬ det af inledaren och hr Mellberg från Karl-¬ stad vid nämnda tillfälle framburna resolu-¬ tionsförslaget. Detta var af följande lydelse:¬ "Mötet uttalar sig på det lifligaste för¬ iden om en folkriksdag 1893 med ända-¬ mål att kraftigt befordra den allmänna¬ rösträttens införande i vårt land.¬ Mötet anser att en dylik folkriksdag¬ bör hafva till uppgift:¬ att till regering och riksdag framföra¬ landets allvarliga bekymmer öfver våra¬ nuvarande politiska rösträttsförhållanden¬ och bestämda fordringar på det politiska¬ streckets borttagande.¬ att taga i öfvervägande, hur den fort-¬ satta rösträttsagitationen bör bedrifvas, i¬ händelse det visar sig, att ringa eller¬ intet står att vinna för en genomgripan-¬ de rösträttsreform under innevarande treårsperiod?¬ Mötet anser vidare, att folkriksdagen för att¬ kunna besluta och tala med tillräckligt efter-¬ tryck bör räkna minst ett 100-tal represen-¬ tanter från landets olika delar, valda på den¬ allmänna rösträttens grund, ock att dessa repre-¬ sentanter böra väljas af ett så betydande antal¬ röstande, att [ ] otvetydigt ådagalägges,¬ att krafvet på allmän rösträtt ingått i folkmed-¬ vetandet i hela vårt land.¬ För att bereda mark för en dylik opinions-¬ yttring i stort uppmanar mötet till omedelbart¬ bildande af rösträttsföreningar i alla delar af¬ landet, där sådana icke finnes, hälst i hvarje¬ kummun, samt anmodar alla landets röst-¬ rättsföreningar att taga under ombepröfning¬ i hvad mån pänningbidrag kunna vara att¬ påräkna för folkriksdagens hållande.¬ Att på grundvalen af den [ ] dessa för¬ arbeten [ ) säkrare erfarenheter om¬ utsikterna för den tillårnade folkriksdagen framgångsrika förverkligande fatta¬ det afgörande beslutet om den samma¬ skall få anordnas eller inte, anser mötet¬ lämpligast böra öfverlämnas åt ett vå-¬ ren 1892 i Stockholm sammanträdande¬ almänt svenskt rösträttsmöte, hvilket det¬ då och, i händelse det uttalar sig för folk-¬ riksdagen, tillkomme att vidtaga för¬ den samma nödiga verkställighetsåt-¬ gärder."¬ 5 Mötet beslöt att hos härvarande Filial af¬ Föreningen mot lifsmedelstullar göra hem-¬ ställan om anordnande af ett offentligt möte,¬ där allmänheten lemnades tillfälle att fram-¬ bära sin klagan öfver och protest mot¬ lifsmedelstullar i närvande dyra tid.¬ 6 Sammanträdet upplöstes af ordföranden¬ Uppsala som ofvan¬ Yngve Svartengren, mötets sekr. Protokåll fört vid U.R.F.s¬ årsmöte 91.11.1¬ 1. Årsberättelsen upplästes av¬ undertecknad, varäfter föreningens¬ kassaförvaltare härr P.O. Pettersson¬ påpekade, att ett stort antal¬ medlemmar icke betalt sina¬ avjifter.¬ 2. Protokållen från de två¬ föregående sammanträdena upplästes¬ ō sjusterades.¬ 3. Revisorernas berättelser upp-¬ -lästes av härr Fröblom. Full an-¬ -svarsfrihet beviljades kassaförv.¬ 4. Därefter vidtog styrelseval.¬ Till ordf, valdes härr Svartengren¬ till v. ordf. härr Freding, till sekr.¬ härr Krikortz, till kassaförvaltare¬ härr P.O. Pettersson ō till ovriga¬ styrelseledamöter hrr Öhrvall, Sandberg ō Borge.¬ 5. Till revisorer valdes hrr Charlier¬ ō Scheringsson med hrr Thulin¬ ō Lundell som supleanter.¬ 6. Årsavjiften bestämdes till 25¬ öre ō beslöts att året skulle¬ räknas mällan tvänne årsmöten.¬ 7. Ordföranden meddelade att¬ den förra mötet beslutade hem-¬ -ställan till "Föreningen mot lifs-¬ -medeltullar" om anårdnande¬ av ett protästmöte mot livs-¬ -medelstullarna hade besvarats ¬ med näj. Föreningen beslöt att¬ då själv att ta saken om hand¬ ō söka åvägabringa ett sådant¬ protästmöte.¬ 8. Diskusjon om "förhållandet¬ mällan försvarsfrågan ō röst-¬ -rättsfrågan."¬ Inledare var härr K. Starbäck. Talaren började med att referera¬ delar av ett föredrag som prfässor¬ Lundell hållit i Kalmar försvars-¬ -förbund. Profässor Lundell hade¬ sagt: Man har härmed anmärkt¬ att försvarsrörelsen är en "överklass"-¬ -rörelse som t.eks arbetarna icke¬ hade med att jöra. Ja, det är sannt,¬ den har börjat bland samhällets¬ bättre låttade medlemmar, av¬ helt naturliga själ, ty de har¬ mer att förlora. _ _ _ _. Dessutom -¬ ock det är äj mindre riktigt - ha¬ de bildade ock välmående klasser-¬ -na en mängd andliga förmåner,¬ "som de kunna förlora: rätten att¬ deltaga i landets styrelse ō¬ förvaltning, för sig ō sina barn,¬ yttrandefrihet, sin ställning i¬ samhället."¬ Nåväl, je då underklassen mera att förlora. Överlämna¬ några av överklassens privilegier¬ men denna överklass är lika¬ rädd att lämna ngt av sina företrä-¬ -desrättigheter åt medbårjare¬ inom fosterlandet som åt¬ yttre fiender. Men icke nog¬ med det. De vilja dessutom¬ att dessa rättigheter skola¬ försvaras av dem som inga¬ rättigheter ha, av de rättslösa.¬ Profässor Lundell hade vidare¬ sagt: Ock om ni i dag samt ō¬ synnerligen utan hänsyn¬ till förmögenhet lyckas för-¬ -värfa er politisk rösträtt¬ ō alla andra förmåner, om¬ så i mårgon en främmande¬ erövrare tager landet i besitt-¬ -ning - vad har ni då för glädje¬ av en rösträtt, som segraren med ett pänndrag berövar er?"¬ Detta vore ett felslut.¬ Rättigheter upphöra icke att vara¬ rättigheter därför att de undertrycks.¬ Ock man kunde jöra en mot-¬ -fråga: då nu dessa som sitta¬ inne med makten icke en-¬ -samma kunna försvara sina¬ privilegier, varför håller de då¬ så starkt envist på dessa,¬ som de i alla fall närsomhällst¬ kunna förlora. Man kåmmer¬ ovillkårligen till att överklassen¬ säger till underklassen: vi vilja¬ behålla våra privilegier, men¬ ni skola försvara dem.¬ Men huru skola då röst-¬ -rättsvännerna ställa sig till denna¬ fråga? till frågan om ökade anslag¬ ökad övningstid o.s.v.?¬ Rösträttsfrågan är en livsfråga icke blått för vår kultur utan¬ även för hela värdens kultur.¬ Vi böra alltså ställa oss opo-¬ -sisjonällt i sht. som för-¬ -svarsivrarna icke på minsta¬ sätt framlagt några förslag¬ till refårmer äfteråt. Men¬ vilka medel kar denna oposi-¬ -sjon? Jo, vi skola jöra opini-¬ -onen så stark, att ingen enda¬ medlem av första kammaren¬ vågar hysa den åsigten, att¬ rösträttsfrågan saknar bety-¬ -delse. Ock vidare, ännu ett¬ viktigare momänt i taktiken,¬ nämligen det inflytande röst-¬ -rättsföreningarna äro sjyldig¬ de röstande i andra kommuner.¬ Första kammaren är detsamma¬ som ett näj + hån äller skade-¬ -glädje. Må då åckså andra kam -maren bli en kompakt enhet.¬ Obstruksjonspolitik, anslagsväg-¬ -ran, är kannsje en för somligas¬ personliga tjänslor misshaglig¬ utväg. Men den är den enda¬ möjliga ō fullkåmligt lag-¬ -lig.¬ I diskusjonen deltogo hrr.¬ Fröblom, Svartengren, P.O. Petter-¬ -son, Thulin, Scheringsson,¬ Bissmark samt Knut Viksell,¬ som för aftonen var som¬ jäst närvarande.¬ Uppsala s.å.¬ Svänn Krikortz¬ sekr.¬ Justeras¬ Yngve Svartengren Protokåll fört vid protäst-¬ mötet mot livsmedels-¬ tullar 92.1.17.¬ Det protestmöte mot lifsmedels-¬ tullarne,¬ som Upsala rösträttsförening till i går¬ anordnat å Norrlands nations stora sal¬ var besökt af omkring 350 personer.¬ Mötet öppnades af rösträttsföreningens¬ ordf., red. Svartengren, som hälsade de¬ närvarande välkomna samt bad mötet¬ utse ordf. hvartill valdes laboratör Öhr-¬ vall.¬ Höll så d:r Knut Wicksell sitt inled-¬ ningsföredrag.¬ Tal. ansåg sig ej behöfva upptaga till¬ bemötande argumenten för protektionis-¬ men, i all synnerhet icke när sådana¬ skäl framdragas, som man fått höra från¬ de i dagarne hållna protektionsmötena;¬ såsom t.ex. att frihandeln, denna dok-¬ trin, som omfattats af alla framstående¬ nationalekonomer, endast skulle vara en¬ produkt af det radikala skriket, eller att¬ borttagandet af spanmålstullarne skulle¬ vara detsamma, som att "sticka bröd i¬ munnen på de sträjklande Norbergsarbe-¬ tarne". Det är argument, som folket¬ kanske en gång skulle komma att svara¬ på med knytnäfvarne. Tal. fäste därpå upp-¬ märksamheten vid att en hufvudsynpunkt¬ för tullfrågans skärskådande vore påpe-¬ kandet af att det fria varuutbytet mel-¬ an folken etablerar en arbetets fördel-¬ ning som är gynsam för alla under det¬ däremot hvarje slags protektionism i¬ detta afseende är hinderlig. Hvad denna¬ arbetets fördelning i själfva verket be-¬ tyder, därom kan man få en föreställ- ning, ifall man betänker att det är just¬ denna vi ha att tacka för att vår kul-¬ tur nått den utveckling den har. Det¬ ena folket har större förutsättning¬ än det andra för att visst slag af pro-¬ duktion och det bör då framför allt få¬ egna sig däråt.¬ I det moderna samhället med dess¬ egendomsfördelning kommer, betonade tal.,¬ tullen det egendomsbesittande fåtalet¬ till godo men skadar andra. Beträffan-¬ de jordbrukstullarne så hade de den ver-¬ kan att de höjde jordräntan hvilket un-¬ der vissa förhållanden kan vara önsk-¬ värdt, ty saken kan understundom för¬ jordbrukaren ställa sig så illa att hans¬ inkomst af sin egendom blir rent nega-¬ tiv, så att han får sätta till i hopp om¬ bättre tider. Inför en sådan belägenhet¬ då ruin hotar en stor del af jordbruks-¬ klassen är det naturligt att man ser sig¬ om efter medel att afvända olyckan och¬ man får då ej låta skrämma sig af ett¬ medel som det blir de stora godsen som¬ få den största nyttan däraf, ty dessa¬ kunna vara lika illa ute som de mindre¬ egendomarne, hvilket t.ex. erfarenheterna¬ från östra Småland visar, där godsägar-¬ ne efter kusten allmänt måste gå från¬ gård och grund under en jämförelsevis¬ ringa tidsrymd.¬ När nu vår jordbrukshantering under¬ 80-talet fick en allt mera tryckt ställ-¬ ning, så såg man sig om efter medel¬ att förbättra hennes konjunkturer. Det¬ som valdes var emellertid dåligt, man¬ glöpmde att söka boten där man fått so-¬ ten. Den främsta orsaken till att mjöl- tunnan för något år sedan i hamnstäder¬ kunde köpas för 7 kr. låg i utom-euro-¬ peisk produktion, särskildt i Amerika¬ där på 5 år den odlade jordarealen växte¬ med 50 proc. Detta var orsaken till de¬ låga spanmålsprisen, men ej jordbru-¬ karens betryck. Det är ett stort miss-¬ tag, ett rent nonsens, att sätta likhets-¬ tecken mellan dessa två saker. Om en¬ farmare i Amerika har det bra, så hin-¬ drar detta ej mig här att odla och äta¬ min åkers afkastning, om jag nämligen¬ själf äger min jord. Felet låg i att¬ jorden var engagerad i skuld, så att¬ innehafvaren fick betala guld, ej span-¬ mål, och när då spanmålen sjönk i pris¬ råkade den guldbehöfvande jordbrukaren¬ i fara att ruineras,¬ Under de senaste åren har emellertid¬ jordbruksprodukterna stegrats så i pris att¬ de f.n. äro öfver det normala. Och om¬ man frånräknar flocken af reaktionära¬ och protektionister till hvad pris som¬ hälst, så skulle väl de fläste i vårt¬ land nu vara villige att upphäfva span-¬ målstullarne, om ej fruktan för att 80-¬ talets låga sädespris kunna återkomma¬ hölle dem tillbaka.¬ En sådan återgång är dock ej sanno-¬ lik under de närmaste årtiondena. Tyske¬ ekonomer, som gjort amerikanska för-¬ hållanden till föremål för undersökning,¬ beteckna den starka amerikanska kon-¬ kurrensen som ett öfvergående fenomen,¬ hvilket efter allt att döma ej skall åter-¬ komma. Om nuvarande förhållanden i¬ Amerika lägges till grund för beräknin-¬ gen så behöfver Amerika 3,15 acres pr¬ individ för ceralier. Genom nyodlingar¬ öfverskreds detta, men är nu nästan jämt¬ och för att hålla jämna steg med folk-¬ ökningen kräfves 6 millioner nya acres om¬ året, hvilket nu och än mer framdeles¬ icke uppnås utan stannar vid ungefär¬ hälften. Följden blir naturligtvis att Amerikas öfverskott årligen minskas och¬ en dag upphör landet att expotera span-¬ mål.¬ Dessa utsikter äro allt utom glädjande¬ för Europa men ha dock det goda med¬ sig att de böra förstumma talet om be-¬ hofvet att tullskydda sig mot utom-euro-¬ peisk konkurrens. Och i Tyskland har¬ man, som bekant redan börjat styra hän¬ mot frihandel.¬ En frihandelsera är otvifelaktigt före-¬ stående äfven här. Vi ha att söka på-¬ skynda dess inträde, mäst för den sociala¬ fredens skull, för att mildra det hat och¬ den bitterhet som alstras af det orätt-¬ färdiga tullbeskattandet af de fattigar¬ till de mera burgnes fördel. (Lifligt bi-¬ fall).¬ Härefter vidtog diskussion öfver frå-¬ gan: "Bör man nöja sig med en ned-¬ sättning i lifsmedelstullarne eller böra¬ de icke helt och hållet borttagas?"¬ Ordet begärdes först af red. Svarten-¬ gren, som sökte ge en orienterande fram- ställning af det nu vid riksdagen bedrifna¬ intrigspelet och Boström-Herslowska¬ rikspolitiken med nedsatta spanmålstul-¬ lar, 90 dagars värneplikt och ett nytt¬ skatteföremål, ölet. För de orepresente-¬ rades räkning bjuder dock denna riks-¬ politik inte på annat vederlag för de¬ ökade bördorna och den nya skatten än¬ en tullnedsättning, som när som hälst¬ kan upphäfvas. Det hade offentligt sagts¬ att hr Herslows svängning vore ett för-¬ räderi mot hans parti, men det ville tal.¬ säga, att skulle regeringens planer kunna¬ vid riksdagen genomföras med tillhjälp¬ af flere eller färre frisinnade represenran-¬ ter så ha dessa gjort sig skyldige till¬ ett det skamligaste förrådande af arbets-¬ klassens intressen.¬ Det ser emellertid ut som om tull-¬ ledarne ej skulle vilja ens för ett enda¬ år afstå från extra skatt de utkräfva af rikets brödkonsumenter - ej ens mot¬ utsikten att få försvarsfrågan löst, den¬ stora fosterländska frågan, för hvilken¬ de så varmt brinna. Regeringen har näm-¬ ligen under deras påtryckning låtit sitt¬ förslag om tullnedaättning gå i pappers-¬ korgen och kommit till ett nytt om tull-¬ suspension, så genomskinligt tillkommet¬ för att draga de orepresenterade vid¬ näsan att väl ingen fastnar på den kro-¬ ken.¬ Meningen med denna frågas framstäl-¬ landa till diskussion har varit att lämna¬ arbetarne, som dock göra den största¬ insatsen i det rikspolitiska spelet om tul-¬ lar, grundskatte, ölskatt och 90 dagar,¬ tillfälle att göra sina åsikter kända och¬ tal. förmodade att bland de närvarande¬ ingen meningsskiljaktighet kunde före-¬ finnas därom att arbetarklassen hade rätt¬ att fordra lifsmedelstullarnes borttagande¬ helt och hållet och utan vederlag.¬ Hr Thor tog fasta på en talares ytt-¬ rande, att det skulle vara ett förräderi¬ af en frisinnad representant att under-¬ stödja de rikspolitiska planer, som äro i¬ görningen vid riksdagen samt visade¬ med illustration från Norrköpingsförhål-¬ landena att arbetarnes intressen ofta¬ blifva förrådda äfven af dem, som sär-¬ skildt vilja gälla för arbetarnes repre-¬ sentanter.¬ Hr. Brolin erinrade om tullöftenas¬ ihålighet. För tre år sedan hade en¬ ärad protektionistisk talare här i Upsala¬ liknat det nya systemet vid att slipadt¬ svärd och frihandelssystemet vid ett gam-¬ malt rostigt rostigt svärd, och han hade profete-¬ rat, att om man svängde det nya svärdet,¬ skulle man gå till mötes en ny era af¬ goda år med arbete och väl betaladt¬ arbete för Upsala-arbetarne. Men det¬ nya svärdet har en bräcka: det har gjort¬ de rike blott rikare och de fattige blott¬ fattigare. Tullen vore nämligen ett till-¬ skott af hvad rätt betalning är, och det vore arbetarne som fingo utgöra till-¬ skottet och spanmålsproducenterna, som¬ toge emot det. Tal undrade hvad desse¬ producenter skulle säga, om t.ex. deras¬ drängar, efter sedan de städslat sig för¬ en 150 kr. om året trädde fram och¬ äfven fordrade ett arbetstillskott af 1/3¬ af lönen. Det kommer aldrig, slutade tal., någon välsignelse af att fördyra¬ lefnadsbehofven för de fattige, och han¬ ville därför protestera icke allenast mot¬ alla lifsmedelstullar, utan mot tullar å¬ allt, som arbetaren behöfver i sitt hus-¬ håll. Allt sådant, såsom t.ex. kaffe¬ och socker, bör vara oförtulladt.¬ Hr. Scheringsson hade räknat ut, att¬ i hans hushåll tog tullen dagligen 4 öre pr person. Det blir 24 öre pr dag för¬ 6 personer, således för år 80 kr. "som¬ plundras ur min fattiga ficka". Då man¬ haar 500 à 600 kr. att lefva på käns¬ det efter att utgöra en sådan extra skatt.¬ Hvad talet om de låga rågprisen be-¬ träffar, så trodde han icke att det var¬ där skon klämde. Erinrade om det¬ nyss citerade yttrandet: "tag bort tul-¬ larne och man kastar bröd i munnen på¬ Norbergsarbetarne", påstod tal., att de¬ reaktionäre genom nedtryckande af arbe-¬ tarnes existensnivå åsyftande att verka¬ förlamande å deras föreningslif och fri-¬ görelsekamp. Men de reaktionäre hade¬ räknat fel; de gräfde blott sin egen graf¬ och kulturarbetet skulle trots allt gå¬ framåt och arbetarne nå makten.¬ F. folkskoleläraren Eriksson framma-¬ nade ur minnet brytningstiden mellan¬ det gamla - nu nya - och nya tull-¬ systemet 1855 och huru vestmakternas¬ krig mot Ryssland här uppdref span-¬ målsprisen till en oerhörd höjd, fram-¬ kallande en osund spekulation å jord-¬ egendomarne. Men 1857 kom en kris¬ och äfven då voro starka makter i rö-¬ relse för att åter införa de gamla lifs- medelstullarne. Bevillningsutskottet re-¬ solverade då, att tullskatt vore en¬ konstlad väg till upphjälpande af ett¬ lands näringar och förnärmade det med-¬ borgerliga anspråket på jämn fördelning¬ af skatterna. Sedan dess har frågan¬ gång efter anna kommit igen och under¬ 1887 års kris hade tullfanatismen så¬ stigit, att man här i Upsala rent af¬ trodde att tullarne skulle göra under-¬ verk och utgöra den kraft som skulle¬ upprätta vårt sjunkande samhälle. Bor-¬ garne såväl som arbetarne grepo i blind¬ tro efter det nya räddningsmedlet.¬ Vid majvalen 1887 funnos på knutarne¬ uppslagna plakat, å hvilka i alla rägn-¬ bågens färger prunkade orden:¬ "Arbete - Bröd"; "Arbetslöshet - Brödlöshet".¬ "Alla som vilja genom skydd för det¬ svenska arbetet ge arbetarne bröd och ej¬ utarma dem genom svältlöner röste på professor H.L. Rydin".¬ En rungande skrattsllfva afbröt här¬ talaren, som därefter fortsatte:¬ Huru ha löftena gått i fullbordan?¬ Hvad tänkte arbetarna på, då de här¬ valde en protektionist - här i Upsala,¬ där icke ens stora industriella anstalter¬ finnas, som från industriprotektionistisk¬ synpunkt kunna förklara, att den pro-¬ tektionistiska andan här är så öfvervä-¬ gande.¬ Tal. hade för några dagar sedan träf-¬ fat en fattig arbetare, som öfverallt¬ hvart han vändt sig fått det besked:¬ häår finnes intet arbete! och som nu hade¬ lyckats få så mycket att göra, att han¬ tjänar 50 öre om dagen. Och på detta¬ skola han och hans hustru jämte 6 barn¬ lefva. Jag är så utsvulten af den usla¬ och otillräckliga föda vi tå nöja oss¬ med, yttrade han, att jag ej tål vid¬ kraftig föda, utan blir sjuk, om jag¬ någon gång blir bjuden på ett ordent-¬ ligt mål mat. När man tänker på, att¬ ett sådant tillstånd finns i mångfaldiga arbetarhem här i landet, och att de stora¬ jordägarne utom de naturligt höga span-¬ målsprisen till på köpet skola ha tull-¬ skatten på varan, måste man fråga sig¬ om det är rimligt att på detta sätt för-¬ svåra åtkomsten af lifsmedlen. Det är¬ väl ändock meningen, att hvarje männi-¬ ska skall lefva.¬ Tal. hyste det oaktadt ej stora för-¬ hoppningar om några eftergifter i tull-¬ skatte. Ty de som nu ha makten be-¬ kymra sig ej mycket om småfolket och¬ dess behof och synes vara blinda för det¬ faktum att tullarne hvarken skapat högre¬ löner eller rikare arbetstillfällen, såsom¬ det utloofvades af protektionisterna. In-¬ tet tidehvart i vår historia hat att upp-¬ visa ett sådant framåtskridande och upp-¬ sving som frihandelsperioden 1855 - 88.— Sedan diskussionen nu förklarats af-¬ slutad antogs enhälligt följande resolu-¬ tion:¬ Då tullsatser å de oundgängligaste lifs-¬ förnödenheterna lägga den tyngsta skatte-¬ bördan på de samhällsmedlemmar, hvilka¬ äga den minsta förmågan att bära desamma;¬ då dessa tullar dessutom hafva den egen-¬ skap, att de icke blott utgöra en skatt till¬ staten, utan äfven en pålaga till förmån¬ för vissa näringsidkare;¬ då följaktligen det på sådana tullsatser¬ grundade ekonomiska systemet är i hög¬ grad orättvist;¬ då denna orättvisa blir än mer uppenbar¬ olycksbringande om, såsom nu är för-¬ hållandet, lifsmedelsprisen redan oberoende¬ af tullarne äro högt uppdrifna;¬ uttalar mötet en kraftig protest mot de¬ bestående lifsmedelstullarne och framställer¬ ett bestämdt kraf på deras afskaffande.¬ Särskildt vill mötet, med hänsyn till re-¬ geringens bebådade förslag till partiell sus-¬ pension af lifsmedelstullarne protestera¬ mot. att denna suspension köpes genom¬ nya bördor på de oreprexenterade klasserna.¬ Mötet uppdrog åt rösträttsföreningens¬ styrelse att draga försorg om att sta-¬ dens riksdagsmän i andra kammaren er-¬ hölle kännedom om den här uttalade¬ meningsyttringen samt att öfversända¬ resolutionen till någon frisinnad riksdags-¬ man. Uppsala s.å. Svänn Krikortz Sekr. Justeras Yngve Svartengren Protokoll fördt vid U.R.F-s sam-¬ manträde 14/2 92¬ 1. Protokollen från årsmötet samt protest-¬ mötet mot lifsmedelstullarne upplästes och¬ justerades.¬ 2. Val af kassaförvaltare efter aflidne¬ muraren Pettersson anställdes och utsågs¬ härtill skomakaren [ ]elin. Herr Krikortz begärde på grund af strängt upptagen tid¬ att få afgå från sekreterarbefattningen.¬ Till hans efterträdare valdes Fil.Stud. K.¬ Spångberg¬ 3. Diskussionen, som behandlade äm- net: "Hvad en folkriksdag kan uträtta",¬ inleddes af undertecknad, som genom fram-¬ dragande af historiska exempel sökte visa¬ att ett folk verkligen kan på eget bevåg åstad-¬ komma en representation af så imponerande¬ omfång, att myndigheterna måst ta hänsyn¬ till densamma. Det [ ]taste beviset¬ härpå är det tyska nationalparlamentet af 1848, hvars medlemmar, valda uteslutande på¬ folkets eget initiativ, t.o.m. konstituerats sig till¬ lagstiftande församling. Äfven blotta mass-¬ påtryckningar utan egentlig organisation ha¬ ofta varit af ofantlig betydelse, såsom¬ Englands historia från 1830 och 1840-talen¬ visar.¬ En folkriksdag, som egde bakom sig ett¬ tillräckligt antal valmän, minst sika stort¬ som landets lagliga riksdag, skulle vid¬ sidan af denna, skulle bli de orepresenterade mas-¬ sornas stora demonstrsation och den skulle¬ tala bättre än alla skriftliga masspetitioner,¬ därför att den vore frukten af en långt¬ större planlagd kraftyttring af en orga- niserad klass. Den skulle lättare bringa¬ våra lagstiftare till insigt om, att det vore¬ allvar i spelet och att massan medveten¬ om sin rätt, vore beredd att ta hvad den¬ icke godvilligt finge. Folkriksdagen skulle¬ äfven ha den indirekta nyttan att sätta lif i rösträttsrörelsen. Mången som tröttnat¬ på det ändlösa petitionerandet, skulle få nytt¬ hopp vid möjligheten till an utväg där man¬ tvingar sig till gehör, där målet icke¬ längre halft oskönjbart skymtar i dunkla¬ rymder utan ändtligen ligger inom syn-¬ håll.¬ I den följande diskussionen deltogo hrr¬ Scheringsson, Andersson, Thulin, Löfgren,¬ Ågren och Öhrvall. Samtliga talarne¬ uttryckte sin sympati för förslaget om¬ en folkriksdag. För att den icke skulle kom-¬ ma att resultera i ett fiasko, kunde åt¬ den första gifvas karaktären af en bla ¬ mönstring, som endast om den nådde¬ ett uppsatt minimum för anslutning¬ finge betraktas som folkriksdag. För¬ att få ett uttryck för hela landets mening¬ borde menade en talare den gamla valkretsindelningen¬ bibehållas, och inom hvarje krets¬ lika många valmän fordras som de i riksdagsmannavalen deltagande. Flera¬ talare framhöll att den icke borde syssla¬ ensamt med rösträttsfrågan utan upptaga¬ folkpartiets program och i sitt arbetssätt¬ efterlikna vår lagliga representation. Lika-¬ ledes var man ense om, att för att redan¬ till 1893 få en folkriksdag till stånd, det¬ vore hög tid att sätta i gång en kraftig¬ och planmässig agitation.¬ Upsala s. o.¬ K Spångberg¬ sekr. Justeras¬ Yngve Svartengen. Protokoll fördt vid U.R.F-s sam-¬ manträde söndagen 27/3 92¬ 1. Protokollsjustering¬ 2. Till föreningen ombud vid rösträttskon-¬ gressen i Stockholm utsågs föreningen¬ Guldsmeden Thulin, och beslöts att anordna¬ en insamling till reseomkostnadernas bestri-¬ dande. Dessutom uppdrogs uppdrogs åt styrelsen¬ att utse ett annat ombud, som utan er-¬ sättning vore villigt att uträtta uppdraget.¬ 3. Diskussionen som behandlade äm-¬ net: "Böra rösträttsföreningarne ombil-¬ das till vensterföreningar?" inleddes¬ af herr Thulin.¬ Talaren framhöll de ökade intresse¬ som en mera mångsidig och innehållsrik¬ föreningsrörelse från arbetarnes sida kunde vänta, sär-¬ skildt på orter som Upsala, där inga¬ fackföreningar funnes. Om rösträtts-¬ krafvets [ ] igenom torde de flesta vara ense. Men för att förhindra det bakslag¬ som kunde bli följden af den allmänna¬ rösträttens ögonblickliga genomförande¬ vore en vensterrörelse, som jinge ut¬ på massornas uppfostrande på sin¬ plats. Föreslog att frågan uppsändes¬ rill kongressens behandling.¬ Herr Fröhlom instämde med inledaren.¬ Rösträttsrörelsen lika litet som good-¬ templar - och antitobaksrörelsen¬ kunde väcka tillräckligt allsidigt¬ intresse. Erinrade liksom inledaren¬ om Norska vensterföreningarna och¬ det inflytande de utöfvat. Genom röst-¬ rättsrörelsens ombildande till venster-— rörelse finge den [ ]tt några punkter¬ till på sitt program, hvilkas förutsätt- ning punkten n[ ] 1 alltjämt komma¬ att bli. Liksom vid valen till engelska¬ parlamentet borde man likväl arbeta på genom-¬ drifa-ndet af [ ] en punkt i sänder. Men under tiden förbereddes de andra.¬ Hr Millkvist framhöll hur det¬ för åstadkommande af en stark rörelse¬ vore nödvändigt att söka skaffa sig¬ bundsförvandter från alla håll. Rösträtts-¬ rörelsens intryck berodde på dess kon- centrering kring ett enda mål. Medgaf¬ nödvändigheten och nyttan af en mera¬ mångsidig vensterrörelse, men ansåg¬ denna böra vara oberoende af rösträtts-¬ rörelsen, som eljest skulle komma¬ på orätt stråt. Det blefve allt annat¬ än lätt till en början att upprätta ett¬ antagligt program.¬ Hvad den norska vensterrörelsen beträffar,¬ så vore denna ingenting framkallad af ko-¬ nungens brott mot den i norrmännens¬ ögån heliga Kongelaven och således från¬ början en klar oppositionsrörelse, hvars¬ betydelse dessutom vore af tvifelaktig¬ natur. Herr Andersson instämde med herr¬ Millquist.¬ Herr Fröblom replikerade: rösträtts-¬ rörelsen i och för sig vore en venster-¬ rörelse. Rösträttens genomförande¬ skulle afgjordt medföra en svängning¬ åt venster. De som utan att ha gjort¬ detta klart för sig slutit sig till röst-¬ rättsrörelsen kunde vi godt vara af¬ med.¬ Herr Millquist: Almänna rösträttens¬ tillämpning behöfer visst icke vara¬ en demokratisk reform. Napoleonerna¬ och Bismark hade ackså vädjat till¬ folket. Af politiska och rättsliga skäl¬ vore allmän rösträtt önskvärd, men¬ icke afgjordt af demokratiska. Den skulle¬ upphäfva kanhända en del klasslagstift-¬ ning, men på samma gång lämna¬ orördt tvånget på ord och tanke¬ och skaffa statskyrkan vind i seglen. I diskussionen deltogo ytterligare ¬ hrr Almstrand, Scheringsson, Öhr-¬ man, Svartengren och Krikortz.¬ 4. Föreningen besöt att till kongressen¬ inlämna till diskussion det under¬ aftonen debatterade ämnet.¬ 5. Vid företagen [ ] befanns¬ föreningens pluralitet vara för den¬ proponerade reformen.¬ Upsala s.o.¬ K. Spångberg¬ Justeras¬ Yngve Svartengren. Protokoll fört vid mötet¬ för folkriksdagen d. 17 ju-¬ li 1892.¬ Mötet för folkriksdagen¬ i går var öfver förväntan lyckadt. Vä-¬ derleken hade dagarne förut varit högst¬ miserabelt, dugg. rägn och slagrägn. Men¬ i går var vädret som enkom bestäldt för¬ folkriksdagen - lättande himmel på för-¬ middagen och lifvande solsken på afto-¬ nen med allt intensivare julisol senare¬ och slutligen en förtjusande klar himmel¬ med ren, uppfriskande luft.¬ Samlingen skulle ske i Odinslund kl.¬ half tre. Så småningom fylldes platsen¬ af söndagsklädda människor. Det myll-¬ rar i promenaden, alla soffor äro upp-¬ tagna, de omgifvande gräsmattorna kran-¬ sas nästan till trängsel. Mest förstås af¬ närmast intresserade, medelklass och un-¬ derklass, men äfven ett betydande antal¬ yngre intelligens.¬ Musiken anländer, ordnar sig ... trum-¬ man ljuder, man ställer sig på led och¬ under musikens toner bär det iväg. Ett¬ aktningsbjudande tåg! Vi stanna vid¬ vägen som bär af till Skogshall och ta¬ en öfverblick öfver den böljande, kompakta¬ massan som rör sig framåt.¬ Den raka linien från landsvägen till¬ skogsbrynet ger godt tillfälle att - från-¬ sedt dem som i förväg, ej få familjer,¬ gett sig af till mötesplatsen - anställa¬ en beräkning af de tillströmmades antal.¬ Ah, tre tusen räknar det fylkade tåget,¬ enligt ett öfverslag så nogrannt som sig¬ göra låter och sedan komma skilda flockar¬ alltfort ända från fängelset. Vid mötets¬ början var där afggjordt mellan 3 - 4,000¬ människor.¬ Mötesplatsen synes vid första påseende¬ inte vidare nobel. Den erbjuder, tycker¬ man, en osökt jämförelse med omgifnin- garna kring ett landtligt bygge. Ofver-¬ allt - nästan - det skräde som känne-¬ tecknar dylika. Och så, vid den öppna¬ platsens kant, en provisorisk talar-¬ stol, demokratiskt enkel, men sirad med¬ löf.¬ Dock - vid närmare undersökning be-¬ finnes det att stället inte alls är då-¬ ligt valdt. Det är godt om naturliga¬ sittplatser och talarne hördes utmärkt.¬ När det långa tågets sista led anländt¬ och tagit plats, bestegs talarstolen af¬ Upsala mRösträttsförenings ordförande, re- daktör Yngve Svartengren, som i sitt häls-¬ ningstal framhöll det den rätt vanliga åsik-¬ ten att Upsala och särskildt dess småfolk¬ skulle vara helt främmande för tidens¬ rörelser rätt sedt är ett misstag och att¬ i själfva verket vår stad erbjuder skåde-¬ spelet af ett synnerligen intresseradt sam-¬ hälle, specielt beträffande underklassen¬ hvarom åtskillige allmänt kända andliga¬ lifstecken nogsamt vittna. Faktiskt har¬ det nära grannskapet till hufvudstaden¬ samt universitet gjort Upsala till en stor-¬ stad i smått på vissa områden - tidens¬ rörelser äro oss ingalunda främmande.¬ Och gifvetsvis måste den andliga kraft¬ som här är samlad som i en brännpunkt¬ ock inverka på småfolket.¬ I hvarje annan landsortsstad är det¬ t.ex. ett evenement att få höra en första¬ klassens talare, en af de berömde gudsmän- nen. Detta är ju i Upsala hvardagskost.¬ Liknande är förhållandet med nykterhets-¬ rörelsen. Vidare ha vi arbetareinstitut,¬ "studenter och arbetare", de offentliga¬ disskussionerna, de många föredragen etc.¬ Slutligen - det ges väl knapt en mera¬ bemärkt talare eller agitator som ej be-¬ sökt Upsala. Man kan rent af tycka att intressena¬ äro allt för splittrade at det ej fins¬ någon enande rörelse och att särskilsdt¬ arbetarklassen ännu ej funnit sig själf, ej¬ funnit det som kan ena de gemensamma¬ intressena. Det fins här ingen verklig¬ arbetarerörelse och knappt något poli-¬ tiskt lif.¬ Rösträttsrörelsen kunde bli en dylik¬ sammanhållande kraft. Här kunde arbe-¬ tarne af allaläger finna hvarandra och¬ draga i ok för gemensamma önskemål.— Men ännu är det, gud bättre, inte så.¬ Må vi därför väcka gemensamhets- och¬ solidaritetskänslan, vi som fått syn på¬ de politiska och sociala uppgifter som¬ åligga arbetsklassen.¬ Må detta möte bidraga härtill, det är¬ min önskan då jag nu bjuder er väl-¬ komna.¬ * * * Följde så musik af en afdelning ur¬ Uplands regementes musikkår.¬ Hufvudföredraget hölls därpå af licen-¬ tiaten Karl Starbäck, som i ett synner-¬ ligen verkningsfullt, förträffligt framsagdt,¬ väckande och instruktivt föredrag beto-¬ nade och tolkade rösträttssakens betydelse¬ för vårt folks utveckling.¬ Tal. framhöll att allmän rösträtt, rätt att¬ bestämma öfver landets representation är¬ det enande sträfvandet inom alla framstegs-¬ grupperna, hur olika dessa för öfrigt än¬ må vara.¬ Rösträttsrörelsen är hos oss ej gammal.¬ Det är föga mer än ett halft decennium¬ sedan den första föreningen bildades. Men¬ ordet rösträtt behöfde blott nämnas och¬ där väste förening vid förening och så blef¬ det hvad det i dag är: en folkrörelse.¬ Den 20 januari 1890 konstituerade sig det¬ första allmänna svenska rösträttsmötet i¬ Stockholm. Det följdes af ett i Göteborg¬ följande år och i år af ett i Stockholm. I¬ det första deltogo 11 ombud från olika för-¬ eningar, i det andra omkring 30 och i det¬ tredje omkring 80 ombud - siffror som visa¬ huru hastigt intresset vuxit och man må¬ komma i håg att dessa möten bekostats af¬ personer som ingalunda räkna sin dagpän-¬ ning i kronor.¬ Denna rörelse som uppbäres af småfolket¬ och näres af kroppsarbetarens i svett för-¬ värfvade slant visar tydligt att behof af¬ politisk myndighet finnes och att folket är¬ på väg att fullt medvetet fordra rättighe-¬ ten att deltaga i behandlingen af landets¬ angelägenheter. Och fins det någon som har panna att¬ försvara pänningstreckets rättmätighet? Ej¬ kan någon nu - om ock viljan fins - för-¬ neka att arbetaren vora hanså från Nor-¬ bergs gruffält, att småfolket, att de på hvil-¬ kas skuldror skattebördorna falla tyngst¬ borde äga samma rättigheter som andra att¬ bestämma om utlagorna.¬ Tal. bemötte därefter de vanliga inkasten¬ mot rösträtten, såsom att inte nödig bild-¬ ning och mogenhet skulle finnas o.s.v.¬ Jag frågar, sade han, innebär då ej de tal-¬ rika besöken i biblioteken, vid offentliga¬ diskussioner, i arbetareinstituten, den sti-¬ gande efterfrågan och produktionen af folk-¬ skrifter, grundandet af arbetaretidningar,¬ den ofantligt ökade läslusten - innebär ej¬ detta det törsten efter kunskap fins och¬ att den tillfredsställes i möjligaste mån.¬ Det är nog ock så att allmänna meningen¬ nu i största utsträckning anser pänning-¬ strecket orättvist och förkastligt.¬ Tal. lämnade så en kort historik öfver¬ rösträttsfrågans öde i vår representation,¬ hur hon fallit, men fallit framåt och¬ säkert är att hr Mankells adresser från 288¬ rösträttsföreningar verkade imponerande på¬ riksdagsmännen.¬ Men första kammare, som hånskrattat¬ åt försöken att reglera den kommunala röst-¬ rättsskalan, lifsmedelstullarnes, munkorgs-¬ lagarnas fasta värn, hurförhåller sig den¬ till rösträtten? Jag gitter ej här gå igenom¬ all den grannlåt som protokollen från dis-¬ kussionen inom kammarewn i denna fråga¬ innehålla; argument tusen gånger veder-¬ lagda upprepas, om hänsyn till de utestäng-¬ des, hela samhällsklassers, billiga önsk-¬ ningar göres kapt en antydan. Men lik-¬ väl - ej häller vår senat har lyckats hålla¬ sig alldeles obesmittad af demokratiens ba-¬ ciller. På sina håll har man äfven där ej¬ kunnat undgå att lägga märke till att "bland¬ de samhällsklasser hvilka äro i saknad af¬ rösträtt råder - det låter ej förneka sig¬ - ett starkt missnöje". Det har erkänts¬ att den allmänna politiska mogenheten¬ höjts, att folkbildningen stigit o.s.v. Men¬ samme talare - det var Örebro läns höf-¬ ding - instämmer med konstitutionsut-¬ skottet: samma utskott som säger, att det¬ ej är den enskildes rätt som bör vara be-¬ stämmande vid frågan om hvilka som skola¬ äga politisk rösträtt och därigenom få in-¬ verka på representationens sammansättning.¬ Utan den bestämmande synpunkten bör¬ vara att representationen blir så samman-¬ satt att allas berättigade inträsse bli till-¬ godosedda. Men han vederlägger sig själf¬ med samma betänkande som uppräknar hela¬ klasser af utestängde: "arbetare, fiskare,¬ sjömän, lantbruksinspektorer, rättare, skol-¬ lärare" m.fl. - alltså konsekvensen: det¬ är för dessa herrar ej en fråga om rätt,¬ det är en fråga om makt. Och slutligen. När det ej kan nekas, ens af den mest op-¬ timistiska, att afgörandets ögonblick tränger¬ in så småningom öfver första kammarens¬ tröskel då börjas talet om aktandet på ¬ noritetens särskilda rätt att bli represente- rad. Hvar har den omtanken för minori-¬ tetens rätt förr funnits?¬ Det är allbekant att hr Mankells motion¬ om allmän rösträtt vid årets riksdag föll¬ utan votering i vår s.k. folkvalda kam-¬ mare, men att 500-kronorsstrecket där er-¬ höll 55 rösters majoritet, ehuru äfven denna¬ reform föll på senatens veto. För en hvar¬ är det klart att ingen reform, vore det än¬ den minsta, från det hållet är att vänta.¬ Hvad är då att göra? Folkriksdagen. Hr¬ S. skildrade här hur frågan om folkriks-¬ dagen uppstått, blifvit populär och nu på¬ tredje rösträttsmötet utgjorde det ojämför-¬ ligt viktigaste spörsmålet, som slutligen - ¬ sedan flera ombud förklarat att de fått i¬ bestämdt uppdrag att rösta för folkriks-¬ dagen och sedan man framhållit att om¬ den ej hölles nästa år så måste den upp-¬ skjutas till 96, då dess ej minsta betydelse¬ vore att inverka på valen till förmån för¬ rösträtten - löstes på sätt vi veta.¬ Folkriksdagens uppgift är att, kraftigare¬ än hittills skett, inför riksdag och regering¬ föra rösträttens talan samt besluta om¬ sättet och medlen för dess snara genom-¬ drifvande. Ett villkor finnes likväl: för att¬ detta beslut skall träda i verkställighet¬ fordras att 200,000. - säger tvåhundratusen¬ - myndiga svenske medborgare, män eller¬ kvinnor, medelst namnteckning ej blott ut-¬ tala sin sympati för företaget, utan äfven¬ moraliskt förbinda sig att på valdagen ned- lägga sin röstsedel i valurnan. 10,000 listor¬ äro också redan sända hela landet rundt; på¬ dessa lämnas ock fullständiga upplysningar¬ om huru folkriksdagen skall sammanträda¬ och verka.¬ Det är otvetydigt att i vårt land särskildt¬ rösträttsrörelsen slagit och slå allt djupare¬ rötter inom alla lager. Men det låter ej¬ häller förneka sig att betydande områden¬ ännu ligga alldeles oberörda af hvarje poli-¬ tiskt inträsse. Och det är för Upsala ej¬ smickrande det faktum att stadens är medel-¬ ounkten i ett stort sådant dödt område,¬ nämligen hela Upland, där liknöjdheten och¬ indifferentismen äro säkert bofast.¬ Förstår man då ej att hvarje reformsträf-¬ vande har sitt bästa värn i och skulle ta¬ ny fart af allmänna rösträtten, om folket¬ själft finge ta hand om intressen som dock¬ äro dess egna?¬ Nåväl! Nu är folkriksdagen det närmaste¬ medlet att försöka få frågan löst. Och att¬ ombud för en valmanskår på 200,000 sam- manträda inför regering och riksdag måste¬ ha en påtaglig betydelse. Att ombuden för¬ desse utestängde, hvilka så länge frånkänts¬ kompetensen att deltaga i landets angelägen-¬ heter, samlas till lugn och värdig öfver- läggning, måste jäfva påståendet om omo-¬ genhet hos massan af svenska foket. Detta¬ blir innebörden af folkriksdagen.¬ De finns de, ock det inomrikdagens¬ s.k. folkvalda kammare, som älska tala ur¬ en egen ton. " jag har ingenting emot" - det är en riksdagsman hr pettersson i Run-¬ torp som har ordet - "att dessa personer¬ somnu göra anspråk på rösträtt också få¬ densamma. Men det böra icke komma och¬ vilja pocka sig till denna rätt, utan först¬ gör sig värdiga densamma. De böra först¬ uppfostras, så att de bli värdiga att komma¬ in i riksdagen och icke med eld och svärd¬ pocka sill sådant." Nej, i goda herrar¬ vi vet fuller väl, att skulle de rättslöse¬ vänta att få till skänks mottaga hvad som¬ är deras rätt, denna väntan blefve sekellång;¬ och möten, petitioner, ja själfva folkriksda-¬ gen är ej eld och svärd, utan fullt lagliga¬ medel väl anstående politiska män. Och ¬ svaret på en sådan orlofsedel bör ligga klart¬ för hvar och en. Det ligger i skyldighet för¬ hvarje fäderneslandets vän, för vännerna af¬ dess sunda utveckling, att nu med hvarje¬ nerv och hvarje sena ta i och arbeta för¬ folkriksdagen. Ty så visst som det är att¬ ordet fosterland är ett tomt begrepp som det¬ ej sammanfaller med och uppbäres af ett¬ helt folk, så visst är det att det är hela¬ detta folks oförytterliga rättighet att själft¬ öfvertaga vården om sina angelägenheter.¬ Och lika säkert, som det är att ett lands¬ heligaste egendom, dess själfständighet och¬ dess kultur, ej blott är fåväldets egendom,¬ lika sant är det ock, att den egendomen står¬ på föga säker grund om det förmenas den¬ större delen af rättsinnehafvarne att vårda¬ densamma.¬ Det försiggör för närvarande i ett annat¬ land ett storartadt frigörelsens skådespel. I¬ Belgien har en klerikal reaktionärregering¬ tvungits att gå folkets bestämda önsknin-¬ gar till mötes, att framlägga förslag till för-¬ fattningens revision, och framstält ett för-¬ slag som ökar valmännens antal från 133,000¬ till vid pass 800,000. Det finnes ingen som¬ hälst utsikt att ministären Boström skall¬ visa vår folkmening samma tillmötesgående.¬ Nej, det svenska folket måste själfva ta hand¬ om den saken. Det svenska folket, det har¬ användts som dekoration - onekligen en¬ grann sådan - vid alla slags järnvägsin-¬ vigningar, kungliga bemärkelsedagar och¬ andra fäster; det är nu på tiden att det¬ spektaklet tar slut och folkriksdagen, den¬ blir, det kan ej jäfvas, onekligen svenska¬ folkets, de stora massornas, de rättslöses,¬ de utestängdes, myndighetsförklarin: däri¬ ligger folkriksdagens största betydelse.¬ Efter lic. Starbäck togs ordet af kand.¬ P.G. Österdahl, som på ett öfvertygande¬ sätt framhöll det berättigade i rösträtts-¬ krafvet samt påpekade det lämpligaste¬ sättet för dess tillgodoseende. Så framhöll tal. huru lågt det dock¬ ganka bildade svenska folket står i¬ Europa ifråga om politiska rättigheter,¬ i det blott omkring 6 proc. af befolk-¬ ningen hos oss är politiskt myndig.¬ Detta sakernas tillstånd är icke att¬ lida, så mycket mindre som riksdagens¬ nej till alla reformer står i strid ej blott¬ med nationens flertal utan äfven med¬ majoriteten hos de faktiskt röstberät-¬ tigade.¬ Därför går nu öfver land och rike ett¬ rop: gif oss rösträtt. För att ge efter- tryck åt detta kraf har tanken på folk-¬ riksdagen kommit fram.¬ Hvar ha vi i denna fråga Upland?¬ Det är ett landskap som genom sin od-¬ lings ålder och genom det förhållandet¬ att rikets största universitet där är för-¬ lagdt har anledning att stå fram i raden¬ af dem som arbeta för utvecklingen.¬ Nyligen har upländsk kraft, upländskt¬ mannamod förevigats i granit å Polacks-¬ backen. Låtom oss nu visa att än fins¬ kraft och energi kvar inom Upland och¬ låtom oss ge prof på denna kraft, denna¬ energi i den kamp som nu pågår i vårt¬ land - kampen för folkfrihet.¬ Det viktigaste af allt är organisatio-¬ nen, sammanslutningen. Att bilda röst-¬ rättsföreningar. Vore isen blott bruten¬ så skulle det nog gå här som i Öster-¬ götland och Värmland, de landskap, som¬ i rösträttsafseende ha den ledande platsen¬ i Sverige, där rösträttsföreningar växa¬ snart sagdt som svampar ur jorden.¬ Nödigt är att utsända talare på lands-¬ bygden. Korpral Blom har agiterat för¬ försvarsfrågan, har påpekat de skyldig-¬ heter vi ha gent emot vårt fädernesland.¬ Det behfs nu att man ock gör klart för¬ dem som har makten ha hvilka rättigheter¬ vi ha att fordra af fosterlandet: rösträtt,¬ folkfrihetens bästa vapen och dess enda¬ fullt tillförlitliga värn.¬ Men hvarifrån pängar? De förmögne¬ bekosta Blom - oss skola de aldrig ge ett öre. Men om vi äro fattige så äro¬ vi dock månge och många bäckar små¬ göra en stor å. Insamlingar alltså af¬ oss alla!¬ Och låtom oss skapa en rörelse här i¬ Upland. Den är nödvändig, oundgäng- lig, ty utan rösträttsföreningar svårt med¬ listanteckning, svårt med effektiv röst-¬ ning till folkriksdagen.¬ Ej skall väl det urgamla Upland stå¬ sist i kampen för folkfriheten! Nej, upp¬ till arbete! Få vi ej 200,000 namn på¬ våra listor, så ha vi lidit ett nederlag,¬ hvaröfver det maktägande skola jubla¬ högt, ty deras välde är då befäst kanske¬ för årtionden.¬ Kand. Österdahl framlade härefter en¬ detaljerad plan för agitationen inom¬ Upsala, hvarpå han än en gång fram-¬ ställde en kraftig maning till arbete och¬ energi, under betonande af den oerhörda¬ betydelsen af framgång i folkriksdags-¬ sträfvandena, af den hardt när obotliga¬ skadan i ett nederlag.¬ * * * Efter detta skulle diskussion ske öfver¬ frågan hvad som kunde göras för att¬ befrämja röströttssaken i Upland. Emel-¬ lertid hade tiden skridit fram och hrr¬ Starbäck och Österdahl uttömmande be-¬ handlat ämnet, hvadan blott ett par¬ talare hade kortare anföranden, däri sär-¬ skildt framhäfvande vikten af enigt sam-¬ arbete.¬ Sedan det så framhållits att folkriks-¬ dagen hade att behandla ingenting annat¬ än rösträttsfrågor sam att deltagande¬ i valen ej medförde någon som hälst ut-¬ gift för de röstande, antogs följande¬ resolution beträffande rösträttsarbete i¬ Upland:¬ Mötet beslutar att ställa en varm upp-¬ maning till Uplands rösträttsvänner i sta-¬ den och å landsbygden att öfverallt bilda¬ rösträttsföreningar, hälst en i hvarje kom-¬ mun, på det att därigenom en kraftig agita-¬ tion för folkriksdagen må kunna åstad-¬ kommas;¬ att gifva Upsala rösträttsförenings sty-¬ relse i uppdrag att hos öfverstyrelsen för¬ Sveriges rösträttsföreningar anhålla att den¬ ville utsända en person för att i Upland¬ hålla föredrag för allmän rösträtt och folk-¬ riksdagen;¬ att föranstalta en insamling för att där-¬ igenom kunna åstadkomma bidrag till en¬ sådan persons underhåll under hans före-¬ dragsturné. Mötets allvarliga förhandlingar voro¬ nu ändade. vidtog så ett angenämt folk-¬ lif ute i det gröna med svängom o.s.v.¬ hvarjämte medhafda matsäckar inspek- terades. Under tiden tecknade man sig¬ på listorna för folkriksdagen med ett¬ resultat af vid pass 400 nya namn.¬ Mötet var i allo lyckadt och besöktes¬ af den största mängd folk som här torde¬ vara möjligt att för någon sak uppdrifva.¬ Efter de med stor uppmärksamhet af-¬ hörda föredragen - af hvilka lic. Star-¬ bäöcks hälsades med intensivt bifall - ¬ började de äldre så småningom troppa af.¬ Men de yngre lockades af det vackra¬ vädret, af musik och lefnadslust att ännu¬ någon timme vara tillsammans i lek och¬ nöje. Först när musiken tystnat och¬ solen började dala blef det allmänt upp-¬ brott från mötet för folkriksdagen, nöj-¬ samt och, som vi hoppas, nyttigt, eg-¬ gande, väckande, lärorikt!¬ justeras¬ E, Freding¬ vise ordförande Protokoll fört vid U.R.F-s sam-¬ manträde söndagen d. 25 sept. 92¬ §1. Valdes till sekreterare efter hr¬ V. Spångberg, som lemnat¬ staden, bokhandl. A. Josephson. §2. Vidtog diskussion av ämnet:¬ Urtima riksdag - folkriksdag.¬ Inledaren, Lic. K. Svartbäck, +erinrade¬ om exc. Boströms yttrande, att för-¬ svarsfrågan för varje regering¬ måste varaden främsta. Att¬ reform[ ] krav framställes även på¬ andra frågors lösning, betyder intet.¬ Först försvaret. Exc. Boström¬ hade visserligen om sammankopp-¬ landet av grundskatte- och försvars-¬ frågan sagt, att detta vore ett po-¬ litiskt faktum sedan tjugu år.¬ Talaren påpekade befintligheten¬ av rösträtts- o. försvarsfrågornas¬ + anmärkte först, att ryktena om urtima¬ riksdags sammankallande besannat sig, och sammankoppling, trodde dock¬ knappast, att exc. Boström vore av¬ sammamening. Men av de stora,¬ orepresenterade lagren av svenska¬ folket vore de båda frågorna lika fullt¬ förenade lika fast, som vederbörande¬ själva nu tvungits att sammankoppla för-¬ svarsfrågan med gru frågan om grund-¬ skattef[ ] avskrivning. Talaren påpekade¬ den kritik, som 2a kammarens nuvarande¬ talman vid 1891 års riksdag underkastat¬ förslaget. det då framkomna förslaget som¬ icke i väsentlig mån skilde sig från den¬ år18 detta år framlagda. 1891 års förslag skulle kosta en ökning i militärbudgeten¬ av c. 14 millioner kronor - 1892 års ine-¬ mot 20 millioner, då det överskott av 1½¬ million, som fans 1891, numera icke¬ vore förtärt, ock dessutom 3 à 4 milli-¬ ner i tullar . bortnoterats. Följden av¬ den nuvarande förslagets antagande bleve lifsmedels-tullarnas fastlåsande.¬ vidare erinrade talaren om den¬ ock. försvarsrörelse med basarer o.dyl.,¬ som under de senaste åren uppstått,¬ men som egentligen vore en obetydlig¬ överklassrörelse, utan rot bland de¬ bredare folklagren. Man kunde dock¬ mot denna rörelse ställa upp röst-¬ rättsrörelsen. Rösträttskravets [ ]¬ Denna rörelses motståndare söka¬ visserligen med hån möta densamma¬ men då ock agitationen för folk- riksdagen; men då det visat sig¬ omöjligt, att ensamt inom riksdagen¬ föra denna fråga till lösning, måste¬ en form sökas utom riksdagen - ock¬ detta vore folkriksdagen, vår upp-¬ gift vore, att se till, vad som¬ vore att göra under den korta tid,¬ som återstår innan folkriksdags-¬ listorna indragas. Hr Schäringson erinrade framhöll, att¬ rösträttsfrågan vore en arbetarefråga,¬ ock folkriksdagen ett medel att¬ driva fram arbetareklassen. Ville¬ dessa arbetarne icke själva arbeta för att nå sitt¬ mål - ja då finge de skylla sig¬ själva. Var ock en borde här göra ar-¬ betet för sig ock icke vänta tills andra¬ gjorde det för honom. Nog funnes här¬ fosterlandskärlek tillräckligt - blir det¬ värkligen fråga om fosterlandet - då gå¬ vi man ur huse - men vi försvara¬ icke despotismen. Vad vi sträva efter,¬ är: frid över hela mänskligheten.¬ Hr J.Fr. Anderson betonade, att det¬ bästa svaret på den utmaning, som¬ låge i urtima riksdagen, vore namn¬ på folkriksdagslistorna. Föreslog att¬ plakat skulle uppklistras med an-¬ givande av, på vilka lokaler folk-¬ riksdagslistor funnes till påteckning. Talaren önskade ett betryggande försvar¬ men kunde icke inse, att det bråd-¬ skade med att antaga ett av de mi- litära auktoritetrna underkänt¬ förslag.¬ Ordf. meddelade, att styrelsen tänkt¬ anordna ett stort protestmöte mot¬ urtima riksdagen, [ ] ock att man hade ämnat söka få till huvudtalare¬ vid mötet Hr Hjalmar Branting.¬ Hr E. Freding framhöll, att den ur-¬ tima riksdagens sammankallande¬ vore en kraftig maning särskilt¬ till arbetarne, att sluta sig enigt kring¬ folkriksdagsrörelsen. Föreslog att¬ vid protestmötet en resolution borde¬ fattas ock upp överlämnas till¬ stadens riksdagsmän.¬ Hr C.A. Thulin framhöll betydelsen¬ av, att Uppsala åstadkomme en värklig¬ arbetareprotest mot de 90 dagarne - sedan kunde ju försvarsvännerna¬ i staden anordna ett möte för¬ dem - trodde inte, att några¬ arbetare skulle komma med där!¬ Hr Öhrvall undrade vad som stod¬ på, efter som så utomordentliga åt-¬ gärder som urtima riksdag vidtagits.¬ Är det fråga om krig? Det hade¬ aldrig påståtts.+ - Militärer anse¬ alltid, att försvaret är dåligt. Felet¬ låge dold enl. talarens åsikter icke¬ så mkt hos manskapet, som¬ hos befälet; detta bleve sämre, ju högre¬ man kom i graderna. De militära¬ klass-intressena sammanfölle för öv-¬ rigt med reaktionens. Att ministä- Erinrade i förbigående om kungens citat vid¬ Karlbergsfästn av KarlJohans yttrande: " Giv¬ mig 30000 sådana kadetter, ock¬ jag skall erövra världen!" [ ] B[ ]terin ville driva fram försvars-¬ frågan nu, berodde helt enkelt på¬ självuppehållelsedriften.¬ §3. Beslöt föreningen att bifalla Hr J. Fr Anderssons förslag att sätta upp¬ affischer, samt att för kostnadernas¬ betäckande en frivillig insamling¬ på stället skulle upptagas. Denna¬ insamling inbrakte 11 kr. 66 öre.¬ §4. Beslöt föreningen på ordföran-¬ dens förslag, att ge styrelsen i¬ uppdrag att anordna protestmöte¬ mot urtima riksdagen ock att söka¬ få Hr Branting till huvudtalare.¬ Uppsala s.o..¬ Aksel G.S. Josephson¬ sekr.¬ justeras¬ E Freding¬ vise ordförande Protokoll fört vid protest-¬ mötet mot, urtima riksdagen d. 9 okt. 1892¬ Upsala rösträttsförenings pro-¬ testmöte mot urtiman.¬ Man förstod på förhand att det skulle¬ bli talrikt besökt. "Fyris" hade vetat¬ berätta att prof. Hjärne skulle uppträda¬ och "Upsala" hade hälsat honom såsom¬ den konsul den där skulle se till att¬ fäderneslandet här ej toge någon skada.¬ Redan strax efter kl. 5 började man¬ anlända och när dörrarne vid ½6-tiden¬ öppnades fyldes Norrlands nations stora¬ sal i en handvändning. För ännu ett¬ hundratal bereddes plats i närgränsande¬ rum, men ett par hundra, hufvudsakligen¬ arbetare, måste återvända.¬ Man frapperades genast af att vid¬ detta protestmöte mot urtiman se så¬ många högermän och kände försvars-¬ ifrare, pelare från Fosterländska student-¬ förbundet o.d. folk.¬ Vid ett par tillfällen under aftonens¬ lopp, när högern lät märka sin styrka i¬ antal, förbyttes förvåningen i något knoo.¬ I hastigheten kom manatt förbise det¬ Upsala studenters höger utgöres af aristo-¬ kratiskt noble män eller, för att uttrycka¬ sig på svenska, af fint vettigt folk, som¬ ej för all mesost i Jämtland skulle kunna¬ förmås att glömma hvad en gentleman¬ är skyldig sig själf.¬ Det var ingalunda meningen att för-¬ rycka mötet; högerns närvaro och upp-¬ trädande på Upsala rösträttsvänners pro-¬ testmöte mot urtiman var fullkomligt¬ fair play. Den ville verkligen, faktiskt,¬ protestera, men den ville en protest "i¬ milda former".¬ Liksom högern gick patriarkerna¬ i aulan för att prononcera sin anslutning¬ till satsen "allt för fosterlandet" - fastän¬ de tyvärr där sattes ur räkningen vid själfva afgörandet - och liksom de på¬ Gillemötet sade ifrån att "större förmå-¬ ner betinga ökade förpliktelser" så in-¬ funno de sig här för att vända på sat-¬ sen så att "ökade förpliktelser betinga¬ större förmåner".¬ Det var ej deras mening att alldeles¬ direkt sätta sig på tvären gent emot¬ urtiman; vunnes dess syfte - hvilket af¬ högerns talman, prof. Hjärne, indirekt be-¬ tecknades såsom "dyrt och dåligt", det¬ taxerades knappt så mycket från försvars-¬ vännernas synpunkt som ett 500-kronors-¬ streck ur rösträttsvännernas - så finge¬ man ta det såsom en provisorisk öfver-¬ gångsform till det enda riktiga och dug-¬ liga: en armé bygd uteslutande på all-¬ män värnplikt och med ettårig öfningstid.¬ Men om inte högern kunde alldeles¬ rätt fram förklara krig mot urtiman, så-¬ som ju rimligt var, så förvånade den i¬ gengäld oss vänstermän ofantligt genom att uttala sig fös allmän rösträtt. Ty¬ såsom prof. Hjärne gjorde gällande, dels¬ i motiveringen och dels uttryckligen¬ en replik till hr Österdahl, så ligger i¬ nuce i det resolutionsförslag som af¬ högern antogs att den allmänna röst-¬ rätten för vårt folk är en politisk nöd-¬ vändighet, "om allt ska gå väl".¬ Efter denna orienterande inledning gå¬ vi i ordning med frågorna.¬ de närvarande hälsades välkomne af¬ d:r Karl Starbäck, som sedan med du- gande kraft skötte klubban under aftonen.¬ Han öfverlämnade så ordet till inle¬ daren, hr Hjalmar Branting. Dennes¬ föredrag hade ungefär följande innehåll: När jag mottog inbudan att här inleda¬ hade ej de två möten hållits, som väckt¬ ett visst uppseende i landet. Det första,¬ som utgjorde dtt fullödigt uttryck för den¬ försvarsrörelse som öfverklasen med ful-¬ ladte skäl kan kalla sin egen. Den andra¬ som i viss mån kan betraktas såsom en¬ protest, men ack, så lam från de något¬ längre seende, som räkna äfven med andra¬ röster än de officielt erkända. Bägge myn-¬ nade ut i en önskan att få försvarsfrågan¬ löst först - sen finge man se till hur man¬ kunde stilla det färsta sociala missnöjet.¬ Och här har vi samlats, de som ej äro¬ nöjda med detta, utan i inre reformer se¬ det viktigaste, hvad som måste göras om¬ vår kultur skall vara värd annat än att¬ falla. Gent emot öfverklassens försvars-¬ rörelse står den allmänna rösträttsrörelsen.¬ Den förra gynnas ofvanifrån, för den öpp- nas hvilket rum som hälst, ja t.o.m. de¬ fridens rum som kallas kyrkor. För den¬ resa agitorer, jag vill här blott nämna¬ korpral Blom, och den monark vi för till-¬ fället ha, hvilken aldrig försummar att vid¬ en järnvägsinvigning eller då han mottar¬ den undersåtliga hyllningen från en bad-¬ socitet framhålla densamma.¬ Å andra sidan står röstsättsrörelsen, som¬ ej ses med blida ögaon där upptill och som¬ endast undantagsvis får en så elegant lokal¬ som denna utan i allmänhet är hänvisad¬ till arbetarnes oansenliga tillhåll.¬ Att verka för denna medför ej ära, men¬ det är dock kanske lika viktigt. De stå¬ skarpt emot hvarandra, dessa båda rörelser,¬ det gäller hvem af dem som skall segra,¬ båda kunna det ej, utan den segrande trän-¬ ger den andra tillbaka, för en tid åtmin-¬ stone.¬ I Upsala finnas de som anse att militär-¬ rörelsen är oegennyttig, att den gagnar det¬ hela. Från min synpunkt ter det sig ej så.¬ Den urtima riksdagen är förknippad med¬ egna inträssen. Det föraslag det gäller att¬ där få trumfadt igenom har två gånger för-¬ kastats. Kärnan däri är de 90 dagarne;¬ som en viktig sak kan ock anmärkas dess¬ dyrhet. Det är icke frågan i och för sig¬ som föranledt den urtima tillställningen,¬ utan man har valt denna form för att¬ slippa eftergifter åt de brandskattade mas-¬ sorna. Det är den bestämda och beräknade¬ vinsten, när militärfrågan får komma före¬ ensam, utan besvärliga bihang, som kanske¬ skulle försona de djupa leden med hennes¬ bördor. Dessutom hade det en annan olä-¬ genhet med sig att vänta till nästa riks-¬ dag; den är den sista i perioden och far-¬ bröderna äro alltid betänksamme då de¬ inför komittenterna om några veckor skola¬ besvara frågan: "hur har du röstat beträd-¬ fande dessa oss pålagda tungor?" Men vi¬ skulle nöja oss och häri se den högsta¬ fosterlandskärleken - nej, vi betacka oss! I trontalet skola vi kanske få se löften¬ om vederlag åt de rättslöse. Men jag frå-¬ gar, är det skäl att ta afgjorda bördor mot¬ blott förhoppningen på rättv af mot-¬ ståndarne?¬ Den historiska erfarenheten råder inte¬ till det. När Preussen i början på seklet¬ skulle vräka fransmännen ur landet och¬ massornas uppoffringar behöfde tas i an-¬ språk, då gafs där också löften om verderlag.¬ Monarken förnekade, när offret var gjordt,¬ icke dessa löften, men han uppsköt deras¬ infriande, år från år ända till 1848, men ej¬ häller då fyldes de i godo utan därför att¬ folket då vaknat och kräfde sin rätt.¬ Tag lärdom af denna sig städse uppre-¬ pande erfarenhet!¬ På järnvägen hit läste jag Sv. Dagbladet¬ för i morgon. Där talas om att rösträtts-¬ reformen i Belgien nu åter skjutits åt sidan.¬ Frågan är emellertid, säger den högkon-¬ servativa tidningen, om Belgiens armé är¬ tillräckligt stark och tillräckligt pålitlig¬ som skyddsmur mot den snart otvifvelaktigt¬ med mycken våldsamhet framträngande¬ stora massans af befolkningen rop på all-¬ män rösträtt. Precis så tänkes det hos oss¬ om det än ej högt talas därom, och saken¬ förtjänar att beses äfven ur den synpunkten,¬ då det är frågan om nya militärbördor.¬ Upsala ligger inte långt från Norberg, och vi¬ minnas att vid den sista mobilisering, som¬ företagits i vårt land, så gällde det att till¬ kapitalets ofantliga makt lägga bajonetter-¬ nas gent emot för sin människorätt och¬ rörelsefrihet för lifvet kämpande arbetare.¬ Det förtjänar att erinras att det var¬ "skojarpacks"-hofmarskalken Reutersvärd¬ som mot arbetarne ropade på militär "till¬ skydd för lif och egendom" hette det.¬ Och vi ha iakttagit att våra småstäder¬ äflas att få garnison förlagda till sig, trots¬ den råhet och demoralisation som är oskilj-¬ aktig från kasernen - man skall ej vänta¬ god frukt af ett ondt träd och militarismen¬ är till sin natur kulturfiendtlig. Men dessa¬ moraliska betänkligheter få vika.¬ Det är ock ett privatpersonligt inträsse¬ som är förbundet med öfverklassens för-¬ svarsrörelse. Jag syftar på de nya offi-¬ cersplatserna - det må sägas fast det¬ skorrar illa i vissa öron. De flästa af mina¬ studentåhörare ha säkert läst Lois de Geers¬ "Minnen". Af de märkliga ting som där¬ förekomma, är det isynnerhet en sak som¬ slagit mig, nämligen yttrandet att Sverige¬ i själfva verket betraktades som ett slags¬ fidiekomiss för ett litet fåtal: öfverklassen.¬ Och förhållandena äro inte stort annorlun-¬ da nu.¬ När talet är om de höga patriotiska syf-¬ ten, som leda försvarsrörelsen skall det¬ erinras om de låga medel regeringen ej¬ håller sig för god att använda. Jag vill inte här tala om de ordnar och personlig¬ påtryckningar etc. som äro oskiljaktiga från¬ hvarje politisk kombination, utan huru för-¬ slaget vörfvar röster genom att sätta Skåne-¬ regementena på vakans, samt hur man gör¬ bönderna en present af soldattorpen och de¬ körslor dessa kräfva i andtider. Men vi¬ skola se det höga här, det patriotiska blott¬ för att man viftar med fosterlandets fana.¬ Detta är hvad öfverklassens försvars-¬ rörelse visat. I stället kunde den visa redo-¬ bogenhet att offra, kunde göra något mer¬ än platoniska opinionsyttringar. Visser- ligen känner man ännu ej hr von Essens¬ finansplan, men sist ville han af de erfor-¬ derliga 10 millionerna taga 600 tusen genom¬ direkt beslattning; det andra utgöres indi-¬ rekt och faller, som alla veta, ojämförligt¬ tyngst på massan.¬ Det är på det viset öfverklassen är be-¬ redd att offra allt! Det är, säga vi, vackra¬ floskler som skyla egen klasskröplighet.¬ Viktigare än frågan om fördelningen af¬ kostnaderna är att intet tillmötesgående¬ bjudes kanonmaten, utom möligen kungl.¬ löften. Och äfven där man börjar draga¬ öronen åt sig stannar det vid halfmesyrer,¬ vid 500-kr:s-streck, som utestänger hälften¬ af nationens myndige män. Det är detta¬ som stämplar såsom klassrörelse - kanon-¬ maten aktas ej värdig få del i fosterlandet.¬ Vi tro ej på öfverklassens patriotism, ty¬ deras gärningar svära mot de ståtliga orden.¬ Jag har här ej berört den stundom hörda¬ satsen "vi har intet land att försvara!" Jag¬ erkänner den icke såsom berättigad annat¬ än som protest mot systematisk reformväg-¬ ran; sådan måste föda försvarsvägran.¬ Dogmen em nödvändigheten af lång öf-¬ ningstid i fred kande tal. ej omfatta. Det¬ lägges från fackmilitäriskt håll för stor vikt¬ vid dressyren och för liten vid andan. Men¬ en god anda skapas genom att inge de djupa¬ leden liflig känsla af att här ha vi något¬ som vi förlora under främmande välde. Dog-¬ men har sin utgångspunkt i fransk-tyska¬ kriget. Mar har skrifvit Frankrikes olycka¬ på räkningen af tyskarnes större utbildning.¬ Man bör dock komma ihåg att tyskarne¬ hade värre göra med franska folkets föga¬ öfvade soldater än med käjsardömets mer¬ öfvade. Felet låg snarare i den sämre led- ning fransmännen hade. En folkresning är¬ ej något så att förakta som man vill låta¬ påskina från yrkesmilitärt håll, men det blir¬ då en ofantlig skilnad om folkhären kän-¬ ner sig gå från och för hem och härd eller¬ om den rycker ut i känslan af att ej ha¬ eller kunna få en fotsbredd af fosterlandet¬ andligen eller figurligen taladt.¬ Den har då goda utsikter att få stryk - ¬ t.o.m. trots 90 dagar.¬ Bästa försvarsrörelsen är att göra foster-¬ landet kärt för folket och ej årligen drifva ut¬ 10 tusental af dess kraftigaste och mäst¬ energiske söner. En annan fråga. Hur användes tiden?¬ Skola dessa 90 dagar hufvudsaklifen gå åt¬ för att få en vacker paradarmé, tills ett¬ nytt larm höres, att man ej på den tiden¬ hinner få hären krigsduglig att vi fortfa-¬ rande äro "nästan fullständigt försvarslösa".¬ Boströms förslag är en öfvergångsform.¬ Militarismen är en skruf utan ände, tills¬ folket säger nej till hvad som fordras - ¬ alltid under patriotismens mask.¬ Det är så litet gjordt nu med de 34 mil-¬ lionerna. Hvad ha vi för garanti att folk¬ som ej åstadkommit ringaste dugligt med¬ denna, efter våra förhållanden betydande¬ summa nu skola göra det med nya 3-4 mill.?¬ Och inte blott dessa 3-4 mill. + 7 åt¬ storbondeklassen, utan oräknade nya, som¬ "skrufven" oaflåtligt skall kräfva?¬ Således - angående urtima riksdagen,¬ som ej ens kan ge medborgarrätt, som ej¬ vill offra något från de sina för fosterlandet,¬ om den ha vi vårt omdöme färdigt - en¬ maning att förkast förslaget!¬ * * * Men det är ej nog att protestera, det¬ fordras ock en positiv form. Jag vill slå¬ fast, att urtima riksdagen utgör den kraf-¬ tigaste maning till arbete för rösträtten,¬ hvilken kan och skall bli ett skydd och¬ värn mot den hänsynslösa utsugning som¬ bedrfves. Ur denna skyddssynpunkt för-¬ ordar jag arbetet.¬ Sättet veta vi: folkriksdagen. Men skall¬ den blifva en opinionsyttring som förmår¬ göra sig hörd där man är döfvast och det¬ således behöfs skrika högst? Visserligen är¬ det nu modernt att tala om folkmöten med¬ förakt, men jag tror vi inte bry oss om¬ den bravaden. I Preussen, vid det tillfälle¬ jag förut berört, skulle kungen bevilja¬ böner mycket, sade han, hot och pock¬ intet; dagen efter tog han af sig hatten¬ för samma anspråk, och högermännen hos¬ oss göra klokt i att ej leka med elden.¬ Det är inte värdt alltid att spela förnäm¬ man gör ibland klokt i att ta skeden i¬ vacker hand.¬ Eder, vänstermän, uppmanar jag att läg-¬ ga Er vinn om en beslutsamhetens ande.¬ Blir folkriksdagen tillräckligt stark, ser¬ man bakom rörelsen ett tillräckligt antal¬ beslutsamme män, så skall man ge den ge-¬ hör. Och ett folk med beslutsamme män¬ som förstå att göra sig gällande inåt, det¬ behöfver häller inte hysa räddhåga utåt.¬ Härom vänder jag mig särskildt till de¬ närvarande studenterna.¬ Efter hr Branting fick prof. Hjärne¬ ordet och höll ett längre med stort bi-¬ fall mottaget anförande, fullt af radikala¬ ansatser och konservativa instänkningar.¬ Utrymmet för dagen förbjuder oss att¬ redogöra för det, men det kommer att¬ inflyta i ett par följande n:r Den diskussion som sedan följde¬ var icke synneligenmärklig. Vi redo-¬ göra här för hufvuddrag, som huf-¬ vudsakligen berörde de föreliggande re-¬ solutionsförslagen, Göteborgsresolutionen,¬ förslagen af hr J. Fr. Andersson, samt¬ hrr Brantings och Härnes som synas¬ här nedan.¬ Hr Scheringsson betonade den ekono-¬ miska sidan. Ändringen kommer att¬ kräfva mer pängar än nu; havar ifrån¬ dessa? Från oss, arbetarne, och det¬ kommer att än mer minska den knappa¬ afkastning som kommer på vår, de¬ värdebildandes anpart. Det är den Kajsa¬ Vargska metoden; men snart skall det¬ heta: "Du får fråga mig först innan du¬ tar." Man tycks vara rädd för sitt¬ eget folk!¬ Prof. Hjärne replikerade den föreg.¬ tal. "Jag är ej rädd för Sveriges folk¬ och ha vi en regering som är det så¬ bör hon afskaffas. Det är ej omöjligt få¬ en annan i stället.¬ Målarmästare Andersson var i mycket¬ ense med prof. H. men arbetarne kunna¬ ej sätta tro till prof. H. därför att hans¬ åsikter ej mycket omfattas af de makt-¬ egande.¬ Prof. Hjärne ville säga att särskildt¬ bland militärerna mnga tänka som han¬ Hr Branting erinrade om den förelig-¬ gande praktiska uppgiften. Urtima riks-¬ dagen står öfver oss; det gäller ett ut-¬ talande. Bör riksdagen antaga försla-¬ get - det är frågan.¬ Kan. Österdahl erinrade om att man¬ kommit hit för att protestera. Han för-¬ ordade därför hr Brantings resolutions-¬ förslag.¬ Hr Thulin trodde inte mycket på ve-¬ derlag - efteråt. Borde därför passa¬ på nu med en bestämd fordran. Hur¬ somhälst, så blir det dock här en pro-¬ test, ty de närvarnde arberarne gå icke¬ med på de 90 dagarne.¬ Förskoll. Eriksson föreslog dagpän-¬ ning åt fattige beväringsmän (prof. Hjärne:¬ "Ja vars!).¬ Kand. Millqvist förordade hr Anders-¬ sons resolution som han tyckte om.¬ Kand Fröblom instämde. Skreds så omsider - klockan hade¬ redan hunnit bli 10 - till omröstning.¬ Prof. Hjärne ville att hans förslag skulle¬ ställas mot hr Brantings, och att det af¬ dessa som kom i minoriteten skulle före-¬ slås somet amendement till det seg-¬ rande. Det vore nämligen ¬icke någon¬ principel skilnad mellan förslagen, så¬ att det ena motsade eller upphäfde icke¬ det andra.¬ Vid räkningen, som, sedan hrr Clason¬ och Hallendorff afböjt detta dem erbjudna¬ förtroende, verksäldes af hrr Thulin¬ och Fröblom samt Josephsson och Jäger-¬ skiöld, fick hr Hjärnes förslag 258 röster¬ och hr Brantings 242 - differensen var¬ sålunda 18 röster, hvarpå hr Brantings¬ yrkande hr Hjärnes förslag om att hr¬ B:s skulle voteras som amendement icke¬ kom under omröstning.¬ Hr Anderssons förslag stäldes så mot¬ hr Hjärnes, men nådde icke upp till fullt¬ så hög siffra som hr Brantings.¬ Prof. Hjärnes (högerns) förslag löd:¬ Mötet anser, att förslaget om värnplik-¬ tens utsträckning till 90 dagar innebär en¬ halfhetsåtgärd, som icke ensam för sig kan¬ bringa försvarsfrågan till en afgörande lös-¬ ning.¬ Mötet anser vidare, att om detta förslag¬ antages, politisk rösträtt bör tilldelas alla¬ värnpliktige, som undergått 90 dagars öf-¬ ning och betalat skatt för 500 kronors årlig¬ inkomst, äfvensom att de skattebördor, som¬ betingas af denna öfningstidens utsräck- ning, böra företrädesvis drabba den större¬ förmögenheten.¬ Mötet anser slutligen, att folkroksdagen¬ verksammats, kan främja sträfvandet efter¬ allmän rösträtt, om folkriksdagen förbinder¬ krafvet därpå med krafvet å allmän värn-¬ plikt med ettårig öfningstid.¬ Hr Brantings (vänsterns och arbetar-¬ nes) hade denna lydelse:¬ Mötet ser i den urtima militärriksdagen¬ en utmaning mot nationens rättslösa fler-¬ tal, redan därför att vid denna väl kan be-¬ slutas nya tunga bördor, men icke med-¬ borgarrätt för dem som skola bära bör-¬ dorna.¬ Mötet hyser på grund af vår senaste hi-¬ storias vittnesbörd den djupaste misstro till¬ de herrskandes goda vilja att vare sig rätt-¬ vist fördela nya militärbördor efter skatte-¬ förmågan, eller ens gifva dem, som befallas¬ offra lifvet för fäderneslandet, medborgar-¬ rätt i detta land. Mötet uppmanar därför andra kammarens¬ män att vid den urtima riksdagen ¬handla som verkligen folkvalda representanter och¬ gent emot alla köpeanbud och alla skräm-¬ skott bestämdt fasthålla, att frågan om Sve-¬ riges nationella själfständighet ingalunda¬ får vridas till att blifva ett med öfverkla-¬ sens försvarsfråga, utan först kan vinna en¬ verklig lösning af att myndigvordet folk,¬ under demokratiska garantier mot all äfven-¬ tyrspolitik, i öfverstämmelse med lan-¬ dets tillgångar och med rättvist afvägning¬ af alla bördor.¬ Mötet uppmanar slutligen medborgarne¬ under strecket, att för sin del gifva det¬ rätta och viktigaste svaret på urtima riks-¬ dagspolitiken genom att ännu långt krafti-¬ gare än hittills drifva fram sin stora soci-¬ ala försvarsfråga, den allmänna rösträtten,¬ och i detta syfte närmast göra allt kvad¬ göras kan för massanslutning till 1893 års¬ folkriksdag.¬ * *¬ * "Timeo Danaos et dona ferentes", heter¬ det. Vid det samkväm som följde efter¬ mötet gaf en arbetare i skarpt ogillande¬ ordalag luft åt den uppfattningen att¬ högerstudenterna icke kommit i ärlig af-¬ sikt för att protestera mot urtiman och¬ monstrera för den allmänna rösträtten,¬ utan att öfverklassens söner mött i massa¬ för att uttränga underklassen från dess¬ eget möte och hindra arbetarna att ge¬ det enda uttryck som är dem möjligt¬ för sina åsikter i en viktig samhällsfråga¬ som på det närmaste berör dem. Uppsala s.o.¬ Aksel G.S. Josephson¬ justeras¬ E. Freding¬ vise ordförande Protokoll fört vid U.R.F:s årsmöte¬ sönd. d. 30 okt. 1892¬ §1. Upplästes o. justerades protokollen¬ för föreg. sammankomst samt¬ mötet f. folkriksdagen o. protest-¬ mötet mot urtima riksdagen.¬ §2. Revisionsberättelsen upplästes av¬ Hr Thulin, kassaförv. som först till¬ föreningen meddelade¬ §2. Hr Thulin meddelade, att han¬ ensam värkställt revision av¬ föreningens räkenskaper emedan¬ ingen annan revisor infunnit sig¬ till revision. Föreningen beslöt lika-¬ väl, att revisionsberättelsen skulle¬ uppläsas, varefter Hr Thulin uppläste¬ densamma. Revisionsberättelsen god-¬ kändes på det villkor, att ytterligare¬ en revisor skulle underteckna be-¬ rättelsen, ock beviljade den avgå- ende styrelsen på samma villkor¬ decharge¬ §3. Beslöt föreningen, på den grund¬ att enligt stadgarnes §8 styrelsen¬ är solidariskt ansvarig för¬ föreningens medel, till styrelse utse¬ ordf., vice ordf., sekreterare o fyra¬ ledamöter, bland vilka styrelsen¬ själv [ ] utse kassaförvaltar.¬ §4. Valdes till ordförande Redaktör¬ Y. Svartengren, till vice ordf. Värk-¬ mästare Clas Öhrman, till sekre-¬ terare Bokhandl. A. Josephson, samt¬ till övriga styrelseledamöter hrr Dr.¬ Hj. Öhrvall, Fil.kand. O. Borge, Spegel-¬ makare O. Falck samt snickaren¬ C. Åkerholm. §5. Valdes till revisorer Hr Skräddar[ ]¬ J.A. Lagerkrantz o. Med. stud. S Kri-¬ kortz, samt till deras suppleanter¬ Hrr Jur. stud K. Almstrand o. tapetseraren J Eriksson. §6. Bestämdes tärminsårs-avgiften till¬ 25 öre. §7. Anmärkte avg. kassaförvalta-¬ re, att ett mycket stort antal¬ ledamöter häftade för obetalade¬ avgifter ock påpekade m.anl. därom¬ att indrivningen av årsavgiften borde¬ bedrivas med större fast. §8. Ett av undertecknad framställt förslag att före-¬ ningen borde utvidga sitt program¬ o. antaga namnet "Rösträtts- ock¬ vänster-föreningen" bordlades.¬ Uppsala s.o.¬ Aksel G.S. Josephson¬ sekr.¬ Justeras¬ Yngve Svartengren Protokoll vis Uppsala Röst-¬ rättsförenings samman-¬ träde d. 4 dec. 1892.¬ §1. Protokollsjustering¬ §1. Upplästes ock justerades proto-¬ kollet för årsmötet d. 30 okt.¬ §2. Uppläste undertecknad årsbe-¬ rättelsen för föreg. arbetsår, som bord-¬ lades.¬ §3. Beslöts angående det bordlagda för-¬ slaget om föreningens utvidgadnde¬ program av föreningens program, i en-¬ lighet med styrelsens utlåtande, att §1¬ i föreningens stadgar skulle ant få¬ följande lydelse: "Uppsala rösträtts-¬ förenings förnämsta ändamål är¬ att sträva för, att varje myndig, väl-¬ fröjdad svensk man eller kvinna¬ erhåller lika rösträtt vid såväl poli-¬ tiska som kommunala val. Därjämte¬ har föreningen till syfte, att värka för även andra reformer i demokra-¬ tisk riktning, ock för bör för den skull¬ särskilt söka invärka på valmännen¬ vid alla politiska och kommunala val.¬ §4. Vidtog behandlingen av förberedel-¬ serna för folkriksdagsvalet, ock be-¬ stämdes tredjedag jul till valdag, var-¬ jämte uttalses önskvärdheten av¬ att tillfälle gåves för dem som av en¬ eller annan orsak denna dag icke kunde¬ deltaga i valet, att senare få in-¬ sända sin valsedel. Till lokalen skulle¬ man söka anskaffa [ ] läs-¬ rum [ ] föreningen Studenter ock Arbe-¬ tares lokal. Till valförrättare ut-¬ såges Hrr: E. Freding, O. Borge, Aksel¬ Josephson, Lundell, C. Öhrman,¬ Anton Bergman, R. Marzelius, Sche-¬ ringsson L Österberg, A. Gelin, C.R.¬ Gustafsson, C.L. Åkerholm, Nord-¬ lund ock J.O. Joha Joh. Johansson. Styrelsen fick i uppdrag att bestäm-¬ ma arvode åt folkriksdagsmannen,¬ ock f att i samband med valets¬ anordna en frivillig insamling¬ för bet bestridande av kostnaderna.¬ Vid en insamling, som föranstal-¬ tades på stället, hopbringades 20 kr. 3050 öre. §5. Vidtag diskussionen över Freds-¬ frågan, som inleddes av observa-¬ tor Charlier. anterande af Observator Charlier. In-¬ ledaren uppehöll sig därvid hufvudsak- ligen vid de olägenheter, som de ståen- de härarne medföra för att samhälle,¬ och refererade de åsikter härom som ut-¬ talats af hr G. Björklund i hans arbete¬ "Om utvecklingsanarki". I detta arbete¬ bevisades att staterna lida lika mycket¬ af sina egna härar under djupaste fred¬ som de under krig lida af hvarandras.¬ Det låter sig nämligen bevisas att hvarje¬ land skulle kunna, om den stående hä-¬ ren ej existerade, skaffa uppehälle åt¬ ett antal personer som är fyra gånger¬ större än den stående härens numerär.¬ Denna förlust af människor synes vis-¬ serligen vara illusorisk eftersom dessa¬ individer ännu ej existera endast kun-¬ de ha existerat om den stående hären ej¬ funnes. Men i själfa verket är denna¬ anmärkning till föga tröst. Ty den¬ verkliga innebörden af bevisningen är den att samtidigt med att en stat skaf-¬ far sig en stående här af en viss stor-¬ lek, så omöjliggör en existensen för¬ ett antal individer i staten, som är fyra¬ gånger större än den stående armén. Hvilka människor är det som de ståen-¬ de härarne sålunda skaffa ur lifvet? Jo,¬ naturligen de fattigaste, de svagaste.¬ Dessa dö af svält eller kunna hålla sig¬ vid lif endast genom att föra den us-¬ laste tillvaro, en tillvaro hvars enda mål¬ blir brödfödan, och hvars enda tröst är¬ att dess varaktighet ej kan blifva syn-¬ nerligen lång. I denna mening kunna¬ vi säga att den väpnade freden skaftar¬ flere människor ur lifvet än själfva kri-¬ gen.¬ Med anledning af de olika uppfatt-¬ ningar, som synas råda om hvad ordet¬ "fredsvän" egentligen betyder, ansåg sig¬ inledaren böra uppställa en definition,¬ enligt hvilken en fredsvän vore en per-¬ son som önskade fre, och som ansåg¬ att de stående härarne vore det största¬ hindret för att nå detta önskemål. In- ledaren föreslog därefter bildandet af en¬ fredsförening här i Upsala eller eventu-¬ elt att rösträttsföreningen själf uppsatte¬ denna fråga på sitt program. Under den efterföljande diskussionen¬ uttalades stora sympatier för bildan-¬ de av en fredsförening, men att upp-¬ ta mot förslaget att rösträttsföre-¬ ningen skulle särskilt upptaga¬ fredsfrågan på sitt program, uttal-¬ des betänkligheter.¬ Hr Svartengren påpekade bety-¬ delsen av att en särskild freds-¬ förening bildades här i Uppsala,¬ bland studenterna, som från så¬ många håll finge höra att för- härligande av krig[ ]tten kriget,¬ som föga överensstämde med¬ vår tid tendenser.¬ Föreningen beslöt att uttala¬ sig för önskvärdheten av bildan-¬ de av en fredsförening i Uppsala.¬ Uppsala s.o.¬ Aksel G. S. Josephsson¬ sekr. Justeras¬ Yngve Svartengren Protokoll vid allmänna val-¬ mötet för folkriksdagegen¬ d. 4 dec. 1892.¬ §1. Utsågs rill ordförande¬ hr Y. Svartengren.¬ §2. Sedan Som kandidater till¬ folkriksdagen uppsattes re-¬ daktör Y. Svartengren som¬ ordinarie, ock skräddaren E. Fre-¬ ding som suppleant.¬ §3. Beslöt mötet på Hr Schärings-¬ sons förslag att följande undran¬ skulle tillställas riksdagsmannen¬ S.A Hedin:¬ "Med anledning av de skamlösa be-¬ "skyllningar, som särskilt i dessa da-¬ "gar mot Eder, Hr riksdagsman, fram- "kastats av en småländsk nidskrivare,¬ "anhålla medborgare, samlade i Upp-¬ "sala för uppsättande av kandidater¬ "till folkriksdagen, att till Eder få "uttala sin djupa högaktning ock varma¬ "tacksamhet för Edra oavlåtliga bemö-¬ "danden för fosterlandets väl.¬ Uppsala s.o.¬ Aksel G.S. Josephsson¬ sekr. Justeras¬ Yngve Svartengren Protokoll vid Uppsala¬ Rösträttsförenings sam-¬ manträde söndagen d. 25¬ 19 febr. 1893.¬ §1. Upplästes ock justerades proto-¬ kollen för sammanträdet ock¬ valmötet d. 4 dec. 1892.¬ §2. Vidtog diskussionen över ämnet:¬ "Vad kan folkriksdagen uträtta?" - ¬ Diskussionen inleddes av hr Svartengren,¬ sombörjade med att uttala som sin¬ övertygelse, att denna första folkriks-¬ dag icke skulle uppfylla allade¬ spändea förväntningar, varmed par både¬ högern ock vänstern motsåge dess sam-¬ manträde. Det bleve nog inga¬ intet blåsande i Jerika-trumpeter,¬ - Ock det vore också av vikt, att¬ man icke ginge så [ ] till¬ väga, att icke folkets flertal kunde hinna följa med. Man kunde annars¬ riskera ett hakslag. Inledaren på-¬ pekade folkriksdagens utvecklings-¬ möjlighet, och såg den första¬ folkriksdagens betydelse i arbetet¬ för vänsterns organisation - Det¬ Citerade den gamlaal sats om , att¬ för krig behövdes pängar, pängar¬ ock pängar _ Den strid, som¬ småfolket [ ] för, fordrades¬ nog även pängar, men dock¬ främst - organisation. Folk-¬ riksdagsmännen borda ihågkom-¬ ma, att majoriteten av valmännen,¬ stodo på petitionerandets ståndpunkt¬ ock de finge icke inom folk-¬ riksdagen uppträda utmanande¬ ock agitatoriskt - platsen för agitatio-¬ nens + plats vore utanför folk-¬ riksdagen.¬ Angående utvecklingen av folk-¬ + (mellan folkriksdagsmännens vänster o. höger) riksdagstanken gjörde [ ] ta-¬ laren ett utkast till folkriks-¬ dagens byggande på folkom-¬ röstningens princip så att de¬ frågor, som t.ex. hälften av de orga-¬ nisationer, som stodo bakom den-¬ samma, yrkade på att få upp, även¬ skulle upptagas på folkriksdagens¬ program. Ansåg även att folk-¬ riksdagen borde baseras på en bre-¬ dare grund än endast rösträttsföre-¬ ningarna.¬ Hr Öhrvall ansåg att folkriksdagens be-¬ tydelse nog var större att den kunde¬ värka som en kraftig demonstration¬ mot den ordinarie riksdagen, ock¬ framkastade den tanken att en¬ anslutning till valen växte i¬ tillräcklig stark progression, kunde¬ det en gång komma därhän, om¬ vederbörande inte toge sitt för- nuft till fånga, att folkriksdagen¬ kunde förklara sig f[ ] vara den av värkliga folkrepresentatio-¬ nen. Erinrade om prof. Hjärnes¬ förslag att folkriksdagen skulle¬ sätta upp allmänna värnplikten¬ på sitt program - ock hänvi-¬ sade på norska frågan som en¬ sak av stor betydelse.¬ Hr Freding önskade en kraftig¬ agitation för folkriksdagen ock¬ demokratin. När massan vet,¬ vad den vill, ock är enig, vore detta¬ ett tillräckligt starkt vapen mot¬ vederbörande. Det vore av stor¬ vikt att få massan att förstå¬ sin makt.¬ Hr Falk påpekade betydelsen av en¬ allmän demonstrationsdag sär-¬ skilt för den allmänna rösträtten.¬ Hr Åkerholm ansåg, att folk- riksdagen bl. a. frågor icke häller¬ borde försumma nykterhetsfrågan.¬ Hr Schäringsson förordade bil-¬ dandet av skarpskytteföreningar.¬ §3. Utdelades listor för insam-¬ ling av bidrag till kostnaderna¬ för folkriksdagen.¬ Uppsala s.o.¬ Aksel G.S. Josephson¬ sekr.¬ Justeras¬ Yngve Svartengren Protokoll vid Uppsala Rösträtts-¬ förenings sammanträde¬ d. 2 april 1893.¬ §1. Upplästes o. justerades protokollet¬ för föregående sammanträde.¬ §2. Redogjorde redaktör Svartengren¬ för sina intryck från folkriks-¬ dagen - påpekade den i be hur den¬ i början rådande bitterheten mellan¬ liberalerna o. socialdemokraterna¬ var nära att alstra oenighet ock¬ splittring, men så småningom¬ ger vika för en allt starkare enig-¬ het, samt hur landsortsrepresentanternas¬ fruktan för socialisterna till sist helt¬ ock hållet försvann. Talaren såg folk-¬ riksdagens kanske största betydelse¬ däri, att den förde de olika demo-¬ kratiska elementen i landet till-¬ sammans, ock betonade, att man nu icke numera kunde tala om den¬ efterblivna landsorten i jämförelse¬ med huvudstaden. Vad som¬ [ ] [ ] kraftigast [ ) till den stora enigheten¬ var myndigheternas hållning -¬ icke ens i de enskilda samkvämen¬ fingo folkriksdagsmännen vara¬ i fred för polis - ock vederbörande¬ lära ha haft för avsikt, att vid¬ första tillfälle gripa in o. upplösa¬ folkriksdagen. Sedan talaren¬ avnämnt det mottagande folk-¬ riksdagens deputationer erhållit ock¬ huru Konungen så starkt han kunnat¬ understött statsministern, slutade¬ han med att citera Engelbrekts ord¬ till Erik av Pommern: "Än en gång¬ komma vi väl åter ock då få vi¬ språkas vid."¬ Under den följande diskussio-¬ nen, som egentligen rörde sig om organisation av länet o. staden för¬ kommande val t. andra kammaren¬ o. till nästa folkriksdag påpe-¬ kades av hr Edman m.fl. vikten¬ av att var och en som hade rösträtt¬ - politisk eller kommunal - även¬ använde den - att se sig i mino-¬ ritet borde vara en lexa att icke¬ förslöas, hr Edman påvisade även¬ nykterhetsföreningarnas betydelse¬ för organisationen ock hr Svartengren¬ uppmanade nykterhetsvännerna i¬ staden att göra vad de kunde för¬ att sprida livaktighet i länet.¬ §3. På förslag av Hr Freding beslöt¬ föreningen att ge sin styrelse i upp-¬ drag att sätta sig i förbindelse med¬ intresserade personer i länet för i o.¬ för bildande av rösträttsföreningar, så¬ att en länsförening för Uppsala län¬ snart måtte komma till stånd. §4. På förslag av hr Österdahl beslöt¬ föreningen att till protokollet göra¬ följande uttalande:¬ Uppsala Rösträttsförening fram-¬ bär till redaktör Svartengren sitt¬ tack för det sätt, varpå han¬ i folkriksdagen fört stadens talan¬ ock uttalar sin fulla solidaritet¬ med folkriksdagen ock dess be-¬ slut.¬ §5. Innan mötet upplöstes fram-¬ trädde hr Schäringson ock bad¬ att å många valmäns vägnar sär-¬ skilt få tacka redaktör Svartengren¬ för hans arbete i folkriksdagen. Han¬ betonade än en gång folkriksdagens¬ bely betydelse, ock bet viktenav sam-¬ manslutning samt utbrakte till¬ sist ett fyrfaldigt leve för¬ Uppsalas första folkriks-¬ dagsman. Upsala s.o.¬ Aksel G.S. Josephson¬ sekr¬ Justeras¬ Yngve Svartengren Protokoll vid Uppsala¬ Rösträttsförenings samman-¬ träde d 19 augusti 1893.¬ §1. Till sekreterare i styrelsen¬ efter hr A. Josersson utsågs¬ folksolläraren C.J. Lundell. §2. Riksdagsmannen Fridtjuv Berg höll där-¬ efter ett inträssant föredrag öfver den poli- tiska ställningen hvarvid han särskildt¬ dröjde vid detta nya system, som mer än¬ all agitation gifvit fart åt rösträttsrörelsen.¬ Han erinrade om omslaget i vårt tullsystem,¬ tillkommet genom förbund mellan industri-¬ och agrarprotektionisterna samt löntagarne¬ efter markegångsprisen. Dessa utgjorde¬ grundstommen till det nya systemets stri-¬ dande armé, men den fick snart bundsför-¬ vandter i vår ämbetsmannaklass och i all- mänhet bland dem som ifra för stora stats-¬ utgifter nya militärbördor m.m.¬ På det nya tullsystemet följde också dels¬ den stora försvarsrörelsen som redan satt¬ frukt i de nittio dagarne och den dubbla¬ bevillningen och otvivefvelaktigt kommer att¬ sätta flera sådana frukter o ökade million-¬ anslag till pansarskepp och fästningar, dels¬ den chauvinistiska rörelsen för "Sveriges¬ rätt", hvilken kanske kommer att lämna¬ än bittrare frukter.¬ För att än mer betrygga detta system,¬ skall det nu grundas på ny representations-¬ reform, som till skilnad från den DeGeerska¬ brukar kallas den Rydinska och hvars ut-¬ märkande kännetecken är vingklippande af¬ andra kammaren och särskildt af städernas¬ representationsrätt samt första kammarens¬ förstärkande. Tal uppvisade huru det kom¬ sig, att denna nya representationsreform¬ kunde äga anhängare äfven bland det sparsam-¬ hetsvänliga partiet hvars maktställning den¬ just går ut på att försvaga. Erinrade om¬ den märkeliga turnering som i riksdagens¬ sista timme ägde rum mellan Olof Jonson¬ och A.P. Danielsson kunde det hända an-¬ såg tal att första kammaren, stäld i valet¬ ¬mellan en stark begränsning af den kommu-¬ nala rösträttsskalan och ett afslag å Ry-¬ dinska representationsreformen hällre väl- jer det senare. Men huruvida sparsamhets-¬ partiet i andra kammaren blir tillräckligt¬ starkt, att det kan förelägga första kamma-¬ ren ett sådant vilkor, beror återpå de nu¬ pågående valen. Valmännen ha också i sin¬ hand att afgöra, huruvida riksdagen skall¬ fyllas med fanatiker i tillräcklig mängd för¬ att en "promenad till väster" skall bli¬ möjlig.¬ Lämna valen de frisinnade en förstärk-¬ ning, så ramlar visserligen ej därmed det¬ nya systemet, men oppositionen kunde all-¬ tid växa sig så stark att man ej behöfvde¬ befara demoralisering och affall inom egna¬ led. Hittills har Gamla landtmannapartiet¬ och de de frisinnade stadsrepresentanterna ar-¬ betat tillsammans, då kunde de med fram-¬ gång kämpa tillsammans mot reaktionen,¬ och under den kampen kunde man hoppas¬ att de omsider skulle smälta tillsammans¬ till ett verkligt vänsterparti. Allt hitintills¬ ha de från åtskilliga radikala håll förhå-¬ nade "liberalerna" måst inskränka sin upp-¬ gift till att motverka reaktionära sträfvan-¬ den. På sin höjd ha de nått så långt, att¬ du kunnat påtvinga en mer eller mindre¬ högersinnad regering någon reform. De libe-¬ rale ha således ännu ej haft tillfälle att¬ vis hvad de kunna göra för vår utveck-¬ ling och ehuru tal. själf tillhörde de radi-¬ kale d.v.s. de som yrka på allmän röst-¬ rätt samt äfven talat emot 500-krs-strecket,¬ så underskattade han därför icke nyttan¬ och värdet af hvarje förstärkning å t det¬ reformvänliga partiet.¬ Hr Bergs föredra, som vi här ofvan en- dast i allmänna drag återgifvit, hälsades¬ af starka bifallsyttringar.¬ Professor Almkvist ville stryka under några punkter i herr Bergs anförande, som¬ han ansåg som stt mönster för ett mode-¬ rat föredrag. Först ville han anmärka att den tilläåmpade vingklippningen nästan¬ uteslutande gälde stadsrepresentantern¬ och att det ej var statsrättsliga principer¬ utan endast futtiga partiskäl, som voro de¬ bestämmande för förslaget ifrigaste före-¬ språkare.¬ Vore det en anständig princip detta:¬ "därför att valen i städerna gå mig emot,¬ därför skall deras representationsrätt be-¬ gränsas?"¬ Denna princip ledde i sitt ursprung från¬ ett betraktelsesätt, inför hvilket radikalism¬ vore ett ondt, ett brott som ej egde rätt¬ att existera, ett betraktelsesätt som man¬ ofta stöter på hos våra högermän. Som¬ exempel härpå nämnde tal. en artikel i Sv.¬ Dgbl. - en tidning visserligen ej mycket¬ ansedd, men så mycket mer omtyckt här¬ i Upsala - däri helt öppet proklameras följande uppbyggliga sats: "det måtte väl¬ hvarje sund människa förstå, att det ej är¬ lämpligt, att en vänsterman förestår en¬ skola."¬ Hr Berg ville gärna acceptera den prin-¬ cip, som landtmännen göra gällande, så de¬ anmärka det obilliga uti, att en valman i¬ Städerna skall betyda lika mycket som två¬ valmän å landsbygden, blott de gjorde all-¬ var af denna till allmän rösträtt ledande¬ personlighetsprincip. Men nu är represen-¬ tationsrätten faktiskt fotad på bevillnin¬ gen, och skall man ta hänsyn till den¬ principen, så har städerna f.n. alldeles icke¬ för stor, utan tvärtom för liten represen-¬ tationsrätt.¬ På förslag af hr Österdahl beslöt före-¬ eningenatt sända ett hälsningstelegram¬ till Östergötlands rösträttsförening, hvil-¬ ken i går hade sitt årsmöte. Därifrån¬ har ingått följande svarstelegram:¬ För det välkomna telegrammet, uppläst¬ för det af 2,000 deltagare bestående års-¬ mötet, sändes härmed enligt mötets med¬ glädje fattade beslut, hjärtligt tack och¬ motsvarande välgångsönskan genom Öster-¬ götlands rösträttsförenings ordförande¬ Isidor Kjellberg.¬ Som ofvan¬ C.J Lundell¬ Justerad¬ Yngve Svartengren Protokoll fördt vid¬ Uppsala Rösträttsförenings¬ sammanträde d. 4 mars 1894.¬ §1. Styrelsen redogjorde för förening-¬ ens verksamhet under föregående¬ år.¬ §2. Protokollet för d. 19 aug. 1893 upp-¬ lästes och godkändes.¬ §3. Revisionsberättelsen öfver före-¬ gående års förvaltning upplästes¬ och godkändes och full ansvars-¬ frihet beviljades.¬ §4. Företogs val af styrelse, hvar- vid utsågos:¬ till ordf. redaktör Y. Svartengren¬ " v. " skräddare A. Freding¬ " sekreterare skoläraren C.J. Lundell¬ " kassör förgyllare O. Falk¬ " ledm. verkmästare C. Öhrman¬ snickare K.L. Åkerblom och typografen¬ A.P. Andersson. Till revisorer utsågos herr. med. fil. kand.¬ S. Krikortz och handlanden Edman¬ samt till deras ärsättningsmän herr.¬ jur.fil.kand. Almstrand och J. Eriksson.¬ §5. På förslag af hr Freding uppdrog¬ föreningen åt styrelsen att inom¬ närmaste framtiden anordna ett¬ allmänt rösträttsmöte och om¬ möjligt som talare vid detsam-¬ ma söka erhålla riksdagsmannen¬ dr. David Bergström.¬ §6. Föreningen uppdrog åt styrelsen¬ att utse lämplig person, som mot¬ skälig afgift indrifver resterande årsafgifter. Kassören inhämtar¬ kretsmännens böcker.¬ §7. Herr Åkerblom väckte förslag¬ dels därom, att föreningen ingår¬ som underafdelning i "Sveriges¬ allmänna Rösträttsförbund"¬ och dels därom, att "Arbetsordning för Sverges rösträttsföreningar" måtte¬ antagas såsom gällandes äfven för¬ vår förening, samt att nödiga¬ förändringar i föreningens stad-¬ gav i sammanhang härmed må¬ företagas.¬ Denna fråga lät föreningen¬ tills vidare vara hvilande, tills¬ styrelsen kan inkomma med för-¬ slag i ärendet.¬ §8. Mötet uttalade som sin önskan¬ att föreningen fortfortfarande, så¬ vidt möjligt, måtte använda¬ " Studenter och arbetares" lokal.¬ Som ofvan¬ C.J Lundell¬ Justeras¬ Yngve Svartengren Protokoll öfver förhandlingerne¬ vid allmänt rösträttsmöte i Upp-¬ sala d. 22 april 1894. Sedan hr Freding utsetts att leda för-¬ handlingarna lämnades ordet åt riksdags.¬ mannen d:r David Bergtöm. I sitt¬ orienterande föredrag öfver ämnet "röst-¬ rättsfrågan, regeringen och riksdagen"¬ framhöll d:r B. hufvudsakligen följande¬ synpunkter och fakta:¬ En rösträttsrörelse pågår för närva-¬ rande i flere af Europas stater. Det är¬ dock en gifven skilnad mellan denna och¬ den i vårt land. I Holland, Belgien och¬ Österrike är det regeingen som stält sig¬ i spetsen. Så har i det förstnämnda lan-¬ det regeringens chef framlagt för repre-¬ sentationen ett röstreformförslag som tre-¬ dubblar de rösträttsägandes antal. Och i¬ England har i dagarna Rosebury ut-¬ arbetat det fjärde förslaget i denna fråga,¬ hvilket skulle föra fram till allmän röst-¬ rätt. Detta går ut på att afskaffa ett¬ för oss väl kändt streck, nämligen ut-¬ skyldsstrecket.¬ Äfven i Österrike har regeringen tagit¬ initiativ i rösträttsfrågan, om den ock¬ ej går så värst långt.¬ Hvad har då vår regering åtgjort? I¬ fjor afsändes en deputation från folkriks-¬ dagen till exc. Boström. Denne mottog¬ den, som bekant, ej ehuru han ej stält sig¬ afvisande mot åtskilliga andra sändebud¬ från andra läger bland svenska folket.¬ Några dagar senare, efter det Mankells¬ interpellation nekats framställning, så¬ mottogs v. Friesens och då gaf regeringen¬ ett slags löfte att ta initiativ äfven i¬ vårt land. Det viktigaste i exc. Bo-¬ ströms svar var, att han enligt, allt fle-¬ res i första kammaren mening, ville låta¬ utreda, naturligtvis huru en rösträttsut-¬ vidgning må förenas med de garantier,¬ som från detta håll kröfvas "för sam-¬ hällets lugna och organiska utveckling." Den här politiska signalen påminner¬ om det österrikiska förslager, det säm-¬ sta af de nämnda - regeringenvill tll-¬ se att reformen e blir någon reform;¬ statsminister Bostöm vill gå till mötes¬ första kammarens önskningar: det är göra¬ en skenreform som håller de maktägande¬ i okvald besittning af dras inflytande.¬ Detta är den enda gång vår svenska¬ regering tillkännagifvit sin ställning till¬ rösträttsfrågan.¬ Tal. öfvergick därefter till riksdagens¬ hållning, den viktigaste. I år ha fyra¬ förslag förelegat, nämligen två om 500-¬ kr.-strecket, ett, det Mankellska, om all-¬ män rösträtt, och det fjärde - en ny-¬ het - af L. Eriksson i Bäck, som är¬ ett försök att här tillämpa det Belgiska¬ systemet, politisk rösträtt efter graderad¬ skala. Detta är i själfva verket allmän¬ rösträtt, men det delar upp folk i fyra¬ stora grupper, nämligen med 1, 2, 3 och¬ 4 rösterpr man. Fyra röster skulle¬ tillkomma de nu till första kammaren¬ valbare - 12,000 personer, tre röster alla¬ andre nu politiskt myndige - 270,000,¬ två de nu kommunalt röstberättigade och¬ en röst de nu i allt rösträttslöse - 7¬ - 800,000.¬ Bättre hade varit om motionären an-¬ slutit sig till den belgiska grundtanken,¬ nämligen flere röster åt den större insik-¬ ten, bildningen.¬ Riksdagens nuvarande ställning är en¬ annan än förut, då första kammaren var¬ mot, men den andra för ett 500-kr:s- streck.¬ Nu förmärkas tecken till ändring i för-¬ sta kammaren - men ock i den andra!¬ I det där benägenheten för en rösträtts-¬ reform minskats. Siffertalen ställa sig sålunda: år 1891¬ 110 röster mot 88 - 1892 134 mot 79¬ - 1893 117 mot 71 samt år 1894 109¬ mot 90.¬ Nu säges arr några röstat nej därför¬ att de ej vilja 500-kr:s-streck utan direkt¬ almän rösträtt med garantier. Det låter¬ bra, det talet, men torde inte vara så¬ mycket värdt i realiteten!¬ Första kammarens ändrade ståndpunkt¬ består däri att den förr grundligt disku-¬ terat rösträttsmotionerna men nu slopat¬ dem utan meningsutbyte. Efter 1894¬ års representationsförändring känner kam-¬ maren att den ej behöfver diskutera utan¬ kan utan vidare säga nej. "Utredningen",¬ heter det, "kommer att visa hvad vi ha¬ att göra".¬ Hvilket resultat ger utredningen? I¬ k. brefvet af 1893 uppdrogs åt statisti¬ ska centralbyrån att efter 1895 års siff-¬ ror framställa antal personer mellan 21¬ och 30 år samt deras bevillning och huru¬ många mellan dessa år som nu ha och¬ skulle få rösträtt genom nedflyttning till¬ 5-, 6- och 700-kr:s-streck.¬ Alltså, i garantien ligger afsikten med¬ ett högre åldersstreck, möjligen ända till¬ 30 år. I detta sammanhang bör mär-¬ kas hr Ljungmans reservation i konsti-¬ tutions utskottet om åldersgränsen 30 år¬ i händelse af rösträttsreform.¬ Är det då någon fara med desse 21¬ - 30-åringar? De anses vara vänster-¬ sinnade, under det de äldre äro mer kon-¬ servative. Därför vill man i högersyfte¬ ha bort de "farliga" yngre karlarne.¬ Vårt representationsskick har visat sig¬ besitta en konserverande tendens, det¬ var mer schwung i börja , d.v.s. på¬ 60-talet. Tänk t.ex. på Skåne där de¬ frisinnade gåttbakåt, kanske på grund¬ af grannskapet till Danmark, kanske på¬ grund af en tidningspräss, som inte gått¬ framåt. Det var verkligen en annan stil¬ på de gamla stånden än på vår n.v.¬ andra kammare. D:r Bergström lämnade nu ett utdrag-¬ ur en artikel i ett häfte af "Statistisk¬ tidskrift", berörande rikets folkmängd¬ 1891, fördelad efter cicilstånd. Detta¬ utdrag var lärorikt, menej lika gläd-¬ jande. Hur skulle det varit 1891, om¬ samma åldersfördelning då ägt rum som¬ i medeltal från 1751 - 1891? År 1891¬ var åldersklassen 15 - 55 år, d.v.s., de¬ egentligen arbetande, 168,000 färre än¬ medeltalet för 1751 - 1891. Och i 20¬ - 30 årsåldern var det 1891 78,581 per-¬ soner färre än medeltalt för de nämnda¬ åren. Anledningen till "förtunningen"¬ är i främsta rummet att söka i emigra-¬ tionen, under hvilken gubbåldern btyd-¬ ligt "förtätats" - 1891 var det 115,000¬ flere efver 65 år än det ifrågavarande¬ medeltalet. Naturligen skulle dessa siff-¬ ror bli än mer bedröfliga om man toge¬ ett medeltal till 1860, emigrationens¬ början.¬ Hvad man vill är alltså att hålla ute¬ de jämförelsevis få unge, tills de blifvit¬ vederbörligen "beredde" och det är, trodde¬ tal., att befara, det en stor del af andra¬ kammaren vill gå med på detta. Så¬ länge man i andra kammaren uttalar sig¬ för ett 500-kr:s-streck, så länge fins det¬ för denna kammare ingen anledning att¬ gå med på ett förhöjdt åldersstreck.¬ Det beror nu på de rösträttslöse om¬ regeringen skall fortsätta på den nu in-¬ slagna bogen. Man håller i regerings-¬ kretsar före att något bör göras för att¬ utrota agitation och organisation. Vilja¬ nu de rösträttslöse få fram, tvinga fram,¬ en reform, så måste de hålla i.. Det gäl-¬ ler för arbetarne, som ju veta hvad för-¬ spildt arbete vill säga, att gå vidare¬ oupphörligt, i vidrigt fall är de två siste¬ årtiondenas rösträttsarbete ett förspildt.¬ De maktägande måste betvingas genom¬ fortgent växande organisation och då må¬ det fattas beslut om ytteligare medel¬ för att tvinga till ett beträdande af¬ reformernas väg. Och beslutet måste¬ fattas af ombud för mäktiga organisa-¬ tioner. Folkriksdagen i fjol skulle ej kommit¬ till stånd som den var utan de organi- serade rösträttsföreningarna. Men någon¬ bestämd väg kan för närvarande icke¬ af någon utstakas. Det skall vara orga-¬ nisationernas representanter som öfver-¬ väga och besluta hvad som är att göra.¬ I sommar bör ske ett särskildt arbete¬ för att få föreningarna att planmässigt¬ verka genom kvartalsmöten, ingående i¬ länsförbund etc.¬ Å den röstfiendtliga sidan gör¬ man - medels Fosterländska förbundet,¬ Nationalföreningen m.fl. - hvad man¬ kan. Och dessa föreningar ha, hvad röst-¬ rättsrörelsen hittills verkligen saknat,¬ pängar. Vi måstehäremot ställa star-¬ kare organisationer, där man vet hvar¬ man har hvarenda man.¬ Därför måste det - i Upland som¬ öfverallt annorstädes - bildas rösträtts-¬ föreningar. Och i dessas arbetsordning¬ måste särskildt läggas tyngd på en vik-¬ tig punkt: uppbörd af frivillig kollekt¬ för 1896 års folksriksdag; både till va-¬ lens anställande och till beslutens ut-¬ förande.¬ D:r Bergström slöt sitt anförande med¬ en önskan att Upsala län snarast måtte¬ rycka upp i de ur rötsrättssynpunkt or-¬ ganiserade länens led.¬ Applåder.¬ * * * Den följande diskussionen om :Huru¬ bör rösträttsrörelsen bedrifvas inom Up-¬ sala län?" blef helt kort. Sedan en¬ representant från Skutskär uttalat den¬ förhoppning att något åtgjordes, bildades¬ en interimscentralstyrelse, bestående af¬ hrr redaktör Y. Svartengren, docent H.¬ Petrini, skräddare E. Freding från Up-¬ sala samt handl. Lindmark från Skutskär,¬ snickare O. Alb. Öberg från Enköping¬ och hemmansägare A. Edling, Film. Som ofvan¬ Justeras C.J Lundell Redogörelse för demonsra-¬ tionsmötet vid Skogshall¬ d. 3 juni 1894 för allmän¬ rösträtt.¬ Härpå följde från musiken marseljäsen.¬ Demonstrationstalet hölls af jur. fil.¬ kand. H. Almstrand.¬ Rösträttsfrågan har nu kommit dithän i¬ Sverige att man til stöd för den politiska¬ rösträttens utsträckning endast bepröfvar åbe-¬ ropade satser som af den insiktsfulla opinio-¬ nen med hvar dag allt mer erkännas och som¬ ingen sakligt vederlägger. Frågan har öfver-¬ gått från att vara ett diskussionsämne, som¬ tarfvar utredning till en intässefråga, där ¾¬ af svenska folket ställas mot den återstående¬ fjärdedelen, där det helas väl sättes emo de¬ nu representerades inträssen.¬ Det börjar därför se ut som om rösträtts-¬ vännerna ej ha så mycket att räkna med¬ bristande öfvertygelse som fast mer med bri-¬ stande vilja hos sina motståndare.¬ Jämlikt nu gällande rösträttslag är, som¬ allbekant, största delen af den kroppsarbe-¬ tande befolkningen utestängda från deltagande¬ i det politiska arbetet. Männen ofvan pän- ningstrecket ha upphäft sig till att förstå både¬ sitt eget och de utestängdes bästa. Erfaren- heten visar emellertid att deras sätt att förstå¬ ofta står i bestämd strid mot de andras ut-¬ talade mening, deras som det gäller.¬ Vore det nu så, att antingen man kunde¬ säga, att kroppsarbetarne behöfva vi inte, de¬ äro lyxartiklar för vårt samhälle, eller också¬ att kroppsarbetarne ej bry sig om den poli-¬ tiska rösträtten, de ha inga samhälleliga in-¬ trässen, eller åtminstone att de meningar och¬ sträfvanden, som kroppsarbetarne gjort till¬ sina, äro så reaktionära och brutala att om-¬ tanken om de resultat, dom redan äro dyrt¬ vunna, tvingar till att afspärra dem från in-¬ flytande - då kunde rösträttsfiendernas håll-¬ ning försvaras. Men intet af detta kan på-¬ visas.¬ Tvärtom: åt kroppsarbetet lämnas allt större¬ erkännande, det likställes alltmer med öfriga¬ arter af mänskligt arbete och man vidgår att¬ arbetets andel i värdeframbringandet är jätte-¬ parten. Sedan musiken spelat ett stycke be-¬ stegs talarstolen af rösträttsföreningens¬ ordförande, redaktör Svartengren som¬ hälsade dn närvarande välkomna.¬ Lite hvar har nog i missmodets stund gjort¬ sig den frågan: hvad tjänar det till att de-¬ monstrera? Inte kunna vi demonstrera bort¬ de maktägandes fruktan för allmän rösträtt,¬ icke deras därlek till makten och dess kött-¬ grytor? Inte kunna vi häller demonstrera¬ skräck i dem, så att de af rena fruktan skola¬ ge efter - vi finge allt då komma mångdub-¬ belt talrikare än nu. Men vi kunna demon-¬ strera till deras förstånd, vi kunna med våra¬ år från år återkommande demonstrationer¬ framprässa den öfvertygelsen, att den gamla¬ goda tiden, då småfolket utan knot fann sig¬ uti att ett fåtal styrde och stälde efter behag,¬ aldrig mer kommer tillbaka, att krafvet på¬ medbestämmanderätt i landets angelägenhe-¬ ter, en gång vaknadt hos landets styfbarn,¬ aldrig skall tystna; vi kunna med ett ord¬ genom ett år för år växande antal rösträtts-¬ föreningar och demonstranter demonstrera¬ fram den insikten, att det är klokast att ge¬ efter i tid, då man ändock förr eller senare¬ måste ge efter. Men äfven om ingen utsikt¬ funnes att på denna väg komma till en upp-¬ görelse med de maktägande, så borde och¬ skulle vi ändå demonstrera för att knyta¬ bandet, som förenenar rösträttsvännerna, ännu¬ fastare samman. Och slutligen skulle vi de-¬ monstrera, därför att vi ej utan ringa protest kunna¬ se, hur ett fåtal tar sig förmyndarelater öf-¬ ver alla de andra, huru som just de klasser¬ där framtidstankarne slagit djupast rötter,¬ hållas utanför och ej aktas värdige medbor-¬ gares rätt. Att från känna arbetsklassen allmänna in-¬ trässen, politiskt lifaktighet och verksamhets-¬ lusta är numera omöjligt, liksom att från-¬ känna den god medborgaranda och ett allt¬ mera utbredt medvetande om att arbetar¬ne ha en politisk plats att eröfra och uppgift¬ att fylla.¬ Låtom oss då icke glömma hvilken sam-¬ hällsklass det är som kraftfullast sökt värna¬ de redan vunna resultaten af vårt svenska¬ arbete, sökt värna om de hotade frihetsprin-¬ ciperna: tryck-, yttrande- och församlings-¬ frihet, frukterna af seklers arbete. Om någon¬ bör kallas samhällsomstörtare så är det väl¬ den som vänder sin brottsliga hand till skade-¬ görelse på dessa kulturens och utvecklingens¬ grundvalar!¬ Tal. erinrade här om de kända attentaten¬ i detta afseende under det nya systemet samt¬ om den rol de oreprexenterades kraftiga¬ idagenläggande af sin frihesskärlek då spelade.¬ Hvilken samhällsklass uppbär för närva-¬ rande nya positiva humanitära sträfvanden¬ med det största inträsset? Hvilka är det som¬ fört fram nykterhetssaken, fredssträfvandena,¬ arbetstidsspörsmålet, om ej just de som lag-¬ ligen äro förklarade ovärdige att föra sin¬ egen talani representationen? Jämför här¬ med de sträfvanden som tagit sig uttryck i¬ grundskatteafskrifningen med kombinationer,¬ lifsmedelsbeskattningen och annat dylikt från¬ det håll där man jämt för 'fosterlandet' på¬ sina läppar.¬ Kan det under sådana förhållanden annat¬ än kä'nnas bittert att tänka på, att det for-¬ dras ännu mycket arbete innan allmänna¬ rösträttens sak har segrat. En invändning¬ måste vi dock erkänna ha berättigande och¬ den lyder känslan af oförrätt på grund af¬ bristande rätt måste bli mycket starkare¬ och mycket allmännare. Fins känslan af¬ rättskränkning hos de rösträttslöse allmänt¬ då är det också tecken till att medvetandet¬ af deras medlemskap i samhället har vaknat¬ hos dem och ingen mänsklig vrångvisa kan¬ då hindra dem från att göra sin rätt gällande.¬ Men därtill fordras arbete, mycket arbete,¬ agitation och organisation. Agitation för¬ rösträttssaken, är agitation för att samla¬ starkare krafter till vårt samhälleliga arbete.¬ Rösträttspartiet måste samla inom sig allt¬ hvad dugligt och utvecklingskraftigt Sverige¬ äger. När detta skett, skall det också lyckas¬ inom Sveriges gräns eröfra åter de ¾ af¬ dess mest idoge och nyttige medlemmar som¬ nu där sakna medborgerliga rättigheter.¬ lefve detta den allmänna rösträttens Sverige! Efter ytterligare ett musiksatycke be-¬ stegs talarestolen af skräddare Sund.¬ Tal. framhöll att arbetsklassen visserligen¬ af förhållandenas tvång var i saknad af teo-¬ retiska insikter. Men den bästa skolan, lifvet¬ själft, hade dock gett den praktisk erfarenhet¬ och ganska god syn på tingen.¬ Han framhöll därefter åtskilliga hinder för¬ arbetarnes frigörelse, fortkomst och relativa¬ lycka.¬ Först nämndes statsreligionen som lade allt¬ för liten vikt vid att människan genom ihär-¬ digt användande af egna gåfvor kunde och¬ borde förbättras sig utan hänvisade allenast¬ till en annans frälsningsverk och som vidare¬ genom sin predikan om att all öfverhet är af¬ Gud och att det därför är att sätta sig upp¬ emot lefvande Gud, om man söker emot öfver-¬ heten förbättra sin ställning, förhindrar eman-¬ cipationssträfvandena.¬ Vidare de låga arbetslönerna som i nä-¬ ringsbekymmer nedstämma och förkväfva ar-¬ betsklassens spänstighet och naturliga sträf-¬ van att tänka på att åstadkomma en höjning¬ i sina lefnadsvillkor. Härtill komma tullar¬ och andra indirekta skatter som än ytterligare¬ knappa in på det sparsamma brödet.¬ Så krigsutrustningarna, som suga nationernas¬ must och märg, som lamslå produktionen till¬ förfång för utveckling och uppsving. Vår tids¬ arbetare hylla sig allmänt till principen om¬ freds- och skiljedom. De anse både ryssar¬ ooch fransmän vara våra bröder och att det är¬ omoraliskt att mörda sina bröder, äfven om¬ det sker i stort.¬ Rusdryckerna äro en förbannelse och äro¬ det framför allt för arbetsklassen. Vi vilja ha¬ bort denna förbannelse.¬ Vidare vilja vi arbeta för ett sedligt folk¬ och i synnerhet aftvå från oss prostitutionens¬ skamfläck. Ett annat önskningsmål är full-¬ ständig religionsfrihet, så att hvar och en får¬ med sig själf afgöra hvad han vill tro och i¬ följd häraf fordra vi kyrkans skiljande från¬ staten.¬ Fattigvårdsväsendet är mångenstädes ett¬ barbari med bortauktionering af de utslitne¬ till den minstbjudande. Och äfven där det¬ är något bättre stäldt har dock vår tids huma-¬ nitet blott föga trängt igenom.¬ Jämväl önska vi arbetare en reglering af¬ arbetstiden för att få bort det arbetsslafveri¬ under hvilket så många sucka.¬ Men främst önska vi att rösträttslagen än-¬ dras. Vi har ej 800 kr. om året, vi det stora¬ flertalet flitige och ordentlige arbetare beta-¬ las ej så pass. Vi kunna därför ej få riks- dagsmän som vilja verka för att våra önsk-¬ ningar uppfyllas, hur berättigade de än må¬ vara, ty de äro ej föreniliga me de härskande¬ klassernas inträssen - eller anses åtminstone¬ ej vara det.¬ Det är denna hufvudsak, på hvilken allt¬ hänger, vi äro förlustiga genom att sakna¬ rösträtt.¬ Att eröfra denna är alltså för arbetsklassen¬ nyckeln till lyftning. Som ofvan C.J. Lundell Protokoll hållet vid¬ Uppsala Rösträttsförenings¬ sammanträde d. 13 aug. 1894.¬ §1. Till ordförande efter herr Svar-¬ tengren, som bestämdt afsade¬ sig uppdraget, valdes skrädda-¬ re Freding med 6 röster mot¬ 2 för återstående delen af¬ året.¬ Val af vice ordf.¬ uppskjöts¬ till nästa sammanträde.¬ §2. Föreningen beslöt att sända¬ ombud till 4 de allm. svenska¬ rösträttsmötet i Örebro d 16-18¬ aug. detta år och valdes till¬ ombud föreningens sekreterare¬ C.J Lundell. Föreningen¬ ikläder sig omkostnaderna för¬ ombudet med fem kr. om dagen¬ i dagtraktamente och resekost- naden enligt fördelningsplanen¬ vid mötet i Örebro.¬ Denna § dkulle anses genast justerad.¬ §3. För insamling af medel till betäc-¬ kande af förutnämnda omkostnader¬ utlades en lista, och inbrakte¬ teckning[ ] en summa af sexton¬ kronor; och dessutom åtogo sig¬ alla närvarande att medelst teck- ningslistor söka insamla ytter-¬ ligare medel.¬ §4. Till centralstyrelsen för länet¬ valdes den nuvarande interimsty-¬ relsen med rättighet att kom-¬ plettera sig själf.¬ Som ofvan¬ C.J. Lundell¬ Justeras¬ E. Freding [6 tomma blad] Protokoll fördt vid Upsala Röst-¬ rättsförenings möteden 17 Jan.¬ 1805¬ 1.¬ Mötet öppnades af ordföranden, hr Freding.¬ 2.¬ Som sekreteraren var frånvarande kunde pro-¬ tokollsjustering ej äga rum. Till sekreterare för¬ mötet valdes målaren O.J. Lundvall.¬ 3.¬ Sedan ordföranden i korthet redogjort för¬ föreningens verksamhet under det gågna året,¬ upplästes revisionsberättelsen, hvilken godkändes,¬ och beviljades styrelsen full ansvarsfrihet.¬ 4.¬ Beslöt mötet en ny medlemsmatrikel 5.¬ Företogs styrelseval med slutna sedlar, och valdes¬ till ordförande skräddaren E. Freding. Öfriga styrelse-¬ medlemmar blefvo : redaktör Y. Svartengren, doktor O.¬ Borge, verkmästaren O. Öhrman, spegelmakaren O.¬ Falk, typografen A.P. Andersson (alla med 16 röster),¬ samt byggmästaren J. E. Gustafsson (med9). När-¬ mast i röstetal voro målaren Lundvall, snickaren Åker-¬ holm och handlanden Edman.¬ 6.¬ Revisorer blefvo handlanden A.M. Edman och målaren¬ O.J. Lundvall samt deras suppleanter snickaren K.¬ L. Åkerholm och guldsmeden C.A. Thulin.¬ 7.¬ Beslöt mötet, att årsafgiften för 1895, i likhet¬ med föregående år, skulle blifva 25 öre.¬ 8.¬ Redogjorde ordföranden för det ekonomiska resuötatet af julmarknaden Trettondedagen, som¬ lämnade en nettobehållning af 469 kronor 11 öre. Af¬ dessa medel hade styrelsen till öfverstyrelsen i Stock-¬ holm såsom gåfva öfverlämnat 250 kronor.¬ 9.¬ Slutligen framställde ordföranden den frågan, på¬ hvilket sätt föreningen skulle få en större tillslut-¬ ning, hvarom utspann sig något meningsutbyte, men¬ utan något bestämdt resultat. Dock höjdes röster¬ för, att man skulle anordna ett större allmänt¬ möte.¬ Som ofvan¬ A.P. Andersson¬ Justeras E. Freding¬ Ordf Protokoll vid styrelsemöte d. Febr 1895¬ 1) Styrelsen delade delade funktionerna mellan sig sålunda:¬ hr Svartengren vice ordförande, Falk kassör och An-¬ dersson sekreterare.¬ 2) Beslöts att en ny matrikel skulle inköpas.¬ 3) Det gamla systemet om kretseindelning skulle upphöra.¬ 4) Beslöts att låta trycka 100 ex. anteckningslistor i folie.¬ 5) Beslöts att anordna ett större allmänt möte å "Stud.¬ arbetars" lokal någon söndag i Mars, till hvilket¬ man skulle anmoda [ ]dera hr Sundblad eller Fjäll-¬ bäck för att hålla inledningsföredrag. Hr Borge¬ åtog sig korrespondensen med dem.¬ Som ofvan¬ A.P. Andersson¬ justeras E. Freding¬ Ordf. Protokoll vid styrelsens sam-¬ manträde den 11 Mars 1895.¬ 1) Företogs till behandling ett från centralstyrelsen i Stock-¬ holm hitsänt cirkulär med förfrågningar angående¬ åtskilliga saker, som stå i förbindelse med den sep-¬ onerade massdemonstrationen för allmän rösträtt.¬ På grund af, att styrelsen ansåg tillslutningen här-¬ städes skulle bli för liten, fick hr Svartengren, i e-¬ genskap af länsförbundetsstyrelsens ordförande, i¬ uppdrag att svara afstyrkande på alla frågorna.¬ 2) Uppläste hr Borge ett bref från riksdagsman¬ J.A. Fjällbäck, hvari denne lofvade att hitkom-¬ ma söndagen den 14 Mars för att hålla före-¬ drag. Och beslöts att detta skulle ske nämnda dag¬ kl. 6 e.m. å "Stud. ō Arbetares" lokal, hvilken man¬ var nästan säker om att få hyra.¬ 3) Beslöts, att Borge i sin svarsskrifvelse skulle an-¬ moda hr Fjällbäck att i sitt föredrag beröra¬ afhållsamhetsfrågan.¬ 4) Beslöts, att en inträdesafgift af 10 öre skulle vid detta möte erläggas samt dessutom en kollelt upp-¬ tagas för rösträttsarbetets bedrifvande.¬ 5) Beslöts, att nykterhetsfrågan skulle å mötet uppställas¬ såsom diskussionsämne.¬ 6) Diskuterades rösträttsvännernas tilltänkta föresa-¬ kelseperiod (afhållsamhet från sprit- och maltdrycker¬ under ett halft år). Som medlemmarne hyste olika¬ åsikter härom, kom man icke till något gemensamt¬ resultat.¬ 7) Fick ordf. i uppdrag att anmäla mötet för polis-¬ mästaren samt hr Svartengren att ombestyra an-¬ nonsering och affischering¬ 8) Annonsen skulle införas två gånger i "Upsala Nya¬ tidning" och en gång i "Upsala".¬ Som ofvan¬ A.P. Andersson¬ Justeras E. Freding¬ Ordf. Protokoll vid Upsala rösträttsföre-¬ nings allmänna möte 17/3 1895.¬ 1.¬ Till mötets ordförande valdes skräddaren E. Freding¬ samt till sekreterare typografen A.P, Andersson. 2.¬ Upsala rösträttsförening¬ hade i går afton å Studenter och Arbe-¬ tareslokal anordnat ett, talrikt besökt, möte¬ för att dikutera det bekanta förslaget¬ om anordnande af ett halft års allmänt¬ afstående från sprit och öl.¬ Frågan inleddes med ett längre, lika¬ inträssant som instuktivt föredrag af riks-¬ dagsman J.A. Fjällbäck från Stockholm.¬ Sedan tal. lämnat en redogörelse för¬ nu gällande censusbestämmelser, ingick¬ han i kritik af dessa, därvid fastslående¬ att det visserligen är svårt att skrifva¬ lagar, men att dessa bestämmelser äro¬ ovanligt illa tillkomna. Ett kapital på¬ 20,000 kr. t.ex., hvilket i vårt fattiga¬ land måste anses utgöra en ganska akt-¬ ningsvärd förmögenhet, kan mycket väl¬ både ge och inte ge politisk rösträtt.¬ Sätter man in kapitalet i Sveriges riks-¬ bank och njuter en ränta på så där 3 ½¬ proc., då är man inte vederhäftig för ¬ rösträtt. Men om man inte vänder sig¬ till rikets solidaste pänninginrättning,¬ utan placerar sina medel i mer eller min-¬ dre vanskliga företag, som för tillfället¬ ge högre procent - röstberättigad. Och¬ om jag har 20,000 kr., så kan jag myc-¬ ket väl köpa en fastighet i Stockholm,¬ taxeringsvärderad till 100,000 kr. och¬ sedan låta utskifta den i 100 andelar, hvarvid de 20,000, som insatta i riks-¬ banken, inte gifva mig själf rösträtt, nu¬ i stället förläna sådan åt jämväl 99¬ individer till.¬ Af Sveriges 1,300,000 myndige män¬ ha för närvarende 300,000 politisk röst-¬ rätt. Två tredjedelar af dessa äro gods-¬ och hemmansägare, hvarigenom "bön-¬ derna" faktiskt äro envåldshärskare i¬ riksdagen. Nu visar erfarenheten att¬ hvarje enväldig klass framförallt hän-¬ synslöst tillgodoser sina inträssen -¬ hvilken regel talaren trodde skola be-¬ styrkas äfven af arbetsklassen, om denna¬ komme till makten.¬ I sitt arbete för den representations-¬ reform, somför 30 år sedan genomfördes,¬ utvecklade bondeklassen en utomordentlig¬ seghet och energi, och resultatet blef ock¬ allmän rösträtt för jordägare, i det 96%¬ af dem besitta valrätt. Därför betonas¬ det också i mo ten utvidgning af röst-¬ rätten riktade böcker, utgifna "från denna¬ lärda stad" att en rösträttsreform föga¬ skulle beröra bönderna, ehuru man na-¬ turligen inte lägger någon särskild ton-¬ vikt på att detta är ogörligt enär de ha¬ ungefär allmän rösträtt, medan de röst-¬ berättigade arbetarnes antal skulle ökas¬ högst betydligt. Det framhålles därför¬ nästan som en helig dogm att man ej¬ får ändra maktställningen. Detta anspråk fann dock tal. vara väl¬ starkt. Arbetarne skulle sträfva för en¬ reform i luften, om de gingo med på en¬ "reform", som icke innebure en makt-¬ förskjutning. Statistiken visar att öfriga¬ näringsgrenar utvecklas betydligt raskare¬ än jordbruket, så att f.n. endast hälf- ten af landets befolkning är jordbrukande.¬ Af dessa sitta jordägarne inne medmak-¬ ten och härligheten; de öfriga äro poli-¬ tiskt taget i samma läge som fordom trä-¬ larnes klass. De får tiga på tinget.¬ Tal. medgaf, att bönderna besitta en¬ stor förmåga att beställa statens ang-¬ lägenheter, men att de därvid förstå se¬ sig själfva till godo, det såg man af¬ lördagens gemensamma omröstningar. Ge-¬ nom grundskatteafskrivningen och span-¬ målstullen har jordbruksklassen voterat¬ sig en recett på omkring 20 mill. kr.¬ om året, hvilket allt arrangerats under¬ loppet af endast 10 år.¬ Det gäller nu att råda bot mot detta¬ en enda klass envälde, att ställa så till¬ att det ena klassinträsset hålles i tygel¬ af andra berättigade.¬ De maktägande äro ju ingalunda mot-¬ ståndare till en rösträttsreform; de begära¬ bara "större mogenhet" och "garantier" -¬ mot radikalerna. Finge ej den nu högt¬ stående allmänna upplysningen gälla som¬ sådana, så tyckte hr Fjällbäck att vi¬ hade fullt tillräckliga garantier i första¬ kammaren, godsägarnes och ämbetsmän-¬ nens speciella fidiekomiss, där i lördags¬ blott ett 30-tal motsatte sig agrartull-¬ satserna, medan i andra kammaren de¬ modärne frihandlarne, som nöjde sig med¬ exc. Boströms tull, mönstrade 64 procent¬ af kammarstyrkan.¬ Apropos garantier, så skämtade en tal.¬ en smula med denna fordran. När prästerna¬ 1865 fingo afstå sin kvartspart i väldet,¬ så räddade de åt sig den institution som¬ benämnes kyrkomötet. Valrätten till¬ detta är mycket utsträckt, då den sam-¬ manfaller med den kommunala rösträtten och en half million svenskar äga alltså¬ utse mötets medlemmar.Men då är väl¬ också, frågade hr Fjällbäck, detta en all-¬ deles förskräckligt radikal församling?¬ Det är inte så farligt med den saken.¬ Hr Treffenberg, en af första kammarens¬ konservativaste män, är där den radika-¬ laste, och hans omstörtningsplaner gå ut¬ på att afskaffa katekesplugget. Hr F.¬ förtalte härvid en lustig historia om ett¬ katekesförhör hr Treffenberg anstält i¬ kyrkomötet, då t.o.m. hans hög-¬ vördighet ordföranden smått skulle sta-¬ kat sig, hvarvid hr Treffenberg trium-¬ ferande förklarat, att det är orimligt be-¬ gära, att barna skola lära sig i religion¬ hvad inte prästerna själfva äro okugg-¬ bara på. Men trots den så utsträckta¬ valrätten tillkyrkomötet misströstade¬ tal. om, att hr Treffenberg skulle äfven¬ om honom beskärdes ännu några decen-¬ nier, lyckas få kyrkomötet att votera¬ bort katekesplugget.¬ Tal. höll därefter en vidräkning med¬ 500-kronors-strecket, sådant andra kam-¬ maren antagit det, och visade huru tunn¬ denna reform skulle vara. I Upsala län¬ äro, enligt senaste statistiska uppgifter,¬ 4,842 personer politiskt röstberättigade¬ och antalet skulle genom det nämnda 500-¬ kronors-strecket ökas med i rundt tal¬ 1,600. Det kan ha sitt inträsse att se¬ hur ökningen i vissa speciella fall skulle¬ ställa sig.¬ I Kulla med 20 röstberättigade 1 ny val-¬ man, Lena 18+1, Upsala Näs 18+1, Vä-¬ steråker 15+1, Gryta 30+2, Ramsta 27¬ +2, Läby 11+2, Fittja 12+2, Hagby 17¬ +3, Hjelsta 41+3, Åkerby 21+3, Baling-¬ sta 30+3, Biskopskulla 45+3, Skogtibble¬ 26+5 och Erentuna 64+8.¬ Väldig skulle ökningen bli i kommu-¬ nen Holm, nämligen 100%. Denna¬ församlig på 250 invånare har nu 2¬ röstberättigade, men skulle genom 500¬ kr.-strecket få 2 till, summa 4. I Ny- sätra med 900 inv. fins nu 13 röstbe-¬ rättigade, och det skulle då bli 3 nya¬ till. I Upsala stad fans vid tiden för sista¬ statistiken 1,191 röstberättigade, eller¬ 5,6% af folkmängden. Här skulle an-¬ talet ökas med 1,300 nya valmän, eller¬ 110%, hvilket är ett enastående fall i¬ hela riket. Men reformen kan genom¬ bevillningsförordningen och taxeringsmyn-¬ digheterna göras fullständigt illusorisk¬ - man kan eliminera bort de nye val-¬ männen. Man vidtager den enkla åt-¬ gärden att höja det bevillningsfria af-¬ draget, hvarigenom skattefrihet och röst-¬ rättslöshet inträder. Af de nye valmän- nen i Upsalaäro nämligen 900 taxerade¬ för mellan 5- och 600 kr. Metoden är¬ använd i Stockholm. 300 af de nye ha¬ en inkomstmellan 600 - 700 kr.¬ Regeringen har tillsatt en komité som¬ populärt kallas skatteskraparekomitén.¬ Denna har föreslagit en höjning i det¬ bevillningsfria afdraget från 450 till 500¬ kr. Härigenom blefve 500 kr.-strecket¬ skaffadt ur världen. Vidare skulle för¬ vissa fall kunna inträda ytterligare af-¬ drag på tillhopa högst 300 kr., hvarige-¬ nom 7 och 800 kronors inkomst ej med-¬ föra rösträtt. Och man kan vara viss¬ på att dessa komiténs förslag antas.¬ Det kräfves en reform, man vet nog¬ att en sådan måste ske, men håller emot¬ så länge som möjligt. "Efter oss må¬ syndafloden komma - bara vi slippa¬ drunkna". Vår tid står t.o.m. till-¬ baka för den upplysta uppfattningen för¬ 80 år sedan. 1809 års riksdags konsti-¬ tutionsutskott uttalade att en represen-¬ tationsförändring borde byggas, "icke på¬ sådana jäämkningar som blott skulle göra¬ det till ett lappverk, men på grunder af¬ allmän rätt i förening med allmän säker-¬ het. "Alla svenske medborgare borde,¬ ansåg utskottet, äga rätt att deltaga i¬ valet af nationens fullmäktige och utöf-¬ ningen ef denna valrätt endast vara be-¬ roende af egenskaperna "bofast, obero-¬ ende och fullmyndig."¬ Det är på personlighetsprincipen, slöt talaren, som en rösträttsreform bör byg-¬ gas och icke på något så löst, föränder-¬ ligt och godtyckligt som uppskattad in-¬ komst.¬ Mötet gaf sin tacksamhet tillkänna ge-¬ nom lifliga applåder.¬ * * * Den följande diskussionen inleddes af¬ kand. W. Nilsson, som påpekade att tyngd-¬ punkten i den föreslagna åtgärden om¬ ett halft års afhållsamhet från sprit och¬ öl är dess egenskap att utgöra en mo-¬ ralisk påtryckning. Det vädjar till mot-¬ ståndarnes aktning och bör hos dem öpp-¬ na ögonen för det önskvärda i att åt¬ kulturarbetet och utvecklingen förvärfva¬ dessa goda krafter som visa sig i allvar-¬ ligt åtrå full medborgarrätt i det land¬ som födt dem.¬ Vidare ansåg talaren att den före-¬ slagna åtgärden var ägnad att under¬ rösträttsbanéren samla skaror frisinnade¬ af skiftande partinyanser. Förslaget må-¬ ste dessutom tilltala nykterhetsvännerna¬ såsom varande ett godt handtag åt deras¬ sak.¬ Hr Fjällbäck ställde fram frågan: hvad¬ ha vi rösträttsvänner att göra för att¬ nå vårt mål?¬ Vi skola ta lärdom af bönderna i de-¬ ras strid för att nå makten i samhället.¬ De voro minsann inte tama, bakom de-¬ ras adrässer till dåvarande maktägande¬ skymtar den knutna näfven - gif oss¬ representationsreformen, annars bli här¬ andra åtgärder. Och med oerhörd seg-¬ het och ihärdighet fullföljde de sitt mål.¬ Det samma var förhållandet i striden¬ för grundskatternas afskrifvande.¬ Tal:s öfvertygelse var att rösträtts-¬ vännerna måste sluta allians med små-¬ böndrna, som äro arbetare och lefva ar-¬ betarens lif. Desse ha för tillfället försett¬ sig på det lockbete, som bestrukits med¬ tullens sirap, men det skall nog inte¬ hålla dem fast allt för länge.¬ Det nu föreslagna medlet, sträjk mot spriten, afser att skaffapängar för rö-¬ relsen, att ekonomiskt stärka de stri-¬ dande och att öfva påtryckning genom¬ minskad inkomst för stat och kommun.¬ Vi supa årligen upp 30 mill. liter brän-¬ vin. Dessa kosta i tillverkning omkring¬ 5 mill. kronor, men konsumenterna torde¬ för dem få betala cirka 45 mill. kr. Så¬ dricka vi öl för 15 mill. tillverknings-¬ värde, hvilket konsumenterna få betala¬ med 30 mill. - summan för bränvin och¬ öl 75 mill., eller 50 kr. pr år och vuxen¬ man.¬ Om vi nu kunde spara in, låt oss säga¬ 10% af detta, så skulle det ju bli en¬ vacker summa.¬ Hr Skäringson förordade i stället utsän-¬ dande af listor, hvarå man förband sig till¬ en afgift af 50 öre.¬ Hr Thulin var tilltalad af förslaget, men¬ tyckte att 6 månader var en bra lång tid.¬ Hr Almstrand tyckte inte om, att su-¬ parne skulle betala krigskostnaderna, utan¬ ville äfven att de helnyktrarösträttsvän-¬ nerna skulle bidraga. Det går häller inte¬ ett halfår. Kanske skall man ock - efter¬ tyskt exempel från ölkriget i Berlin - från¬ regeringens sida motarbeta försöket.¬ Hr Fjällbäck fann detta sista inte allde-¬ les otänkbart och riktade därpå en insinua-¬ tion åt mycket högt håll, hvilket uppkallade¬ doc. Vilh. Lundström till en indignationens¬ protest. I öfrigt medgaf dr L., att en re-¬ presentationsreform nu är nödigare än för¬ 30 år sedan. Men rösträttsrörelsen förse-¬ nade reformen. Högern har varit engage¬ rad af andra frågor, och hade därför ej haft¬ tid att taga itu med saken. I Tyskland hade, enligt det liberala Berl.¬ Taeblatt, allmän rösträtt infört i riksda-¬ gen medelmåttornas regemente, som ej lyc¬ kats ge de sociala reformer, hvarefter Tysk-¬ land törstar.¬ Hr Fjällbäck yttrade att högern löst för-¬ svarsfrågan genom ett köp hvars konse- kvens borde varit allmän rösträtt. Denna¬ har visserligen aldrig skapat en enda kaka¬ bröd, men de små kunna dock göra sina¬ inträssen gällande. Just från det allmänna¬ rösträttens Tyskland börja vi nu söka in- föra lagbestämmelser om arbetareförsälring¬ m.m. och i Belgien, det katolska, okun-¬ niga Belgien, arbetar man nu ifrigt på re-¬ former som afse arbetsklassens bästa.¬ Hr Fröblom tyckte inte riktigt om hr¬ Lundströms förslag att vi skulle vänta tills¬ högern får tid. Den harju för öfrigt helt¬ nyss "löst" representationsfrågan och den¬ riktningen tilltalar nog inte oss rösträtts-¬ vänner.¬ Själfva det föreliggande förslaget var tal. ingen beundrare af; det kommer sökert att¬ dra löje öfver rörelsen och det är farligt.¬ Förresten trodde hr F. inte på möjligheten¬ att realisera planen.¬ Red. Svartengren förordade förslaget och¬ trodde att om man ginge i land med att¬ väl förverkliga det, så troddehan för sin¬ del att man förkortat vägen tillmålet med¬ fyra femtedelar af den längd den annars får.¬ Direktör Kihlstedt var varm vän af för-¬ slaget och trodde säkert att nykterhets-¬ vännerna skulle hjälpa till både moraliskt¬ och ekonomiskt.¬ Hr J. Fr. Andersson trodde ej på möj-¬ ligheten af halfårsförsakelsen. Skulle man¬ göra föraöket vore nödigt väl planera.¬ Hr ¬ tillrådde att icke gå län-¬ gre än till 1 månad. 3.¬ Efter mötets slut stannade en stor del af föreningsmedlem-¬ marna kvar å lokalen till en gemytlig kollation, hvarvid ordföranden¬ höll ett tacksamhetstal för hr Fjällbäck, som tackade och omtalade¬ några intressanta riksdagsinteriörer.¬ Som ofvan¬ A. P. Andersson Justeras¬ E. Freding¬ ordf. Protokoll vid Upsala Röst-¬ rättsförenings 2dra kvartalsmöte¬ den21 April 1895¬ §1.¬ Upplästes och justerades protokollet för före-¬ gående sammanträde.¬ §2.¬ Sedan ordföranden uppläsr aktionskomiténs¬ utlåtande angående den tilltänkte sprit- och¬ ölsträjken (eller försakelseperioden), uppstod¬ en längre debatt [ ], hvari deltogo hrr Kihl-¬ stedt, Forsslund, Svartengren, Busch, Borge,¬ Rydberg, Falk, Vestergren samt undertecknad.¬ Jämte komiténs förslag om en förskelsepe-¬ riod af sex månader hade hr Scheringsson¬ inlämnat ett så lydande förslag:¬ "Alla de, som teckna sig på listorna till¬ 1896 års folkriksdag, skola förbinda sig att¬ erlägga minst 50 öre. De mest fattiga af Sve-¬ riges folk, men som ändock äro intresserade¬ för den allmänna rösträtten, erlägga en frivillig afgift." Undertecknad föreslog, att försakelsen endast¬ skulle gälla tre månader.¬ Vid verkställd omröstning afgåfvos 12 röster¬ för försakelse och 6 röster för hr Scheringssons¬ resolution i första voteringen, hvaremot i den an-¬ dra undertecknads förslag antogs med 10 röster¬ mot två, som voro för komiténs förslag.¬ §3.¬ Beslöts att föreningen till någon del skulle¬ bidraga till kostnaden för ett länsombuds sän-¬ dande till rösträttsmötet i Stockholm.¬ §4.¬ Sedan doktor Borge afsagt sig kandidaturen¬ och hr Svartengren, så trodde ma, blefve eventuellt¬ föreslagen på annat håll, valdes föreningens ord-¬ förande, hr E. Freding till representant vid all-¬ männa rösträttsmötet i Stockholm.¬ §5.¬ Ombudets dagtraktamente bestämdes till 5 kr.¬ förutom resekostnaden. §6.¬ oaktat afsägelser, såväl af sekreteraren som¬ af hr Borge, blef den förre vald till suppleant¬ med 6 röster mot 5, som tillföllo den senare.¬ §7.¬ Sedan ordföranden tillkännagifvit, att frågor,¬ som skulle blifva föremål för öfverläggning å¬ femte allmänna rösträttsmötet, skulle vara in-¬ lämnade före den 6 Maj, upplöste ordföranden¬ mötet.¬ Som ofvan¬ A.P. Andersson¬ sekreterare justeras¬ E. Freding vid Skogshall d. 9 Juni 1895.¬ Protokoll vid Upsala Rösträtts-¬ förenings allmänna möte §1.¬ För allmän rösträtt.¬ I går var det de svenska rösträtts-¬ vännernas stora mönstrings- och domon-¬ strationsdag landet rundt. Flerestädes¬ hade man också begagnat tillfället att¬ uttala sig för en fredlig uppgörelse med¬ vårt broderfolk väster om Kölen.¬ Här i Upsala samlades rösträttsvän-¬ nerna kl. 3 i Karolinaparken samt tågade¬ under unionsflagga och rösträttsförenin-¬ gens banér vid musik till sin gamla¬ demonstrationsplats vid Skogshall, dit¬ väl ett par tusen människor samlades.¬ Sedan musikenblåst ett stycke, be-¬ steg rösträttsföreningens ordförande, hr¬ E. Freding, talarstolen och hälsade de¬ närvarande välkomna. Han framhöll¬ nödvändigheten af att de rösträttslöse¬ sluta sig samman i organiserade för-¬ eningar, så att man kan peka på in-¬ trässet och vidare att man offrar något¬ för den sak man eftersträfvar. Det när-¬ maste offret nu är, enligt det 5:te allm.¬ rösträttsmötets beslut, en dagaflöning,¬ som erlägges i augusti. På den offer-¬ villighet Averiges rösträttsvänner då visa¬ beror det, om man skall kunna ge röst-¬ rättsarbetet den styrka och kraft som¬ det ä'r i behof af.¬ Regeringens löfte att komma med ett¬ förslag till nästa riksdag gör det för oss¬ blott så mycket viktigare att stå rustade¬ för hvad som komma skall.¬ Hufvudtalare för dagen var hr Hjal-¬ mar Branting, som hade ett utredande,¬ af bravo afbrutet och bifallshälsadt mer¬ timslångt anförande, hvars hufvuddrag¬ vi här skola söka återge. På den internationella arbetarkongres-¬ sen i Zürich 1893 antogs på hemställan¬ af Österrikes arbetarparti ett uttalande,¬ hvari det bl.a. heter att tiden är inne¬ att göra en kraftsnsträngning för eröf- rande af allmän rösträtt utan hänsyn¬ till kön eller ras.¬ Detta uttalande står i samklang med¬ socialisternas uppfattning att den poli-¬ tiska makten, som nu ägeas af deras mot-¬ ståndare och fiender, först måste vinnas,¬ innan samhällets befrielse ur kapitalets¬ fjättrar kan bli möjlig.¬ I den mån de maktägande inse att¬ den allmänna rösträtten har praktisk be-¬ tydelse och förbereder nya samhällsformer¬ bli de obenägna att medge den. I den¬ meningen är det sant att socialismen¬ försvårat lösningen af rösträttsfrågan, ty¬ om vederbörande ej trodde på några djup-¬ gående konsekvenser, så vore motståndet¬ ej så stort.¬ Medan det ännu fans en fläkt af libe-¬ ralism i vårt statslif, då kunde på 70¬ - 80-talen den s.k. folkvalda kammaren¬ uttala sig för sänkning af strecket. All-¬ var låg dock ej bakom såsom beträffande¬ den egna klassfrågan, som fördes fram¬ med kraft årligen tills första kammarens,¬ motstånd bröts. Nu är tiden ändrad, så¬ att det i år i "den folkvalda" fans majo-¬ ritet för status quo och mot till och¬ med det urvattnade 500-kr:s-strecket.¬ Men lyckligtvis har tiden ejstått stilla¬ utom riksdagen utan där har ett folk-¬ kraf på medborgerlig myndighet bildats,¬ som det gäller att stryka under så¬ pass, att de maktägande inse, att man¬ menar allvar, att det kan vara fara i dröjsmål, att ett fortsatt hårdnackadt¬ motstånd kan för dem själfva medföra¬ högst obehagliga följder, att Sveriges¬ arbetare nu vilja ha ett ord med i laget.¬ Motståndet mot rösträttskrafvet date-¬ rar sig ej från socialismens framträdande;¬ det är lika gammalt som borgarklassen¬ själf.¬ När man 1791 började i Frankrike¬ lagstifta på det gamla samhällets ruiner¬ så drog, som man uttryckt det, tredje¬ ståndet upp stegen efter sig, i det man¬ införde ett nytt streck mellan aktiva¬ och passiva medborgare - etablerade¬ census. Två år senare införde konven¬ tet allmän rösträtt, men den kom aldrig¬ i tillämpning af den anledning att den¬ inbrytande reaktionen kräfde diktatur.¬ "Bröd och 1793 års konstitution" var¬ sedan fältropet vid de frigörelseförsök¬ Paris arbetare verkstälde. Tal. redo-¬ gjorde här i brda drag för kampen mel-¬ lan franska revolutionens idéer och reak-¬ tionen, för revolutionerna och motrevolu-¬ tionerna tills Frankrike 1848 fick all-¬ män rösträtt, hvilken det sedan ej gått¬ att beröfva det, om också den äfven-¬ tyrare som hette Napolen III och hvars¬ välde störtade samman i blod och smuts,¬ sökte med list göra den vanmäktig.¬ Rösträtten har stått; ingen vågar an-¬ gripa den, det franska folket vet att¬ den är ett vapen hvarmed makten kan¬ ryckas ur händerna på den tredje repu-¬ blikens verkliga konungar, kapitalisterna,¬ och landet föras in under arbetets och¬ den verkliga jämlikhetens tecken.¬ När Fredrik Wilhelm III år 1815¬ behöfde anstränga sitt folks krafter till¬ det yttersta för att jaga de franska hä-¬ rarne ur Tyskland, så lofvade han en¬ författning, som gaf folket medbestäm-¬ manderätt, ett löfte som osökt påminner¬ om andra kungliga löften i diktamen till¬ stadsrådsprotokollet af år 1888 och af¬ hvilka intet ännu är mer än ett pap-¬ persblad, men som följts af nya bödor,¬ nya skatter och kanske skall följas af¬ flere. Den preussiske konungen nedsteg med¬ löftet i grafven.¬ År 1847 yttrade han son Fredrik¬ Wilhelm IV till en inkallad församling:¬ "Jag skall aldrig medgifva att mellan¬ vår Gud och detta folk kommer att skrif-¬ vet blad som en slags andra försyn."¬ Följande åt reste sig Wiens arbetare¬ och den allsmäktige ministern furst Met-¬ ternich måste förklädd fly och strax där-¬ efter spred sig resningens eld till Ber-¬ lin. Fredrik Wilhelm var nu ett år¬ efter de stolta orden, villig att medge¬ "en andra försyn." Det kan vara godt¬ att minnas detta, när reaktionen går för¬ frisk, förlig vind, hur lätt och fort vin-¬ den kan kasta om och de maktägande¬ få bekväma sig till de eftergifter, man¬ nu stolt afvisar.¬ År 1849 fick Preussen allmän röst-¬ rätt. Men det är ej nog med att i en¬ tid af resning och hänförelse förvärfva¬ enrätt; man måste ock vara stark nog¬ att behålla den, och det var man ej här¬ ännu. Först lyckades man stryka 700,000¬ valmän genom att i författningen insätta¬ det lilla ordet "själfständigt", och slutli-¬ gen lyckades junkrarne spränga national-¬ församlingen sedan den afböjt ett anbud¬ om väpnadt bistånd af Berlins arbetare.¬ Nu infördes ett 3-klassvalsystem, där¬ de rikaste 4 proc. af befolkninge satte¬ till en tredjedel af representanterna, de¬ närmaste 12 proc. i rikedom en tredje-¬ del och de återstående 84 proc. en tred-¬ jedel.¬ Alltså ett fullständigt rikedomssystem!¬ Men tendensen går åt demokrati. Här-¬ till kom det tyska enhetssträfvandet som¬ sökte efter en gemensam parol för mas-¬ sorna och fann den i den allmänna röst-¬ rättens princip.¬ Furst Bismarck yttrade i ett riksdags-¬ tal den 28 mars 1867, att allmän val-¬ rätt kommit som ett arf af den tyska¬ enhetens utveckling och att han ej kände¬ någon bättre vallag, om den också ej¬ fullt fotograferar och ger en miniatyr- bild af den allmänna meningen. En¬ mera vansinnig och eländig vallag än¬ 3-klassystemet har aldrig uppfunnits, med¬ dess utrymme för godtycke och hårdhet.¬ Liknande godtycke och hårdhet vidhäftar¬ hvarje streck. Vi kunna dåligt motivera¬ för den utestängde hvarför han, men¬ inte grannen, skall vara utesluten från¬ rösträtt, då han gärna skulle betala den-¬ nes högre skatt, om han hade hans högre¬ inkomster.¬ När furst Bismarck såg sig om efter¬ ett enande band, fann ahan intet bättre¬ än rösträtten.¬ Kunde vi inte föra fram dessa ord af¬ en statsman, som är de konservatives¬ idol, till våra fosterländske. Om de sade:¬ "Vi gifva Eder ett fosterland", så skulle¬ krafven på oss väcka ett bättre gensvar¬ än nu, då fosterlandet skänker de fattige¬ intet men just desse "fosterländske" alla¬ gunstbevis och alla fördelar.¬ Belgien har genom sin vidsträckta¬ yttrande-, förenings- och församlingsfrihet,¬ varit nästan ett liberalismens mönster-¬ land. Här har det visat sig, hur det går¬ då en minoritet får vara förmyndare.¬ Två proc. af efolkningen ha lagstiftat¬ så, att arbetareutsugningen i Belgien varit¬ värre än annorstädes. Ingen arbetar-¬ skyddslagstiftning fins i detta arbetar-¬ land, ty arbetarne ha ej haft del i lag-¬ stiftningen.¬ Belgien är ett bevis på allmänna röst-¬ rättens verkningar. Ha de det bättre¬ nu? frågar man ofta från rösträttsmot-¬ ståndarnes läger. De ha det bättre, för¬ så vidt det är bättre att vara myndig¬ än omyndig. Inga fel som myndiga folk¬ begå få skymma vår blick för att de¬ äro myndiga och ha rättelsemedlet i sin¬ hand. Folken, liksom den enskilde, skola¬ vara sinegen lyckas smed och ej ledas¬ af förmyndares välvilja, hvilken är så¬ ytterst tvifvelaktig.¬ När den allmänna sträjken 1893 fram-¬ tvungit den allmänna rösträtten, om ock¬ förvanskad, i Belgien, sköt den undan¬ grälet mellan klerikale och icke klerikale och riksdagen tar nu i tu med sociala¬ reformer.¬ En belgisk deputerad, Brialmout, har¬ yttrat: Jag är soldat och därför vän af¬ allmän rösträtt, som jag anser vara ett¬ nödvändigt korrelat till allmän värnplikt.¬ Hos oss har d:r Harslow inför tronen¬ tolkat samma åsikt, nämligen vid urti-¬ mans afslutning, då han uttalade att¬ medborgarhären bör ha rösträtt.¬ Vid urtiman talade man om rofgiriga¬ grannar, med en blinkning åt öster. Nu¬ ser det ut som om vi skulle ha urtima-¬ hären, ej mot fiender, utan för att be-¬ röfva ett broderfolk dett rätt och stäcka¬ dess utveckling eller åtminstone bringa¬ den norska utvecklingen i takt som hos¬ oss, där man knappt med förstoringsglas¬ kan skönja några framsteg mot de bak-¬ steg som man sannerligen ej behöfver¬ fjärrglas för att se.¬ Planen på brottsligt broderklrig ut-¬ basunas nu högt i den präss, som står¬ de fosterländske nära.¬ Men skulle vi, som nyss firat Gustaf¬ Adolf såsom en kämpe för andras frihet,¬ skulle vi så vansläktats från Gustaf¬ Adolfs folk, att vi kunde draga ut för¬ att beröfva ett annat folk dess frihet!¬ Vi önska arr vi hade Norges författ-¬ ning, att vi saknade första kammaren,¬ saknade absolut veto, saknade band som¬ vår kommunala rösträtt, ett vidunder i¬ hela Europa, m.fl. saker som vi äro be-¬ gåfvade med i vårt pänningridna och¬ junkerridna land.¬ Vi vilja vara bröder, så mycket mer¬ som brodrhanden nu räckes oss till fri¬ förhandling.¬ Hvad svara vi? Den mäst förhand-¬ lingsvänlige regeringsledamoten utbytes¬ mot en, om hvilken det enda man med¬ säkerhet känner, är att han tillhör jun-¬ kerpartiet.¬ Hvad säger regeringsprässen om den¬ erbjudna förhandlingen? Oantagligt, ty¬ den medger ej på förhand att vi få¬ tumma på Norges grundlag.¬ Den norska vänstern vill ej ha diplo-¬ mati i storpolitisk mening utan anser att folken böra lefva i sitt afskilda läge för¬ inre utveckling.¬ Ur den synpunkten bli t.o.m. två¬ utrikesministrar fattbara, nämligen såsom¬ dekorationer.¬ Vi önska ej att dras in i de storpoli-¬ tiska förvecklingar som kunna förekom-¬ ma, innan arbetsklassen blir så mäktig¬ att den kan hålla tummen på de makt-¬ hafvande.¬ Tal. bemötte vidare en del invänd-¬ ningar mot allmän rösträtt. Den som¬ betalar mer, bör ha mer att säga, heter¬ det. Nej, det är ej rimligt. Ty de som¬ ha mer, industriidkare, jorddrottar etc.,¬ hvarför kunna de betala större skatter¬ till staten? Därför att åt dem arbeta¬ stora mängder arbetare. Det är med de¬ hopade frukterna af dessas arbete man¬ vill motivera sin rätt att styra.¬ Man glömmer ock de inderekta skat-¬ terna. Erinrom oss sista riksdagens be-¬ drifter. Tullukasen mötte vid riksdagens¬ öppnande. Men junkrarne voro ej nöjda;¬ de ville ha 5 millioner kr. mer af bröd-¬ köparne och dem fingo de. Detta räk-¬ nas ej som skatter hvilka ge rösträtt.¬ Nu kunde man efter de 5 millionernas¬ inhöstade lätta på de direkta skat-¬ terna, nämligen från föreslagna 9 till 6¬ millioner, genom att nedsätta tilläggs-¬ bevillningen med två tredjedelar eller¬ från 1 kr. till 30 öre.¬ Sveriges budget går till 100 mill,¬ men af dessa skatter äro endast 6 mill.¬ - 6 procent - af natur att ge rösträtt. Om Sverige är en rättsstat och ej en¬ klasstat, så ge hvad som bör vara för-¬ sta rätt: infflytande på beskattning och¬ lagstiftning.¬ Rätten att vara med i förvaltningen¬ är enda medlet att inrätta det så, att¬ förtryck undvikes.¬ Skall det tänkas utveckling på laglig¬ väg, så är det oundgängligt att folket¬ får vara med. Om det fins någon all-¬ mängiltig erfarenhet, så är det den, att¬ hvarje priviligierad minoritet ser sig¬ till godo på de utestängdas bekostnad.¬ Folket står hos oss utanför lagstift-¬ ningen. Så får det ej vara i ett fritt¬ land. Vi få ej ådra oss nesan att vara¬ de sista i Europa; vi få ruska på oket¬ tills det ramlar.¬ Låtom oss lfva att använda tiden¬ så väl, att år 1896 skall betyda ett steg¬ framåt och ej en skenreform.¬ Må vi nu alla vara med och arbeta för¬ folkriksdagen och sedan för de påtryck-¬ ningsåtgärder som bli nödiga här i lan-¬ det.¬ Lefve den allmänna rösträtten!¬ Hr Branting utbragte sedan ett lefve¬ för fri förhandlin, och fredlig uppgörelse¬ med Norge.¬ Hr Sund höll därpå ett föredrag¬ om allmänna rösträtten och medlen att¬ nå den.¬ Därmed voro de allvarligare förhand-¬ lingarne slut.¬ Under musikens toner vidtog sedan en¬ svängom som fortgick ett par timmar.¬ Vädret var det allra härligaste. §2¬ På aftonen hade styrelsen inbjudit hr Bran-¬ ting till en kollationå Flustret, i hvilken kollation¬ äfven deltogo licent Brandell, skoläran An- dersson från Läby, samt guldsmeden Thu-¬ lin.¬ Som ofvan¬ A.P.Andersson¬ sekreterare¬ Justeras¬ E. Freding Protokoll vid Upsala Röst-¬ rättsförenings Styrelses¬ sammanträde den 15 Juli¬ 1895.¬ §1¬ Beslöts att föreningenskulle hålla sitt tredje¬ kvartalsmöte i slutet af Juli eller början af¬ Augusti.¬ §2¬ Då styrelsen på egen risk anordnat jul-¬ [ )tionen, som tillförde föreningen goda inkom-¬ ster, så ansåg sig den nu också, på därom gjord¬ anhållan, utan föreningens hörande, kunna be-¬ vilja ett bidrag af 25 kronor till Upsala läns¬ Rösträttsförbund i och för agitationen.¬ §3.¬ Fick undertecknad i uppdrag att författa ett¬ upprop till Upsala rösträttsvänner, hvilket skulle infö-¬ ras i Upsala Nya Tidning ett par dagar före mötet.¬ Som ofvan¬ A.P. Andersson¬ sekreterare Justeras¬ E. Freding¬ ordf Protokoll fördt vid Upsala rösträtts-¬ förenings tredje kvartalsmöte¬ den 18 Aug. 1895.¬ §1.¬ Mötet öppnades af ordföranden, herr E. Fre-¬ ding, hvilken hälsade de få närvarnde välkomna.¬ §2.¬ Emedan sekreteraren var frånvarande valdes un-¬ dertecknad att föra dagens protokoll.¬ §3¬ Protokollet från föregående möte upplästes och¬ godkändes.¬ §4.¬ I sin egenskap af ombud vid femte allmänna¬ rösträttsmötet i Stockholm redogjorde hr Freding för¬ de viktigaste besluten, som därvid fattades.¬ För det första beslutades af det nämnda mötet, att listor¬ skulle utsändas för teckning af en dagaflöning under Aug.¬ månad samt att förslaget om den förut ifrågavarande¬ konsumtionssträjken skall bli hvilande såsom en nästa påtryckningsåtgärd, ifall att detta försök skulle visa sig¬ för svagt.¬ Vidare beslöts att sända en deputation af 5 personer¬ till statsminister Boström för att af honon få upplys-¬ ningar om hur långt regeringen ämnar tillmötesgå det¬ af oss fordrade krafvet på allmän rösträtt.¬ Vidare blef beslutat, att de af öfverstyrelsen och¬ verkställande utskottet utarbetade normalstadga för¬ rösträttsföreningarna och länsförbunden samt 1893 års¬ arbetsordning (ströblad n:o 11) skola gälla för och tilläm-¬ pas i alla rösträttsorganisationer i hela landet, samt att¬ afgifterna i filialafdelningarna skola likställas så, att¬ inträdesafgiften bestämmes till minst 25 öre och årsaf-¬ giften till minst 50 öre pr medlem, och att af årsafgifterna¬ från hvarje filial till centralstyrelsen för länen skall¬ erläggas 2/5-delar, hvaraf hälften (1/5-del) skall tillfalla¬ Centralstyrelsens och den andra hälften öfverstyrelsens¬ kassa.¬ Åt öfverstyrelsen uppdrogs att ofördröjligen, i mån¬ af tillgångar tillgodose behofvet af rösträttstalare, särskildt¬ inom de ännu oorganiserade länen, samt att uppmana landets alla rösträttsvänner att vid de blifvande juni-demon-¬ strationerna för den allmänna rösträtten och vid andra mö-¬ ten kraftigt uttala sig mot alla våldsamma åtgärder mot¬ Norge.¬ Mötet beslöt äfven att uppfordra landets samtliga rösträtts.¬ vänner att anställa massdemonstrationer för allmän rösträtt,¬ om möjligt samma dag folkriksdagen sammanträder nästa¬ vår, samt att genom telegraf eller post omedelbart un-¬ derrätta folkriksdagens ordförande om demonstrationens¬ förlopp.¬ Till sist uttalade hr Freding sin glädje öfver att¬ detta femte allmänna möte alltigenom var prägladt af¬ en god broderlig anda, hvarmed han afslutae redogö-¬ relsen för detta möte.¬ §5.¬ Upptogs till behandling frågan om afgifternas hö-¬ jande, hvilken fråga bordlades till nästa möte.¬ §6¬ I enlighet med styrelsens förslag beslöt mötet att¬ bevilja 25 kronor såsom bidrag för agitationen inom¬ Uppsala län. §7.¬ Tillkännagafs, att det annonserade föredraget¬ måste inställas i följd af allt för liten tillslutning.¬ §8.¬ Föreslogs diskussion öfver frågan: "Är rösträt-¬ ten värd en dags aflöning?", hvari endast hr Fre-¬ ding och undertecknad deltogo. Af det sagda fram-¬ gick, att rösträtten är värd många dagsaflöningar,¬ räknadt från såväl pekuniär som moralisk syn-¬ punkt. Diskussionen fick utgöra svar på frågan. Dock svarade mötet med ett kraftigt "ja!" på frå-¬ gan, om rösträtten är värd en dagaflöning.¬ §9.¬ Mötet afslutades af ordföranden, som tackade¬ de närvarande för uppmärksamheten.¬ Å Upsala rösträttsförenings¬ vägnar¬ A.G. Sund¬ t.f. sekreterare Justeras¬ E. Freding Protokoll vid Upsala Rösträtts-¬ förenings styrelsemöte den 5¬ Okt 1895 å Upsala N. Tidn:gs kontor.¬ §1¬ Sedan föreg. mötes protokoll upplästs och god-¬ kändts, beslöt styrelsen att att 4de kvartalsmötet¬ skulle hållas å "Stud o arb.s" lokal sönd den 10 dennes¬ kl 4 e.m.¬ §2¬ Uppsattes föredragningslista till det blifvande¬ mötet.¬ §3.¬ Uppdrogs åt hr Svartengen att annonsera¬ mötet 2 ggr i Ups. Nya Tidn, samt 1 g i hvardera¬ af tidn. "Upsala" och "Fyris".¬ Upsala som ofvan¬ A.P. Andersson¬ sekreterare Justeras¬ E. Freding Protokoll vid Upsala rösträtts-¬ förenings 4de kvartalsmöte¬ å Stud. ō arbetares lokal den¬ 10 Okt. 1895.¬ §1.¬ Upplästes och godkändes protokollet från¬ föregående möte.¬ §2.¬ Höll redaktör Svartengren föredrag¬ "om bönderna och allmänna rösträtten."¬ §3.¬ Företogs tillbehandling frågan om upprät-¬ tande af kandidater till instundande folkriks-¬ dag, och efter det hrr mösshandl. Johansson, re-¬ daktör Svartengren, guldsmeden Thulin och målaren¬ Lundvall yttrat sig i ämnet, beslöt mötet, att Upsala¬ rösträttsförening skulle uppsätta två kandidater¬ till folkriksdagen.¬ §4.¬ Tillika beslöt mötet att ingen redogörelse¬ för närvarande skulle affordras kandidaterna med afseende å deras ståndpunkt till folkriks-¬ dagen, utan skulle detta ske å ett offentligt möte,¬ om hvilkets tid och rum rösträttsföreningens sty-¬ relse jämte de uppställda kandidaterna skulle be-¬ stämma.¬ §5.¬ Tillkännagaf ordföranden, att årsmötet äger¬ rum i Januari månad.¬ §6.¬ Vidare gaf ordf. tillkänna, att ett större möte¬ skulle anordnas innan folkriksdagens början,¬ å hvilket valmännen skulle närmare få precicera¬ sin ställning till densamma.¬ §7¬ Valde föreningen för sin del till folkriks-¬ mannakandidater hrr redaktör Y. Svartengren,¬ med 24 och skräddaren E. Freding med 21 röster.¬ Dessutom erhöllo målaremästaren J. F. Andersson 11¬ och mösshandlanden J. Johansson 3 röster.¬ §8.¬ Bestämdes att val[ ]gen skulle äga rum 3dje dag jul å tid och rum, som styrelsen jämte valkomiten¬ närmare skulle bestämma.¬ §9.¬ Till valkomiterade valdes 12 personer jämte styrel-¬ sen. Dessa 12 voro: guldsmeden C.A. Thulin, målaren¬ J. Lundvall, korgmakaren Busch, kandidat Helsing,¬ mösshandl. J. Johansson, skomakaren A. Pettersson, snic-¬ karen Scheringsson, kandidat J. Sandgren, kakel-¬ ungsmakaren Söderström samt snickarne Eriksson, Wal-¬ lin och Lindblom.¬ §10.¬ Beslöts att årsafgiften skulle höjas till 50 öre¬ med rättighet för dem som så önskade att erlägga¬ 25 öre vid första kvartalsmötet och 25 öre vid andra¬ dito.¬ §11¬ På förslag af doktor Borge uppdrogs åt syrelsen och¬ valkomit´rn att söka arrangera en gemensam fest¬ vid tiden för folkriksdagsvalets utförande.¬ Upsala som ofvan¬ A.P. Andersson¬ sekreterare Justeras¬ E. Freding Protokoll vid Upsala rösträtts-¬ förenings styrelsemöte den¬ 2 December 1895.¬ §1.¬ Beslöts att hålla allmänt möte i rösträttsfrå-¬ gan Söndagen den 8 Dec kl 6 e. m. å "Stud. ō Arb:s"¬ lokal, å hvilket de uppställda folkriksdagskandi-¬ daterna skulle redogöra för sina åsikter i till den-¬ samma hörande frågan.¬ §2¬ Med afseende på det hitsända frågeformuläret¬ från öfverstyrelsen beslöt styrelsen föreslå mötet¬ att ej besvara detsamma, alldenstund de däri fram-¬ ställda spörsmålen ansågs våra alltför djupgående¬ och förutsätte en långt större organisation inom vår¬ ort än hvad som vore fallet samt att dessutom de-¬ taljerna vara för litet kända och diskuterade.¬ §3.¬ Beslöts att ingen inträdesafgift skulle förekomma,¬ men däremot en frivillig insamling, som skulle¬ användas för rösträttsarbetets bedrifvande. Protokoll vid Upsala rösträtts-¬ förenings styrelsemöte den¬ 2 December 1895.¬ §1.¬ Beslöts att hålla allmänt möte i rösträttsfrå-— gan Söndagen den 8 Dec. kl. 6 e.m. å "Stud o Arb:s"¬ lokal, å hvilket de uppställda folkrikskandi-¬ daterna skulle redogöra för sina åsikter i till den-¬ samma hörande frågan¬ §2¬ Med afseende på det hitsända frågeformuläret¬ från öfverstyrelsen beslöt styrelsen föreslå mötet¬ att ej besvara detsamma, alldenstund de däri fram-¬ ställda spörsmålen ansågos vara alltför djupgående¬ och förutsätte en långt större organisation inom vår¬ ort än hvad som vore fallet samt att dessutom de-¬ taljerna voro för litet kända och diskuterade¬ §3.¬ Beslöts att ingen inträdesafgift skulle förekomma,¬ men däremot en frivillig insamling, som skulle¬ användas för rösträttsarbetets bedrfvande. §4.¬ Mötet skulle annonseras 2 gånger i hvardera af¬ tidningarna "Upsala" och "Upsala Nya Tidning" samt en¬ gång i "Fyris". Dessutom skulle ett tillräckligt an-¬ tal affischer tryckas och uppsättas å annonstaflorna.¬ Hr Svartengren åtog sig att föranstalta om bägge¬ delarne.¬ §5.¬ Hrr Gustafsson och Öhrman voro vid¬ mötet frånvarande.¬ Upsala som ofvan¬ A.P. Andersson¬ sekreterare Justeras¬ E. Freding Protokoll vid Upsala Rösträttsför-¬ enings allmänna möte söndagen¬ den 8 Dec kl. 6 e.m. å "Studenter¬ och arbetares" lokal.¬ §1.¬ Hälsar ordf. Freding de talrikt församlade¬ välkomna, hvarefter till ordf. för mötet valdes fil.¬ kand. J.W. Nilsson samt till sekreterare typografen¬ A.P. Andersson. §2¬ Först lämnade de uppstälde folkriks-¬ dagskandidaterna en redogörelse för sin¬ ställning till taktikfrågan, hvarpå följde¬ diskussion.¬ Redaktör Yngve Svartengren framhöll i¬ början af sitt anförande att storsträjkfrågan,¬ som nu gör så mycket buller af sig, antag-¬ ligen ej kommer att vid själfva folkriks-¬ dagen spela någon mera bestämmande roll.¬ Tal. hade förut vid flera tillfällen haft an-¬ ledning precisera sin ställning i frågan och¬ alltid ansett att det häftat något uppstyl-¬ tadt och ovederhäftigt vid talet om så ut-¬ omordentliga påtryckningsåtgärder som t.¬ ex. folkbeväpning och storsträjk, hvilka i¬ öfrigt icke motiveras af situationen. Inte¬ häller fann han storsträjkstanken lämplig¬ som uppiggningsmedel - man entusiasmerar¬ ej allmänna opinionen genom att i otid¬ ställa den inför frågan "hur långt tål du¬ kallt stål?". Däremot är det alldeles säkert¬ att storsträjkshotet verkar som stimulans¬ på rösträttsreformens motståndare. Dessa¬ trodde tal. i allmänhet ej stå på någon af-¬ gjord omöjlighetsståndpunkt utan resonera¬ som så: "det måste nog ske, men det hastar¬ inte så fasligt".¬ Från taktisk synpunkt kan ingen olyckli-¬ gare tidpunkt väljas för sträjdhotets lance- rande än nu, omedelbart före regeringens be- bådade proposition i rösträttsfrågan, enär¬ hotet ypperligt lämpar sig till förevändning¬ att afslå den k. propositionen, om den inne-¬ bär en verklig reform. Och det kan verka¬ än skadligare, nämligen drifva motståndarne¬ ur deras förhalningspositioner in i det rena¬ non possumus, då vi ej möjligen få något¬ annat val än att tillryggalägga de utomor-¬ dentliga påtryckningarnas långa, tunga och¬ svåra uppförsbacke.¬ Men det funnes ytterligare ett skäl mot¬ att folkrikscagen lancerade storsträjkstan-¬ ken, ett skäl som borde vara bindande äfven¬ för dem, som anse att storsträjken förr eller¬ senare måste tillgripas och att tiden nu är¬ inne för agitation därför. Folkriksdagens¬ uppgift och verkliga styrka ligger i att¬ vara gradmätaren på styrkan och intensi-¬ teten på rösträttskrafvet. Och vunne nu¬ storsträjkstanken seger inom folkriksdagen,¬ blefve ju följden den att stora massor af¬ rösträttsvänner fölle ifrån och hölle sig¬ borta vid följande val, hvarigenom det ju¬ blefve obotlig bräcka i det enda vapen¬ folkriksdagen har till sitt förfogande.¬ Om folkriksdagen läte förleda sig till ett¬ dylikt rent af taktiskt felgrepp, så vore den¬ att likna vid en fältherre som forcerar¬ uppmarschen till den grad att, då hans här¬ skall gå till anfall, han endast har hälften af sina uttröttade trupper kvar, under det¬ den andra hälften ligger utströdd på vägar¬ och stiger.¬ hvad beträffade frågan om folkriksdagens¬ ställning till en eventuell k. proposition i röst-¬ rättsfrågan, ansåg tal. att folkriksdagen bör¬ hålla på allmän rösträtt såsom målet för¬ sina sträfvanden, men icke lämna vår riks-¬ dag en kärkommen förevändning att kasta¬ skulden på folkriksdagen, om det k. för-¬ slaget faller. Det är naturligast att den¬ allmänna rösträtten vinnes i två löpningar,¬ under förutsättning naturligtis ej dröja¬ med den första afbetalningen.¬ Skräddaren E. Freding uttalade sig angå-¬ ende allmän rösträtt, en väntad k. proposition¬ med 500-kronors streck samt storsträjken.¬ Den allmänna rösträtten är vårt slutmål,¬ som vi dock ej får vänta oss att nå under den¬ nuvarande regeingen, hvilken möjligen bjuder¬ på ett 500-kronorstreck med garantier. Tal.¬ ansåg att man ej borde ställa sig afvog utan¬ acceptera en afbetalning.¬ Storsträjkstanken ansåg hr Freding vara¬ otidigt född. Den borde kommit först som¬ en följd af ett obotfärdigt nej till krafven på¬ utsträckning af rösträtten. Om en reform på¬ t.ex. 500 kr. och 25 år som åldersgräns, då¬ förfaller tanken på storsträjk. Men falla alla¬ rösträttsförslag i riksdagen, då skall, trodde¬ tal., frågan om storsträjk eller liknande på-¬ tryckningsåtgärder framkomma i folkriksda-¬ gen. Och så ha motståndarna intet att säga,¬ ty de ha själfve framkallat denna förtviflade¬ åtgärd. Hr Freding kunde ej binda sig på¬ förhand vid någon bestämd hållning till stor-¬ sträjksfrågan, men betonade att han ansåge¬ det bättre om denna "kommit fram af sig¬ själf."¬ Femhundrakoronorsstrecket betraktade tal.¬ som en godkänbar afbetalning på rösträtts-¬ krafvet. Under den diskussion som följde, fram-¬ höll hr Freding, att Verkställande ut-¬ skottet fullgjort ett uppdrag i och med¬ framläggandet af frågeformuläret, hvars¬ flästa frågor han emellertid ansåg att¬ föreningen icke kunde besvara och där-¬ för föreslog han att formuläret i sin hel-¬ het borde lämnas obesvaradt.¬ Om diskussionen måste vi fatta oss¬ kort. Hr Scheringsson ansåg att orga-¬ nisationen framskridit så långt att det¬ ens kunde bli tal om storsträjk, mot hvil-¬ ken form af påtryckning han dessutom¬ gjorde flera invändningar.¬ Hr J. Fr. Andersson var också prin-¬ cipielt mot storsträjk så ock hr Svar-¬ tengren. Hr Öhrman beklagade stor-¬ sträjksagitationen såsom framkommen vid¬ den mäst olämpliga tidpunkten. Hrr Borge¬ och Falk instämde dock med den reser-¬ vationen, att man ej borde ställa sig¬ alldeles afvisande till storsträjken för¬ framtiden. I öfrigt upptogs tiden af¬ meningsbyte om 500-kr:s-strecket.¬ Omröstning skedde om två förslag,¬ den ena Skönviksresolutionen, det andra,¬ som blef mötets beslut, af följande inne-¬ börd:¬ Mötet anser sig icke kunna ge något¬ svar på utsända frågoformuläret, men¬ uttalar sin anslutning till syftet med det¬ förslag om ytterligare kapitalbildning som¬ Skönviksresolutionen innehåller. §3¬ Förutom de ofvan nämnda talade hrr må-¬ larmästaren Pettersson (flere gånger), järnarbetaren¬ Bergman, som föreslog Skönviksmötets resolu-¬ tion, korgmakaren Busch, skräddaren Carlsson¬ och arbetaren Brolin, hvaribland hr Pettersson betonade med skärpa "allt eller intet", d.v.s. hällre¬ än att ta emot ett 500-kronors-sträck, som han trodde¬ regering och riksdag skulle erbjuda, hällre intet.¬ §4.¬ Mötet varade cirka 2½ timme.¬ §5.¬ Den frivilliga insamlingen gaf till resultat¬ 3 kronor och 1 öre.¬ Upsala som ofvan¬ A.P. Andersson¬ mötets sekr Justeras¬ E. Freding Protokoll vid styrelsens och valko-¬ miténs sammanträde å Upsala¬ Nya Tidnings kontor den 11 Dec.¬ 1895 kl. 8 e.m.¬ §1.¬ Valdes hr Freding till ordf. och undertecknad till¬ sekreterare.¬ §2.¬ Närvarande voro: hrr Freding, Svartengren, Öhr-¬ man, Busch, A. Wallin, Sandgren, Borge, John¬ Eriksson och undertecknad.¬ §3.¬ Beslöts att folkriksdagsvalet skall äga rum 3dje¬ dag jul fr kl. 9 f.m. till kl. 9 e.m.¬ §4.¬ Vallokalerna skulle blifva: "Stud. ō arbetares",¬ om hvilken redan var öfverenskommet, och¬ "Verdandis", hvilken man med säkerhet kunde¬ påräkna, samt eventuellt något rum vid Eriks-¬ dal, där såväl dess invånare som valmän från¬ Stabbylund och Erikslund kunde aflämna sina röster. §5.¬ Till hvardera af dessa två lokaler utsågos 9 perso-¬ ner, som skulle tjänstgöra hvar sina 4 timmar, 2 timmar¬ åt gången.¬ §6.¬ Å förstnämnda lokalen skulle tjänstgöra:¬ Öhrman, Thulin och Johansson kl. 9 - 11 och 3 - 5,¬ Sandgren, Falk och Söderström " 11 - 1 " 5 - 7, Svartengren, Wallin och Pettersson " 1 - 3 " 7 - 9. Å sistnämnda lokalen.:¬ Andersson, Helsing och Lindblom " 9 - 11 " 7 - 9.¬ Busch, Lundvall och Eriksson " 11 - 1 " 3 - 5.¬ Borge, Scheringsson och Freding " 1 - 3 " 5 - 7.¬ §7.¬ Af desse skulle hrr Öhrman, Sandgren, Svarten-¬ gren, Andersson, Busch och Borge anses som huf-¬ vudsekreterare.¬ §8.¬ Styrelsens och valkomiténs nästa möte skulle¬ hållas å samma ställe Söndagen den 22 Dec.¬ kl. 12 middagen. §9.¬ Beslöts att en frivillig insamling skulle för-¬ anstaltas å vallokalerna.¬ §10.¬ Likaledes beslöts att stora affischer skulle¬ tryckas och uppslås å annonstaflorna samt att¬ annonsering i tidningarna skulle bli ända-¬ målsenlig, hvilka båda saker hr Svartengren¬ åtog sig att fullgöra.¬ §11¬ De öfriga uppgifterna beträffande valet¬ uppdrogs åt hr Borge.¬ §12¬ Beslöts att ett enskildt samkväm för sty-¬ relsen, valkomitén och möjligen andra intres-¬ serade skulle afhållas å "Stud. ō arb.s" lokal¬ valdagen på kvällen; hvarom kand. Sand-¬ gren fick fick uppdrag att i detalj utföra.¬ Ups. som ofvan¬ A. ap. Andersson¬ anmod. sekreterare Justeras¬ E. Freding Protokoll vid Upsala rösträttsför-¬ enings styrelses och valkomités¬ sammanträde den 22 Dec. 1895.¬ §1.¬ Upplästes och godkändes protokollet från¬ föregående möte.¬ §2¬ Inhämtades att Skulle hr Sandgren efterhöra om Verdandis lokal stod till komi-¬ terades förfogande; och beslöt att slopa förslaget¬ om en tredje lokals anskaffande.¬ §3.¬ På anmodan åtog sig hr Sandgren att för-¬ fatta ett upprop till allmänheten angående valet,¬ hvilket skulle införas i Ups. N. Tidn. den 23 Dec §4.¬ Åtog sig ha Falk att valdagen uthänga föreningens fana¬ i hörnet å Stud. ōarb.s lokal¬ Som ofvan¬ A.P. Andersson Justeras¬ E. Freding Protokoll vid Upsala Rösträtts-¬ förenings styrelsemöte den 11¬ februari 1896.¬ §1.¬ Upplästes och godkändes protokollet för¬ senaste styrelse- coh valkomiténs möte den den¬ 22 december.¬ §2.¬ Beslöts att års- och första kvartalsmötet¬ skulle hållas å "Studenters och arbetares" lokal¬ söndagen den 16 februari kl. 3 e.m., hvarvid¬ redogörelse för årets arbete skulle föredragas¬ och revisionsberättelse afgifvas.¬ §3.¬ Bland andra ärenden, som vid nyss be-¬ slutade möte skulle förekomma, vore enligt¬ stadgarne väljande af ny styrelse samt revi-¬ sorer jämte deras suppleanter.¬ §4.¬ Fick undertecknad i uppdrag att skrifva¬ annons om mötet, hvilken skulle införas u Upsala Nya Tidning två gånger. Förslag att¬¬ äfven annonsera i "Upsala" förkastades på den grund¬ att det vore skäl bortkasta pängar på tid-¬ ningsorgan, hvilka bekämpade vårt arbete och¬ rösträttsföreningens syfte.¬ §5.¬ Af åtskilliga omständigheter anhöll doktor Borge¬ att af den nuvarande styrelsens ledamöter ej¬ blifva föreslagen att ånyo blifva invald i styrelsen.¬ §6.¬ Frånvarande voro: hrr Svartengren och Gu-¬ stafsson.¬ Upsala som ofvan¬ A.P. Andersson¬ sekreterare Justeras¬ E. Freding Protokoll vid Upsala Rösträtts-¬ förenings årsmöte dn 16 febru-¬ ari 1896.¬ §1.¬ Upplästes och justerades protokollet för 4de¬ kvartalsmötet den 10 Oktober 1895.¬ §2.¬ Föredrog ene revisorn, hr Edman, revisions-¬ berättelsen för 1895, hvari tillstyrktes full ansvars-¬ frihet för styrelsen och kassören för nämnda tid,¬ hvilket af mötet beviljades.¬ §3.¬ Af revisionsberättelsen framgick att före-¬ ningens inkomster under året varit, inklusive¬ kr. 15:72, som utgjorde behållning från 1894, 598 kr.¬ 28 öre samt utgifterna kr. 550:14 och att behåll- ningen utgjorde 48 kr. 14 öre.¬ §4.¬ Därefter uppläste ordföranden årsberättel-¬ sen, hvilken likaledes godkändes. §5¬ Till föreningens ordförande omvaldes skräddaren¬ hr E. Freding samt till öfrige styrelseledamöter:¬ redaktör Y. Svartengren, spegelmakaren O. Falk,¬ vrkmästaren Klas Öhrman, snickaren A. Wal-¬ lin, typografen A.P. Andersson och snickaren¬ C.A. Lindblom. §6.¬ Till revisorer omvaldes hrr handlanden A.M. Edman och målaren I. Lundvall med¬ byggmästarne Gustafsson och Nilsson till supple-¬ anter¬ §7¬ Väcktes förslag om att mötet skulle besluta¬ om en tacksamhetsadress till riksdagsman¬ S.A. Hedin för hans käcka anförande vid re-¬ missdebatten i riksdagen. Härom utspann¬ sig en liflig diskussion, hvarvid hr Edman¬ häfdade den åsikten, att mötet är vore litet be-¬ sökt för att föeningen skulle såsom sådan kun-¬ na ge ett fullödigt uttryck däråt, samt ansåg att det skulle blifva ganska löjligt, om tidningarna¬ fingo nys om att endast 12 à 15 medlemmar skulle¬ i föreningens namn tillsända hr Hedin en dylik¬ adress. Sekreteraren var emellertid af motsatt åsikt och ansåg, att ledamöternas antal gjorde min-¬ dre till saken, så set ju är en allmän regel,¬ att, när ett möte offentligen utlyses, de från-¬ varande få åtnöja sig med de närvarandes beslut,¬ samt att man icke borde fästa sig så mycket¬ vid hvad de reaktionära tidningarna säga¬ i dylika fall, ty det är en alltför känd sak,¬ att dessa, då det gäller för dem misshagliga¬ åsikter, vanligtvis ej pläga se en bråkdel af de¬ mötesbesökandes antal. - Redaktör Svarten-¬ grens förslag att särskildt möte för ända-frågan skulle hänskjutas till¬ målet styrelsen, hvilket också blef mötets beslut.¬ §8.¬ I sammanhang härmed föreslog hr Falk¬ att härvarande fackföreningar äfven skulle¬ få deltaga i inbjudningen till mötet och adres-¬ sen utfärdas äfven i dess namn, hvilket af vissa skäl bestreds af undertecknad, och var[ ]t¬ resultatet att förslaget hänsköts till styrelsens¬ afgörande.¬ §9.¬ På förslag af hr Svartengren beslöt mötet att¬ lämna hr Freding, som i egenskap af länsförbundets¬ ordförande påföljande söndag skulle resa till Stockholm¬ för att deltaga i öfverstyrelsens möte, i uppdrag att¬ framföra mötets önskan, att folkriksdagen måtte¬ uppskjutas till maj månad, då det kan anses¬ att rösträttsfrågan blifvit slutbehandlad i riks-¬ dagen.¬ §10. Omedelbart efter mötets slut delade den ny-¬ valda styrelsen de olika funktionerna sins emel-¬ lan sålunda: Svartengren, vice ordförande, Andersson,¬ sekreterare, Lindblom, vice dito, Falk, kassör, Wallin, vice¬ dito¬ Upsala som ofvan¬ A.P. Andersson¬ sekreterare Justeras¬ E. Freding Protokoll vid Upsala Rösträtts-¬ förenings Styrelsemöte d. 8 Mars¬ 1896.¬ §1.¬ Upplästes och justerades föregående mötes proto-¬ koll.¬ §2.¬ Företogs till behandling den från årsmötet¬ till styrelsen remitterade frågan om en adress¬ till herr S.A. Hedin med det tillägg, att fack-¬ föreningarna önskade deltaga i ett gemensamt¬ möte för ändamålet. Efter någon diskussion¬ biföll styrelsen förslaget, samt beslöt att mö-¬ tet skulle hållas å Norrlands nations stora¬ sal hälst sedan 5te hufvudtiteln slutbehand-¬ lats i riksdagen.¬ §3.¬ till att förbereda detta möte, som skulle¬ ske i samband med två af fackföreningarnas¬ förtroendemän, utsågos, förutom föreningens ord-¬ föranden, som ansågs såsom själfskrifven hrr redaktör Svartengren och kassören herr¬ Falk.¬ §4.¬ Under förutsättning att man kunde få hit¬ Knut Wicksell eller någon med honom jämn-¬ god kapacitet såsom författare föreslogs att¬ ta en inträdesafgift af minst 15 öre. Saken¬ hänsköts till den gemensamma komitén.¬ §5¬ Ett väckt förslag om att äfven föreningen¬ Verdandi borde ställa sig som medinbjudare¬ till mötet diskuterades, men vann icke sty-¬ relsens bifall. Upsala som ofvan¬ A.P. Andersson¬ sekreterare Justeras¬ E. Freding Protokoll vid Upsala Rösträtts-¬ förenings styrelsesammanträde¬ den 30 maj 1896¬ §1¬ Beslöts att hålla demonstrationsmöte¬ i rösträttsfrågan söndagen den 7 Juni vid¬ Skogshall med samling i Karolinaparken kl.¬ 3 e.m.¬ §2.¬ För att göra omkostnaderna så lindriga som möj-¬ ligt, beslöts att denna gång icke anmoda någon¬ person från annat håll i [ ] för föredrags hållande,¬ utan fick herr Svartengren i uppdrag att vid-¬ tala och anmoda fil. kand. J.W. Nilsson om¬ att föredrags hållande.¬ Efter det egentliga demonstrationstalet¬ skulle herrar Svartengren och Freding i¬ egenskap af folkriksdagsmän redogöra¬ för de viktigaste besluten, som fattades¬ vid senaste folkriksdag och hvilken del¬ de däri tagit. §3¬ Uppdrogs åt hr Freding att hos polismästaren¬ göra anmälan om mötet tillika med en anhål-¬ lan om att vid detsamma få försälja läskedrycker.¬ §4.¬ Beslöts att trycka affischer samt att annonsera¬ mötet i tidningarna "Upsala nya tidn." 2 ggr samt¬ i "Upsala" och "Fyris" hvardera en gång.¬ §5.¬ Herr Falk fick i uppdrag att arrangera en¬ billig messingsmusik samt att tillika med¬ hr Lindblom uppsätta talarestol m.m.¬ §6.¬ Till sist bestämdes att en frivillig kol-¬ lekt skulle upptagas vid mötet.¬ Som ofvan¬ A.P. Andersson¬ sekreterare Justeras E. Freding Protokoll fördt vid Uppsala¬ Rösträttsförenings styrelsesam.¬ träde den 6 juli 1896.¬ §1.¬ Upplästes och godkändes protokollet för styrelse-¬ sammanträdet den 30 sistl. Maj.¬ §2.¬ eslöts att hålla tredje kvartalsmötet sönda-¬ gen den 12 Juli kl. 4 e.m. å "Studenter och arbeta-¬ res" lokal samt att införa en liten annons därom i¬ "Upsala Nya tidning" och tidningen "Upsala", en gång i¬ hvardera.¬ §3.¬ Programmet för mötet skulle i hufvudsak endast¬ blifva att utse ombud i länsförbundets styrelse¬ jämte föredragning af en skrifvelse från hr Scherings-¬ son, hvilken nyss först blifvit uppläst och af styrel-¬ sen antagen såsom mötesfråga.¬ §4.¬ Beslöts att hr Fredings redogörelse för sina¬ intryck från fackriksdagen skulle uppskju- tas till fjärde kvartalsmötet under hösten.¬ §5.¬ Beslöts på hr Vahlins förslag att söndagen den 19¬ Juli hålla ett offentligt möte å Studenter och arbetares¬ lokal i samband med länsförbundets årsmöte.¬ Som ofvan¬ A.P. Andersson sekreterare Justeras Protokoll fördt vid Upsala Röst-¬ rättsförenings kvartalsmöte¬ möte Söndagen den 12 Juli¬ 1896 kl. 4 e.m. å Stud ō Arb.¬ §1.¬ Upplästes och godkändes protokollet från års-¬ mötet den 16 Februari.¬ §2.¬ Upptogs till behandling frågan om utseende ¬ af ombud i länsförbundet. Efter något menings-¬ utbyte om huru många borde väljas, beslöts på förslag¬ af undertecknad att två sådana skulle utses och val-¬ des härtill skräddaren E. Freding och redaktör¬ Y. Svartengren.¬ §3.¬ Upplästes och behandlades en skrifvelse från¬ snickaren Scheringsson angående en motion i röst-¬ rättsfrågan med begäran om att föreningen genom¬ sin styrelse skulle öfverbringa densamma till öf-¬ verstyrelsen i Stockholm.¬ själfva motionen hade följande lydelse: "De af Sveriges manliga befolkning som hafva¬ kommit till myndig ålder och ha god fräjd, skola¬ hafva politisk rösträtt utan afseende på inkomst af¬ kapital eller arbete och utan afseende på längre eller¬ kortare mantalsskrifningsperiod, då de därom anmäla¬ sej hos magistraten i städerna och hos domhafvan-¬ den på landet, och af dessa myndigheter erhållit in-¬ tyg med eller utan lösen, att den politiska röst-¬ rätten är begärd, för att sedan blifva införd i röst-¬ längderna."¬ Mötet gillade motionen och beslöt att upp-¬ draga åt styrelsen öfverlämnandet däraf till öfversty-¬ relsen.¬ §4.¬ Tillkännagaf ordföranden hr Freding att ett offent-¬ ligt möte skulle hållas Söndagen den 19 dennes å sam-¬ ma lokal i sammanhang med länsförbundets årsmöte.¬ Upsala som ofvan¬ A:P: Andersson¬ sekreterare Justeras¬ E. Freding Protokoll öfver demonstrations-¬ mötet vid Skogshall den¬ 7 Juni 1896. §1. Rösträttsdemonstrationen¬ i går gynnades af det härligaste väder.¬ Under musikens toner och företrädda af rösträttsföreningens standar med inskrif-¬ ten "Allmän rösträtt" samt unions-¬ flagga, tågade demonstranterna kl. 3,30¬ e.m. från Karolinaparken ut till den¬ öppna platsen vid Skogshall.¬ Sedann musiken blåst ett n:r, hälsade¬ redaktör Yngve Svartengren de närva-¬ rande välkomna, hvarefter han lämnade¬ en redogörelse för 1896 års folkriksdags¬ beslut i upplysningsfrågan.¬ Tal. framhöll först, huru som första¬ folkriksdagen spände sina förhoppningar¬ för högt, då den gjorde sig säker på att¬ ute bland folket finna lifligt gensvar på¬ den harm och förtrytelse, som de makt-¬ ägandes hånfullt avvisande hållning till¬ rösträttskrafvet uppväckt i folkriksdagen¬ själf. Bakom den andra folkriksdagen stodo icke tätnande led utan tvärtom¬ glesnande. Då man läser igenom de till¬ årets folkriksdag väckta motionerna får¬ man också ett starkt intryck utaf den¬ känsla af vanmakt som gripit de drof-¬ vande krafterna i rösträttsrabetet inför¬ den anda af resignation och den brist-¬ på entusiasm, som amn stöter på hos de¬ rösträttslöse. En del af motionärerna¬ tro, att rösträttsfrågan är utdebatterad,¬ så att den ej längre ensamt kan bära¬ upp en folkrörelse, och de söka därför¬ bot mot afmattningen i ett mera fylligt¬ program.¬ Tal:s öfvertygelse var emellertid, att¬ felet låg däri, att man arbetade med för ringa arbetskrafter, opererade med för¬ liten truppstyrka. Om man från de in-¬ emot 200,000 rösträttsvänner, som del-¬ tagit i folkriksdagsvalen, frånräkna alla¬ dem, som blott låta sig föras med af¬ rörelsen, utan att göra den minsta an-¬ sats att själfva föra den framåt, eller¬ med andra ord den döda ballasten, de¬ halft inträsserade, de halft likgiltige,¬ som man visserligen måste ha, men som¬ det dock kostar ansträngningar att föra¬ med, så ansåg tal., att man knappast¬ kunde uppskatta återstoden, d.v.s. dem,¬ som hålla uppe rösträttsrörelsen till stort¬ fler än 75 à 100,000. Det är ungefär¬ en på hvar tionde man af de rösträtts-¬ löse. Om man tänker sin in uti, hvad¬ detta vill säga, så förstår man också,¬ hvarför entusiasmen saknas, hvarför man¬ förgäfves måste vänta på den stora, här-¬ liga folkstämningen, som t.ex. uppebar¬ borgare och bondeklassens kamp mot¬ fyrståndsrepresentationen.¬ Orsaken till att så oerhördt många¬ blande de under strecket stående inte bry¬ sig om sitt eget bästa, inte lägga två¬ strån i kors för att vinna politisk med-¬ borgarrätt? Det vore okunnigheten och¬ hvad störsteparten af dm beträffar en¬ gränslös okunnighet om rösträttsfrågans¬ verkliga innebörd och räckvidd. Eraren-¬ heten efter 1893 års folkriksdag hade¬ också nästan öfver hela linien bragt dem¬ som arbetat i rösträttsrörelsen till samma¬ insigt, nämligen att vi ingen hvart komma¬ utan en allmän höjning af den politiska¬ upplysningsgraden hos vårt folk. Det¬ låg så att säga i luften, att den andra folkriksdagens hufvuduppgift skulle bli¬ att ta sig an denna sak.¬ Tal. redogjorde därefter för folkriks-¬ dagens beslut i frågan.¬ Det vore visserligen vanskligt att pro-¬ fetera, men säkert vore, menade tal., att¬ detta upplysningsföretag kunde utveckla¬ sig till något stort, till något rent af¬ epokgörande för den svenska demokra-¬ tien. Kunde vi start denna sak så att¬ det i hvarenda hydda förnummes, att¬ här börjas ett verkligt befrielseverk, att¬ här smidas de vapen, som skall bringa¬ segern åt vår sak, ja, då vore redan mer¬ än hälften vunnet. Då skulle de nödiga¬ frivilliga krafterna komma och erbjuda¬ sig själfva, då skulle vi inom kort icke¬ blott i hvarje socken, utan i hvarje by¬ ha inträsserade ombud, som skulle sprida¬ våra skrifter till hvarje hem, dit de på¬ något sätt kunde tränga in. Då kunde¬ vi också utgifva skrifterna i upplagor¬ på 100,000-tals exemplar och i följd¬ däraf kunde priset sättas otroligt lågt,¬ sällan öfverstiga några få ören. Vi¬ skulle inte behöfva arbeta länge, innan¬ vi finge erfare, att dett det ginge framåt med¬ rösträttsrörelsen, att skarorna ökades, in-¬ trässet stege, och vi skulle alla fyllas¬ af hoppet om, att vi nu andtligen stode¬ inför islossningen, känslan af resignation¬ och vanmakt skulle efterträdas af känslan¬ af makt inför denna storartade organi-¬ sation af ombud, som öfverspunne landet¬ från Ystad till Gellivara, - ombud, som¬ äro besjälade af samma inträsse och som¬ på en gång kunna sättas i rörelse, icke¬ blott då det gäller att sprida våra skrif-¬ ter, utan äfven om och när det gäller¬ - något annat. Tal. stälde därefter en¬ uppmaning till de närvarande, att hvar¬ och en i sin krets föra denna fråga på¬ tal och söka väcka upp inträsse för den¬ samma.¬ När det som här gäller att genom de¬ månges förenade kraftansträngningar lyfta¬ en stor sak, då måste alla de månge¬ ta i på samma gång och de måste hålla¬ i taget, ty släpper den ene efter den andre, så blir arbetet för tungt för de¬ återstående.¬ Efter en stunds uppehåll, som utfyl-¬ des med musik, tog fil.kand. J.W.¬ Nilsson till orda och yttrade ungefär¬ föjande:¬ Svenska män och kvinnor!¬ Återigen har vår skara fylkats kring den¬ allmänna rösträttens banér, återigen ha vi¬ samlats här på sedvanligt sätt för att göra¬ gällande krafvet på politisk medborgarrätt¬ för de svenska medborgare som de svenska¬ grundlagarne därifrån utestänga.¬ Jag ämnar ej vid detta tillfälle närmare¬ uppehålla mig vid, ej närmare utveckla den¬ allmänna grunden för denna de rösträtts- lösa massornas fordran, nämligen den i den¬ modärna staten hvarje medborgare eller¬ rättare hvarje statsborgare i regel tillkom-¬ mande rätt att medverka vid bildandet af¬ den vilja, som med tvångsmakt gör sig¬ gällande mot individen, som ej sättande,¬ teopretiskt taget, något annat än sig själf¬ som gräns för sin verksamhet i våra dagar¬ griper djupare än någonsin in i en enskil-¬ des verksamhetssfer. I stället vill jag, stäl-¬ lande mig på realpolitikens fasta mark,¬ framhålla några synpunkter, som om de¬ också ej alldeles förbisetts af de svenska¬ rösträttsvännerna, dock enligt min mening¬ ej kommit till sin fulla rätt, ej med nog¬ skärpa betonats.¬ Hvad betyda dessa med stegrad styrka¬ framstälda kraf på medbestämmanderätt i¬ landets angelägenheter för vårt folks bre-¬ dare lager, kraf, som i dessa dagar höjas¬ öfver allt Sveriges landamären, allt ifrån¬ skånska slätten upp till norrländska sko-¬ garne?¬ Svunnen är förvisso den tid, då det poli-¬ tiska lifvet och dess företeelser, så staten¬ och dess angelägenheter var och en för sven-¬ ska arbetareklassen främmande värld; då¬ de banor, i hvilka landets yttre och inre¬ politik leddes, var en arbetare ej vidkom-¬ mande sak. Kring staten såsom en bränn-¬ punkt koncentrera sig i våra dagar svenske¬ arbetarens allmänna inträssen: Vid staten¬ knyter han sina förhoppningar om en bättre¬ social och ekonomisk ställning. Statsidén¬ har brutit sig egenom hos de rösträttslösa¬ massorna, statsmedvetandet har arbetat sig¬ fram hos dem. Det är därföre, just därför,¬ som de ej längrevilja finna sig i att endast¬ se samhälleliga bördor sig ålagda, det är¬ just därför, som de ej längre vilja vara en-¬ dast det material, den döda massa, på hvil-¬ ken staten verkar, utan kräfva, oafvisligt¬ kräfva, att infogas såsom lefvande krafter¬ i det statliga lifvet, inlemmas såsom led i¬ den statliga organisationen. Detta är, politiskt sedt, den reella inne-¬ börden i det svenska rösträttskrafvet, som¬ medvetet elller omedvetet fattad, ligger un-¬ der detsamma och utgör dess bärande inre¬ styrka, inre drifkraft.¬ Men är det så, att statsidén är en lef-¬ vande makt inom de bredare lagren, då ha¬ också dessa rätt att göra sin insats gäl-¬ lande i det samhälleliga lifvet, och det är¬ en ovillkorlig skyldighet hos dem, som handla¬ och vandla å statens vägnar, att härtill be-¬ reda dem tillfälle. Ty lika som den till¬ själfständighet komna, till medveten utveck-¬ ling hunna personligheten har full rätt att¬ själf bevaka och häfda sina individuella in-¬ trässen, så har också en till politiskt med-¬ vetande vaknad, af insikt om den betydelse,¬ den genom sin inre styrka äger för statliga¬ lifvet, buren samhällsklass full rätt att själf¬ bevaka och häfda sina intresen inom det¬ organiserade nationella lifvet - staten. Väl¬ kan detta ej framstå såsom ett lockande¬ perspektiv för dem, som nu sitta inne med¬ samhällets makt, men för staten, som har¬ att taga i sin tjänst alla politiska krafter,¬ kan det ej betraktas annat än som en vinst¬ att genom infogandet i dess politiska or-¬ ganisation af nya medborgarklasser erhålla¬ ett betydande krafttillskott, vidgade makt-¬ medel för fyllande af dess uppgifter.¬ och för visso krafvet på inrymman-¬ det af politiska rättigheter åt de särifrån¬ utestängda samhällslagren i våra dagar en¬ större inre styrka, då staten ställer ökade¬ kraf på den enskilde medborgaren att sätta¬ in sin person i det fosterländska försvarets¬ tjänst, då staten lägger ökade bördor på¬ just de samhällslager, som äro från den po-¬ litiska medborgarerätten utestängda.¬ Det går en rörelse genom vårt land, som¬ vill hölja sig i fosterländskhetens mantel,¬ utbreda sig under samhällsbevarandets¬ skyddande förklädnad.: I fosterländsk nit-¬ älskan, som de säger, vill den resa upp¬ murar af järn och stål till den fosterländ-¬ ska kulturens skydd och värn men den¬ folkliga reformrörelsen vill den dränka i försvarsrörelsens böljor ej inseednde eller¬ viljande inse det samband som kan eller¬ bör råda mellan reformrörelsenoch för-¬ svarsrörelsen. Särskildt är talet om in-¬ rymmandet af politiska rättigheter åt dem,¬ som få sätta in sina personer i försvarets¬ tjänst och en gång kunna få käda blodig¬ skjorta för värnet och skyddet af det egna¬ landet dessa samhällsbevarande förhatligt.¬ Den fosterländska hänförelsen tro de sig¬ kunna väcka genom att vidt och bredt orda¬ om de förpliktelser, den enskilde har mot¬ staten, genom anordnandet af fosterländ-¬ ska fäster, där vårt lands hugstora minnen förhärligas. Vi förstå denna rörelse, men¬ vi skönja också den därunder medvetet¬ eller omedvetet liggande tendensen, eller¬ åtminstone den där under sig döljande fa- ran att så fördjupa sig i det förflutna, att¬ man förlorar syn på det närvarandes kraf.¬ Då vi höra et svenska folkets lidande for-¬ domtima framhållas, då vi höra det beun-¬ dransvärda tålamod prisas, hvarmed bör-¬ dorna buros, då förstå vi så väl andeme-¬ ningen i dessa yttranden, att de undre¬ samhällslagren skola vid tanken på hug-¬ stora förfäder med smma fördragsamhet,¬ samma tålamod bära de bördor de nu makt-¬ ägande samhällsklasserna pålägga.¬ De rösträttslösa massorna klaga ej öfver¬ de samhälleliga bördor, som i landets in-¬ trässen dem påläggas, men de fordra, och de¬ fordra oafvisligt, att få ha sitt ord med, när¬ det gäller dessa bördors rättvisa fördelning.¬ De rösrättslösa massorna undandraga sig¬ ej att sätta in sina personer i försvarets¬ tjänst, men de kräfva och de kräfva oafvisligt,¬ att också få lägga sin vikt i vågskålen, då¬ det blir fråga om, hvart denna folkhär¬ skall kastas.¬ Den inre motsägelsen, den inre orimlig-¬ heten i att bygga försvaret på folket i va-¬ pen, men utestänga det öfvervägande fler-¬ talet af medborgare från politiska rättig-¬ heter skall förvisso och kan ej annat än¬ allt mer och mer göra sig gällande.¬ Men äro vi rösträttsvänner då ej freds-¬ vänner? Jo, Förvisso! Krigets blodiga handt-¬ verk kan aldrig för oss framstå i något¬ gyllena, förklarande skimmer; vi kunna ej¬ för vår del fatta, att det är på slagfältet¬ som mannens ädlaste dygder framträda, hans¬ ädlaste krafter spännas, hans sannaste mod¬ gör sig gällande. Vi hålla för vår del före, att¬ det är en lika ädel uppgift att sätta in hela¬ sitt lif, hela sin kraft på arbetet för lin-¬ drandet och afhjälpandet af det myckna¬ elände, det myckna nöd som råder i värl-¬ den. Vi hålla före, att härtill fordras fullt¬ ut lika mycket mod, fullt ut lika mycken¬ kraftansträngning. Men vi inse och förstå¬ mer än väl, att så länge internationella¬ tvistefrågor ännu lösas genom vapnens ut-¬ slag det är en fosterländsk plikt att träda¬ under fanorna för häfdande af det egna¬ landets rättmätiga inträssen. Den plikten¬ skola vi ej svika. Men rättmätigheten af¬ detta fosterländska inträsse har folket att¬ afgöra.¬ Jag har hittills talat om rösträttslösa¬ massor. Men det är i själfva verket orga-¬ niska enheter, genom gemensamma inträs- sen förbundna samhällsklasser, som vi vilja¬ sätta in i statslifvet. Den svenska arbe-¬ tareklassen är ej en oorganiserad massa.¬ Den sluter inom sig betydande organisato- risk kraft och äger inom sig en stor inre¬ styrka. Jag hänvisar till det kraftiga rika¬ mångsidiga föreningslif, den inom sig ut-¬ vecklat, till alla dessa fackföreningar, nyk-¬ terhetsorganisationer, rösträttsföreningar,¬ sjuk- och begrafningskassor i brokig mängd.¬ Det är inom dessa sferer som den sven-¬ ska arbetaren fått sin formella utbildning;¬ det är här, som han genomgått sin uppfo-¬ stran för det offentliga lifvet. Det är i¬ denna själfstyrelsens pröfvande mödosamma¬ skola, som han danats och skickliggjorts¬ för samhälleligt, politiskt arbete.¬ Som en värdemätar på den svenska ar-¬ betareklassens inre styrka, somen af dess¬ storverk vill jag peka på den mäktiga nyk-¬ terhetsrörelsen, som enligt min mening mer¬ än något annat bidragit att höja de undre¬ samhällslagren i socialt, ekonomiskt, mora-¬ liskt, intellektuelt hänseende.¬ Men, invända våra motståndare, svenska¬ arbetaren har ej den politiska mognad, ej¬ den själfständighet, som erfordras för att¬ erhålla politisk medborgarerätt. Är det¬ månne därför den svenska arbetareklassen¬ visat bristande politisk mogenhet, att den¬ ej velat vara med om att utså brödratve-¬ dräktens farliga sådd; är det månne där-¬ för att den ej velat bli en drifkraft i den¬ unionsrevisionistiska agitationen, denna¬ rörelse, som kunnat medföra, om ej dess¬ udd i tid brutits, de största vådor för unio-¬ nens bestånd? Är det månne därför, att¬ den anser, att de samhälleliga bördorna¬ skola rättvist fördelas; är det månne där-¬ för, att den kan tänka sig möjligheten, att tvistefrågor folken emellan kunna lösas ge-¬ nom andra medel än vapnens utslag? Är¬ dt månne därför att den med alla inom¬ lagens råmärken liggande medel sträfvar¬ att höja sig politiskt och socialt? Är det¬ kanske därför den ej är nog själfständig¬ att den buren af den socialitetsanda som¬ präglar vår tid, stält sig under ledare, som¬ gjort dess sak till sin? Eller är det, kan-¬ ske därför, de svenska arbetarne lagt¬ i dagen bristande själfständighet, att de ej¬ fylkat sig kring höfdingar, som sått sig¬ den samhällsbevarande hallstämpeln sig på-¬ tryckt?¬ Så kräfver då den svenska arbetarekla-¬ sen politisk medborgarerätt. Och den gör¬ detta i medvetande om sin egen inre styrka,¬ i medvetande om den betydelse den har för¬ staten och dess utveckling.¬ Efter en varm vädjan tillde rösträtts-¬ löse att ej förtröttas i striden för en rätt-¬ vis sak, och efter påpekande af den inre¬ betydelsen af, att ett förslag till rösträttens¬ utsträckning framkommit från regeringen,¬ slöt talaren med att utbringa ett lefve för¬ den dag, då de nu rösträttslöse af foster-¬ landskärlek, medborgarsinne och allmän¬ anda burna samhällslagren infogas såsom¬ lefvande krafter i den statlga organisa-¬ tionen.¬ På kandidat Nilssons anförande följde¬ marsäljäsen. Så vidtog ett par timmars¬ svägom, hvarpå man vid 7-tiden tågade hem. §2.¬ Nettobehållningen af dricksförsäljningen ut- gjorde kr. 39,82 och den frivilliga insamlingen kr. 13,05¬ Upsala som ofvan¬ A.P. Andersson¬ sekreterare Justeras E. Freding I och för riksdagsmannavalet inom Upsala¬ stad har Upsala Rösträttsförenings styrelse i¬ år haft åtskilligt arbete och flere möten; men¬ då detta egentligen inte kan inrangeras inom¬ ramen för för rösträttsrörelsens speciella ända-¬ mål, har styrelsen icke ansett för nödvändigt¬ arr föra protokoll däröfver.¬ Sekreteraren Protokoll fördt vid Upsala Röst-¬ rättsförenings kvartalsmöte den¬ 21 November 1896.¬ §1.¬ Hälsade ordföranden hr Freding ledamöterna välkomna¬ till mötet, som hölls å "Studenter och arbetares" f.d. lokal.¬ §2¬ Upplästes och godkändes protokollet för föregående¬ kvartalsmöte.¬ §3.¬ Uppsatte föreningen kandidater till styrelse¬ för Upsala läns Rösträttsförbund, och utsågos där-¬ till: redaktör Y. Svartengrenm skräddaren E. Freding,¬ och fil.kand. P. Lender från Upsala, landtbruka-¬ ren A. Edling från Örbyhus, snickarmästaren O.A.¬ Öberg från Enköping, klamparen L.G. Rud och handlanden E.G. Lindmark från Skutskär, skol-¬ läraren A. Lundgren från Hagby socken samt¬ fiskaren A.G. Borgström från Dalby socken -¬ alla med 8 röster. §4.¬ Meddelade kassören att inkomsten af mötet å¬ Norrlands nationssal, hvarvid doktor Knut Wicksell¬ höll föredrag, inbragte 34 kronor och 5 öre.¬ Som ofvan¬ A.P. Andersson¬ sekreterare Justeras¬ E. Freding Protokoll vid Upsala Röst-¬ rättsförenings årsmöte å "Stu- denter och arbetares" f.d. lokal söndagen den 25 April 1897. Uppsla rösträttsförening hade i går¬ sitt årsmöte, hvarvid års- och revisionsberättel-¬ serna föredrogs och godkändes. Därefter företogs nytt styrelseval, hvarvid¬ de flesta af den gamla styrelsen undanbådo¬ sig förtroendet.¬ Ordföranden, hr Freding, som under många¬ år ledt föreningens öden och som tillika under¬ de senare åren varit länsförbundets ordförande,¬ frånsade sig på giltiga skäl ordförandeskapet,¬ men lät, på enträgen uppmaning och då ingen¬ annan ville eller kunde åtaga sig uppdraget,¬ återvälja sig tills vidare. De öfriga sex leda-¬ möterna i styrelsen blefvo: filosofie kand. P.¬ Leander, göteb., handlanden A.M. Edman, ka-¬ kelungnsmakare F. Söderström och P. Lönn-¬ dahl,alla nyvalde, samt spegelmakaren Oskar¬ k och snickaren A. Wahlin omvalde.¬ Revisorer blefvo: verkmästaren Klas Öhrman¬ och snickaren C.A. Lindblom med kakelugns-¬ makaren Wilhelm Andersson och typografen¬ A.P. Andersson som suppleanter.¬ För öfrigt förekommo en hel del ärenden af¬ större eller mindre vikt, så att mötet blef gans-¬ ka långvarigt.¬ Med anledning af mellankommande hinder¬ uppsköts den beslutade majdemonstrationens hållande till andra eller tredje söndagen i maj,¬ då man skulle söka få hit hr Hj. Branting¬ som hufvudtalare.¬ Vidare beslöt mötet att sända ett ombud¬ till allmänna rösträttskongressen i Stockholm i¬ midten af juli månad, därest föreningens finan-¬ ser sådant medgåfve, och fick styrelsen i upp-¬ drag att föranstalta härom.¬ I fråga om lämpligaste sättet att här på¬ orten sprida de småskrifter, som på bekostnad¬ af "folkriksdagens" kassa och enligt dess be-¬ slut skola utgifvas och af hvilka de första ut-¬ komma om fjorton dagar, utspann sig ett längre¬ meningsutbyte, som utmynnade i, att mötet på¬ hr Svartengrens förslag uppdrog åt sin styrelse¬ att sammankalla kretsstyrelsen och fackförening-¬ arnes styrelser för att gemensamt öfverlägga¬ härom och fatta beslut, hvad anginge verksam-¬ heten här i staden.¬ Ett förslag om att rösträttsföreningen tillika¬ med fackföreningarna här i staden skulle upp-¬ träda såsom kår vid den stora demonstrationen¬ i Stockholm i sommar hänsköts till rösträtts-¬ krets- och fackföreningsstyrelserna, liksom¬ också ett dylikt i fråga om insamling af medel till¬ en grafvård åt den nyligen aflidne kapten¬ Julius Mankell.¬ Upsala som ofvan¬ A.P. Andersson¬ afg. sekr. E. Freding Justeras¬ Protokoll vid Upsala Rösträttsförenings¬ styrelsesammanträde den 28 April 1897¬ Närvarande Freding, Wallin, Söderström, Falk Lindahl¬ Leander, funktionernerna inom styrelsen fördelades¬ 1) sålunda, att Handlanden AM Edman valdes till sekreterare¬ 2) F Söderström till kassör¬ 3) A Wallin vice ordförande¬ 4) Beslöts att åt kassören uppdraga att inköpa billiga¬ anteckningsböcker, för att användas dels som full¬ [ 9 och dels som kassaböcker åt underkassörer-¬ 5) na Beslöts att Reqvirera 100 Expl Normal¬ stadga för Svärges rösträttsföreningar, samt att¬ uppbordsmännen skulle utrustas med medlemskort och¬ stadgar.¬ 6) beslöts att beslöts att inbjuda fackförenings styrelserna¬ ō fackforeningarnes kretstyrelse till ett gemen-¬ samt möte nästa måndag kl8. på senare beslutad lokal¬ 7) Beslöts att uppdraga åt ordföranden att skrifva¬ till Hj Branting, att helst den 16 k[ ] hit och tala vid demonst¬ Upsala 28 April 1897¬ P. Leander A.M Edman justeras¬ E. Freding Referat¬ Rösträttsföreningens och fackföreningarnes¬ Rösträttsdemonstration afhölls å Skogshall¬ söndagen den 30 Maj d.å. och afgick¬ tåget från odinslund Kl 3,15. Em med fanor¬ och musik samt en stor mängd deltagare¬ Enligt Fyris, vid Demonstrationsplatsen¬ 2000 personer, 500 rösträtts Demon¬ strationsmärken såldes och de såväl¬ som 900 buteljer Läskedrycker tog slut¬ slut alldeles för tidigt,¬ Mötet öppnades af Herr Freding¬ som halsade de närvarande välkomna¬ hvarefter Herr Hj Branting Höll tal för¬ rösträtt och normal arbetsdag, hvar¬ vid han på det kraftigaste betonade för¬ delarna af Demokratiens sammanslut¬ ning och sammanshållning för ernåen-¬ de af sina önskemål politiska rättig¬ heter och Dräglig arbetstöd, efteråt¬ fortsatte mötet med samqvam å flustret¬ der åtskilliga tankar och önskemål framstäldes, och särskildt i ett fall öfverenskoms¬ om en förändring till ett mera lifligt arbete¬ bland den arbetande befolkningeni staden¬ i det att en välkänd talare skulle bosätta¬ sig här, samt att hans förflyttning i någon mån¬ skulle bekostas från Upsala, äfven hade vi nöjjet¬ att bland oss se en representant för Zarriket¬ men de språkliga svårigheterna lade hinder¬ i vägen för något närmare tankeutbyte med¬ honom [ ] inkomster för dagen var kr¬ hvaraf hvalften skulle tillfalla fackföreningarnas Central[ ] (Kretstyrelse) andra halften¬ ¬denna förening med Kr Ps En särskildt storartad ovation bragtes¬ Herr Branting efter hans tal vid skogs hall¬ Uppsala den 31 Maj 1897¬ Am Edman,¬ sekreterare Protokoll vid styrelsesamman¬ träde hos Herr Freding 29 juni 1897¬ 1) Styrelsen sammankallad för val af ombud till¬ Rösträttsmötet i Stockholm 17 juli, Denna¬ fråga uppsköts att förekomma å qvartals¬ sammanträdet å studenter och arb f d lokal¬ om söndag, men kom frågan under diskus-¬ sion och beslutat styrelsen tillstyrka¬ sändandet af ombud till 6te Allmänna¬ rösträttsmötet i Stockholm och Länsför¬ bundets årsmöte å Örbyhus¬ 2) skulle qvartalsmötet Annonseras i¬ Tidn Uppsala ō Nya Upsala om lördag att hållas¬ Kl 5 Em¬ Upsala som ofvan¬ Am Adman¬ sekreterare Protokoll vid Upsala Rösträttsförenings qvartals¬ sammanträde å Lokalen Drottningatan 2. den 1897¬ §.1.¬ Mötet oppnades af ordföranden E Freding¬ §.2.¬ Upplästes protokoll öfver års ō styrelse sammanträdena¬ §.3. Beslöts, att sända ombud till Rösträttsmötet i Stockholm samt att¬ i Resekostnad anslå 35 kr. till ombud valdes Herr E Freding¬ och till ersättare A M Edman¬ §.4.¬ Waldes till ombud vid länsförbundets årsmöte i Örbyjus,¬ AM. Edman, ō till Ersättare herr F. Söderström¬ och anslogs till Resekostnad 5. kronor¬ §¬ Ordföranden uppmanade de närvarande att arbeta på¬ föreningens utvidgande genom nya medlemmar,¬ samt då inget vidare fans att föredraga afslöts mötet¬ Upsala som ofvan¬ Am Edman¬ sekreterare Protokoll vid Upsala rösträttsförenings¬ styrelsesammanträde den 24 okt 1897¬ §.1.¬ Ordföranden oppnade mötet och helsade de närvarande¬ §2.¬ Beslöts, att söndagen den 26 okt hålla qvar-¬ talsmöte Kl ½7. å å lokal som af ordföranden¬ skulle förhyras, samt af honom Annonseras,¬ §3¬ Diskuterades frågan om föreningens framtida¬ bestånd, föreslogs, att på fackföreningarna¬ öfverflytta Rösträttsrörelsen man uttalade¬ önskvärdheten att till årsmötet i Januari för-¬ bereda frågan, och då vidare bestämma¬ §4¬ Ordföranden skulle söka skaffa talare för ¬ mötet om söndag, mötet afslöts,¬ Upsala den 24 okt 1897¬ Am Edman¬ sekreterare Protokoll fördt vid Upsala Rösträttsförenings¬ Kvartalsmöte, å lokalen Östra Ågatan 31. 2tr.¬ Söndagen den 31. Oktober 1897. §1¬ Som af bifogadt referat i Upsala nya¬ tidning synes röstades med Aklam¬ mation å af sekreteraren före¬ slagna kandidater till medlemmar i¬ Länsförbundets styrelse boende utom¬ Upsala, å Inom Upsala boende rösta¬ des med slutna sedlar [ ]¬ erhålla nedan nämnda 3. medlem-¬ mar af Upsala rösträttsförening¬ 10 röster hvardera Nämligen¬ Skräddarmästare E Freding.¬ Handlanden A M Edman Kakelugnsmakare E, Söderström¬ hvadan Upsala Fösträttsförening, således med 10 röster¬ öfver valt i Referatet omnämnda utom Upsala boende röst¬ rättsmedlemmar hvarav protokollsutdrag skall till Upsala rösträttsförening hade i¬ går kvartalsmöte å lokalen 31, 2 tr. Ö.¬ Ågatan. Därvid företogs val af ledamö-¬ ter i länsförbundets styrelse. Nio skulle¬ väljas, tre från Upsala och sex från¬ landsbygden. Dessa senare utsågos med¬ acklamation och blefvo skollärare A.¬ Lundgren, Hagby Gryta rösträttsförening,¬ landtbrukare L. Edling, Dannemora röst-¬ rättsförening, snickaren P.O. Lindblom,¬ förman L. Ekelund och handlanden E.¬ Lindmark, Skutskärs rösträttsförening,¬ samt snickaren P. Wahlberg, Alunda¬ rösträttsförening.¬ Valet af ledamöter för Upsala stad an-¬ stäldes med slutna sedlar och utsågos¬ därvid skräddaren E. Freding, handlan-¬ den A.M. Edman och kakelugnsmaka-¬ ren A.M. Söderström.¬ Hr A.M. Edman redogjorde därefter¬ för rösträttsmötet i Örbyhus i somras,¬ där han representerat föreningen, och hr¬ Freding för Sjätte allmänna svenska röst-¬ rättsmötet i Stockholm, hvari han del-¬ tog som ombud för Upsala rösträttsför-¬ ening. ställas Upsala länsförbunds Centralkomite¬ §2.¬ Undertecknad lemnade derefter några upplysningar¬ om mötet vid Örbyhus samt några korta antydnin¬ gar om Riksdagsman Brantings stora tal der. §3. Lemnade ordföranden en sakrik och utömmande¬ skildring af förhandlingarne samt interiörer¬ från 6te Allmänna Svenska Rösträttsmötet¬ i Stockholm, samt slöt mötet med en allvarlig¬ maning till medlemmarne att verka för rösträtts-¬ föreningen genom intagning af medlemsadr och¬ på annat sätt.¬ Upsala som ofvan¬ Am Edman¬ sekreterare justeras den [ ] 98¬ E. Freding [23 tomma blad]